Idag finns det fortfarande många som tror att det finns ett recept som fungerar på alla oss som har Aspergers syndrom eller autism. Många yrkesverksamma som jag har träffat har utgått ifrån att jag blir lugn av mindfulness-övningar, att jag mår bra av ”att göra listor” och scheman, att jag har svårt för att känna empati och umgås med barn, att jag blir stressad av för många synintryck hemma, att jag tar in bäst ny information genom bilder och att jag blir tröttare av att umgås med människor än att göra praktiska uppgifter ensam. Och allt detta bara för att jag har Aspergers syndrom.
Men sanningen är precis tvärtom: jag blir stressad av mindfulness-övningar, jag behöver inga listor och oftast inga skriftliga scheman heller, jag har en mycket dålig förmåga att lära mig nya saker genom bilder, jag lägger inte märke till synintryck eftersom min hjärna oftast är inne i ett viloläge, jag har otroligt lätt för att umgås med barn och trösta dem när de är ledsna och praktiska uppgifter definitivt tar mer energi av mig än att prata med människor. När jag jobbade som kassörska i en mataffär, var den allra lättaste arbetsuppgiften för mig att vara social med kunderna och att betjäna dem. Då fick jag skratta och prata med dem om ditten och datten. Att utföra praktiska sysslor som exempelvis att fylla på hyllor i affären var jag helt värdelös i.
Och ja, jag är säker på att jag har fått rätt diagnos och nej, jag har varken en mild form av Aspergers syndrom eller nödvändigtvis färre svårigheter än andra aspergare. Mina svårigheter ligger bara på ett annat plan och de recept som fungerar på många andra aspergare fungerar inte nödvändigtvis på mig. Skulle det finnas ett recept som fungerade på alla som har Aspergers syndrom, skulle jag knappast behöva blogga, föreläsa eller skriva böcker. Då skulle det redan finnas en handbok med titeln ”det hemliga receptet som fungerar på alla med Aspergers syndrom”, och då skulle det inte uppstå några missförstånd.
Sluta dra oss med Aspergers syndrom över en kam! När du som är yrkesverksam jobbar med mig, vill jag att du lär känna mig, Paula, för att kunna ge just mig det bästa stöd jag behöver.
32 svar på ”Sluta dra oss aspergare över en kam!”
Intressant att du också blir stressad av mindfulness, det är galet många som föreslagit att jag ska börja med det för att minska stressen… Gick i en grupp på habiliteringen där vi gjorde mindfulness-övningar men jag blev mer och mer stressad för varje gång.
Jag har exakt samma erfarenhet av mindfulness. När jag gick i KBT frågade min psykolog om jag ville prova några övningar och nyfiken som jag är så tackade jag ja. Vi gjorde några övningar i terapirummet och sedan fick jag instruktioner för hur jag kunde fortsätta hemma. Jag blev dock bara MER stressad av minfulnessövningarna och när jag berättade det för psykologen så tyckte han att jag skulle sluta. Inte i terapin alltså, utan med mindfulness.
Vad bra att din psykolog förstod att mindfulness inte passar dig. Jag har ibland fått höra från yrkesverksamma att jag borde ge mindfulness en ny chans och att man borde göra övningarna varje dag under en längre period för att de ska ge effekt. Men jag testade det varenda vecka i 1,5 års tid och det fick mig att må sämre och sämre varje gång, så jag tycker att det borde räcka. Jag skulle aldrig orka börja göra övningar varje dag, vilket jag fått höra att jag borde göra.
Jag har faktiskt blivit hjälpt av det några gångert men oftast blir jag bara stressad. Det blir ett ”tvång” för mig att slappna av och då låser jag mig istället.
Tesat det här i terapirummet istället: https://www.youtube.com/watch?v=kwg9-bg5JFg
Men byt ut ordet ”flyga” mot ordet ”umgås”.
Vad skönt att höra att det finns flera som upplevt samma sak! Psykologer har sagt till mig att mindfulness-övningar fungerar speciellt bra på aspergare. Och de har faktiskt fungerat på många andra jag träffat, både i en behandlingsgrupp jag gick i och på Ågesta Folkhögskola. I båda grupperna var jag den enda som tyckte att de övningarna var tråkiga och meningslösa, de andra tyckte att det var skönt och avslappnande med mindfulness.
