Sluta döma ut deltagarna i Lyxfällan

Även om jag aldrig tittar på TV själv och inte äger någon TV-apparat finns det ett TV-program jag alltid reagerat negativt på: Lyxfällan. Jag har aldrig sett programmet själv men jag vet vad det går ut på: deltagaren har hamnat i gigantiska ekonomiska problem genom att leva ett lyxliv den inte har råd med . Därför ska deltagaren läxas upp av programledarna för att sedan få hjälp med att ordna upp sin ekonomi.

Det är synd om dessa personer

Anledningen till att jag reagerar negativt på programmet är att jag inte tycker att mänskliga tragedier ska vara allmän underhållning. Det är uppenbart att alla som har hamnat i Lyxfällan har svårigheter, i vissa fall möjligtvis ADHD eller någon annan funktionsvariation, och andra kan däremot ha någon psykisk sjukdom eller så har de befunnit sig i svåra livsskeden som gjort att de inte klarat av att planera sin ekonomi och börjat lyxkonsumera. Det är synd om dessa personer!

Svårigheterna kan härledas avvikelser i hjärnan

Det är möjligt att deltagarna inte har någon diagnos på papper, men jag är ändå övertygad om att det finns en logisk förklaring till deras beteende och att många skulle få en medicinsk diagnos om de skulle genomgå en utredning. Det är uppenbart att många deltagare har planeringssvårigheter samt svårigheter med impulskontroll och exekutiva funktioner. Forskarna har slagit fast att sådana svårigheter kan härledas till dysfunktioner i pannloben och avvikelser i hjärnans dopaminproduktion.

Kan jämföras med ätstörning eller astma

Dessa typer av svårigheter beror som sagt ofta på en funktionsnedsättning eller en sjukdom lika mycket som en ätstörning, alkoholism, bipolär sjukdom, schizofreni och astma är sjukdomar. Har man omfattande kognitiva svårigheter behöver man stöd och hjälp. Att råka ut för allmän åtlöje är det sista man behöver i ett sånt läge! Och jo, jag vet att dessa personer har valt att ställa upp i TV-programmet frivilligt men de kan vara så desperata och må så dåligt att de inte orkar bry sig.

Varför okej att skratta åt shoppingberoende?

Jag blir alltid lika irriterad när människor älskar att skratta åt andra människors missöden. Tänk om man också skulle skratta åt någon med bulimi och säga: ”Men herregud vad mycket mat personen stoppar i sig, hahaha!” eller underhålla sig med en gammal person som lider av demens och säga: ”Men haha, glömde hon verkligen var hon bor? Haha, herregud!” Men tydligen är det helt okej att skratta på det sättet åt någon som lider av shoppingberoende och säga: ”Men herregud vad mycket personen köper, haha, jag förstår verkligen inte!”

Okunskap ger ingen rätt att ifrågasätta

Jag har själv varken haft ätstörningar eller demens och har därför ingen aning om hur det är att leva med ätstörning eller att ha så svajigt minne att man glömmer bort var man bor. Men bara för att jag inte kan identifiera mig med det och inte förstår hur det känns att ha dessa problem ger det mig inte rätten att säga: ”Jag förstår inte hur du kan ha hamnat i den sitsen, jag kan verkligen inte identifiera mig med det” eller ännu värre: ”Hur kommer det sig att du stoppar i dig så mycket mat/varför har du inte tränat upp ditt minne? Du får skylla dig själv!”

Det är inte alla som dömer

Det som gör mig glad är att inte alla som tittar på Lyxfällan ser människoöden som underhållning eller dömer ut deltagarna. Det är när tittarna reagerar oförstående och dömer ut dessa stackars personer som har uppenbara svårigheter och problem som gör mig upprörd, inte det faktum att deltagarna får hjälp med att ordna upp sin ekonomi!