Jag undrar om det kan ha med AD(H)D att göra. Jag tycker mindfulness går för långsamt. 😀
Det är ingen fart i mindfulness och jag är väldigt otålig ibland.
Ta ett djuuuuuuuuuuupt andeeeetaaaaaaaaaag och slappna aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaavvvvvvvvvvvvvv. Jag ligger på golvet, försker slappna av men tänker: Prata snabbare! Jag har inte tid att ligga här hela dagen och slappna av! Nästa övning!
Haha, det här med att man skulle ta ett djuuuuuuuuuuuupt andetaaaaaaaaag gjorde mig också stressad 😉 Och du har rätt, det kan absolut ha med AD(H)D att göra. I mitt fall kan det också ha att göra med att jag inte har en så bra kroppskännedom, och jag känner inte alltid så jättestor skillnad på musklerna beroende på om de är avslappnade eller inte. Dessutom tar det energi av mig att fokusera på kroppen, då fick jag ingen vila utan min hjärna behövde fokusera och jobba hårt. Däremot har jag inga problem med att ligga stilla länge om jag inte behöver ta djuuuuuuupa andetaaaaag och fokusera på kroppen.
Vad intressant att din läkare sa att många med Aspergers syndrom inte blir hjälpta av mindfulness för de flesta som jag har träffat hävdar precis motsatsen. Jag blir galen när folk säger att jag borde ge mindfulness en ny chans och göra det varje dag i minst ett halvårs tid. Skulle jag göra det, skulle jag må riktigt dåligt!
Vad intressant att din läkare sa att många med Aspergers syndrom inte blir hjälpta av mindfulness för de flesta som jag har träffat hävdar precis motsatsen.
Jo men det var en vanlig läkare och inte någon specialist på vare sig Asperger ssyndrom eller mindfulness så jag vet inte vad det påståendet är värt.
Just i det här fallet verkar det här påståendet vara mycket värt för ni är fler som kommenterat och skrivit att mindfulness inte heller fungerar på er, så den här läkaren har nog rätt. Kanske hade den här läkaren någon erfarenhet av det här.
Jag tror det. Han pratade som om han visste vad han pratade om men han vikrierade som allmänläkare på en vårdcentral så jag känner till till hans bakgrund i vården.
så jag känner INTE till till hans bakgrund i vården.
Just det här med att ta djupa andetag och bli medveten om sin andning var en av de saker som stressade mig mest. Dessa övningar gjorde att jag blev så medveten om min andning att jag hela tiden tänkte på att jag andades, även emellan övningarna. Det ledde till tvångsmässiga grejer, som t.ex. att jag kände mig tvungen att ta exakt lika djupa andetag hela tiden och ”andas om” om jag gjorde fel. Mindfulnessövningarna gjorde att jag blev mer spänd och fick tvångstankar som inte funnits där innan.
Vad jobbigt att du fick tvångstankar av mindfulness-övningar 🙁 Jag kan verkligen förstå det, och jag kan tänka mig att jag själv också hade kunnat få mer tvångstankar av övningarna om jag hade gjort dem under en period då mitt tvångssyndrom var som värst.
Vad skönt att jag har fått det bekfräftat att mindfulness-övningar inte passar alla aspergare. För det finns människor som säger att de visst passar alla, bara man ger dem en ordentlig chans men så det inte.
Jag blir också stressad av mindfulness. En vanlig läkare på vårdcentralen sa faktiskt till mig en gång att många människor med Aspergers syndrom inte blir hjälpta av mindfulness. Det var väl hennes erfarenhet eller något.
Så rätt o viktigt att skriva , jag fick till mig att jag skulle försöka med mindf med min dotter men hon blev ju helt stel o arg på mig nu kittlar jag henne istället o har märkt att det oftast gör att hon somnar lättare…tvärtemot alla råd jag fått!!! Viktigt att all personal som jobbar inom bup etc vet detta om olikheter för de frågade mig om hon va klumpig eller hade dålig motorik som mindre o det va ju tvärtom. Ja då kan det inte vara Asberger typ! Men många andra svårigheter påminner o drar åt asberger hållet men på olika sätt….
Jag tycker att du gör helt rätt som struntar i de råd du fått. Det är ju du som känner din dotter bäst, inte vårdspersonalen! Visst, de vet kanske vad som fungerar på många andra patienter, men de vet inte vad som fungerar för just din dotter.
Man behöver inte ha dålig motorik och vara klumpig för att få diagnosen Aspergers syndrom. Jag har träffat flera aspergare som inte har svårigheter med motoriken. Dessutom står det ingenting om motoriken i diagnoskriterierna i DSM.
Det här kan faktiskt fungera: https://www.svenssons.se/p/f%C3%A5t%C3%B6ljer/sitts%C3%A4ckar-och-sittpuffar/fatboy-original-sitts%C3%A4ck-red/39507001002
Jag har alltid gillat upplevt att ”ärtsäckar” har en lugnande effekt på mig. Det är poor man’s hug machine: https://en.wikipedia.org/wiki/Hug_machine
Jättebra och viktigt inlägg! Det hade verkligen kunnat vara jag som skrivit det där (förutom att jag inte tycker om att umgås med barn, även om det kanske finns undantag som jag inte vet om). Jag blir också stressad av mindfulness, störs inte av synintryck men har däremot svårt att TOLKA dem, och många människor har sagt att jag är empatisk och omtänksam så jag väljer att tro på det.
Jag har lagt ner en del energi på att få yrkespersoner att förstå att mitt stora problem INTE är att jag blir trött av sociala situationer, utan att det är praktiska uppgifter som är det absolut svåraste. Det och att tolka synintryck, men för mig hänger det ihop. När jag jobbade på ett äldreboende gick det bra för mig att sitta och prata med de boende, att spela bingo tillsammans o.s.v. men däremot klarade jag inte alls av att hjälpa till med påklädning eller att bädda sängarna på rätt sätt. Jag blev även väldigt utmattad av att göra mackor, för det var egentligen alldeles för svårt för mig.
Personligen tycker jag att det är viktigt att belysa att den gemensamma nämnaren för oss med Aspergers syndrom är att vi alla har symtom inom vissa områden, men att symtomen kan vara olika hos olika personer. Vi behöver heller inte ha exakt lika starka symtom, på samma sätt som att alla som har huvudvärk inte har exakt lika mycket huvudvärk eller ont på exakt samma ställe. Vad det gäller Aspergers syndrom så finns det ju också områden där en del, men inte alla, har symtom. Själv har jag t.ex. enorma praktiska svårigheter, men jag har träffat andra med samma diagnos som inte haft några praktiska svårigheter alls.
Jag har också alltid tyckt att just det praktiska tar mest energi. Vissa yrkesverksamma har frågat mig om det tar energi av mig att åka tunnelbana och gå till läkaren, och då har jag svarat att det inte är läkartiden som tar energi utan det som tar energi är att duscha och packa väskan innan jag ska iväg. Däremot tror jag att det skulle ta energi av mig att spela bingo om jag jobbade på äldreboende eftersom jag brukar tycka att alla spel och lekar tar energi.
Jag håller med dig om att det borde belysas att vi som har Aspergers syndrom har olika symptom och i olika grader. Jag blir alltid provocerad när jag får höra att alla aspergare är extremt noggranna, lägger märke till små detaljer, störs av synintryck och föredrar att ta in information genom bilder. Det blir så fel om boendestödjare har varit på föreläsningar och fått råd hur de ska ge stöd till sina brukare och boendestödjaren tror att samma recept fungerar på alla aspergare.
bra skrivet inlägg paula som du skriver många drar ALLA med aspergers över en kant det är väldigt fel eftersom man är SÅ OLIKA ju 🙂
Tack Mathias! 🙂 Ja, tyvärr drar många oss aspergare över en kam.
Så klart. Alla är Vi olika. Med eller utan diagnos, finns inga manualer på någon av Oss!
Ja precis, du har rätt! Även neurotypiker är olika och det finns ingen manual för hur de fungerar.
Idag när jag läste ditt inlägg så kände Jag att det var just vad jag behövde läsa. Apropå att dra alla asperberger och adhd över en kam. Jag när har berättat för människor att jag är under utredning för adhd, asperger och autismen så får jag höra av människor att jag kan inte ha det för det passar inte in på mej ska tillägga att det är människor som inte känner mej så väl som kommer med dessa påstående. Dom som står mej nära skulle inte bli förvånade om det nu skulle vissa mej att jag har någon diagnos. Frusterande och för minskade att folk som inte är så bra insatta kommer med dessa påstående. När det gäller mindfullnes hade det inte någon som helst effekt på mej så jag slutade och gick iväg och simmade istället det kändes mycket mer avkopplande och givande
Vad jobbigt att människor som inte är insatta kommer med sådana påståenden, jag förstår verkligen att det gör dig frustrerad! Samma sak har hänt mig också. Vissa har till och med sagt till mig att de jobbat med aspergare förut och därmed har mycket erfaranhet, och därför vet de med säkerhet att jag inte kan ha Asperger för jag är inte alls som dessa personer. Men människor som verkligen har kunskap skulle aldrig komma med sådana påståenden för de som vet vad Asperger är vet också att svårigheterna inte nödvändigtvis syns utanpå och att det ibland tar tid innan man upptäcker något avvikande hos personen.
Jag förstår verkligen att du hellre simmar än gör mindfulness-övningar! För mig har nog blåbärsplockning samma effekt som mindfulness, tror jag.
Samma sak har hänt mig också. Vissa har till och med sagt till mig att de jobbat med aspergare förut och därmed har mycket erfaranhet, och därför vet de med säkerhet att jag inte kan ha Asperger för jag är inte alls som dessa personer.
Vad har de haft för förklaring till ditt beteende då? Depression, ångest, lathet?
Människor som har sagt så har oftast inte känt mig väl alls. Eftersom de inte har känt till mina svårigheter, har de inte haft några förklaringar. Vissa har bara sagt att det minsann är alldeles för lätt att få diagnoser nuförtiden.
Sedan har det även funnits några människor som har känt mig, och de har oftast sagt att jag visst skulle orka jobba/plugga/städa om jag gav det en ny chans och att alla människor har samma svårigheter som jag. Dessa människor har oftast inte sett hur mycket svårigheter jag har för de har sett mer av min ”normala” sida. De har inte sagt rakt ut att jag är lat, men jag tror att de har menat lite så mellan raderna. Några av dem har dock ändrat sin uppfattning efter att min debutbok kom ut, en av dessa personer sa till och med efter att ha läst boken att hen tack vare boken äntligen förstår hur mycket energi vanliga saker kan ta av mig.
Människor som har sagt så har oftast inte känt mig väl alls. Eftersom de inte har känt till mina svårigheter, har de inte haft några förklaringar. Vissa har bara sagt att det minsann är alldeles för lätt att få diagnoser nuförtiden.
Det är det vanliga okunniga skitsnacket då. Min aspergerdiagnos har gett mig en större motståndskraft att stå emot den typen av oseriösa kommentarer från människor i min omgivning.
Vad bra att du inte bryr dig om sådana här kommentarer! Jag gick tyvärr på den typen av skitsnack när jag var nydiagnostiserad. Jag inbillade mig att människor som gjorde sådana här uttalanden visste vad de pratade om för jag hade inte förstått att människor hade en tendens att vara säkra på saker som de inte hade någon kunskap om. När människor inte trodde på min diagnos, blev jag ledsen för jag trodde på allvar att jag hade fått fel diagnos. Men nuförtiden vet jag om att många människor som uttalar sig saknar kunskap, och därför lyssnar jag inte på vad de säger.
jag hade inte förstått att människor hade en tendens att vara säkra på saker som de inte hade någon kunskap om.
Jag stör mig varje dag på att människor har en tendens att vara säkra på saker de inte har tillräckligt kunskap om. Det var också detta jag menade när jag skrev en gång att många neurotypiker inte tar ut tanken i dess fulla längd.
Jag förstår verkligen vad du menar!