Skolan kan vara ett fängelsestraff för ett autistiskt barn

När jag föreläser om autism får jag ibland frågan hur man kan motivera ett barn eller en tonåring med autism att gå till skolan. Skolgång är ju ett ”måste” enligt lag, och föräldrar vill givetvis inte bryta mot skolplikten. Dessutom anser man att skolan är viktig för barnens framtid.

Hade inget val

Varje gång jag får den frågan känner jag en liten ångest. Det väcker mina egna, ganska traumatiska minnen från skolan. Jag är nämligen en av de autister som verkligen inte ville gå i skolan, men som blev tvingad. Jag stod inför två alternativ: antingen skulle mina föräldrar tvinga mig, eller så skulle socialtjänsten omhänderta mig och placera mig hos en fosterfamilj – som i sin tur skulle tvinga mig att gå. Jag valde det första alternativet. Att skolvägra skulle alltså ha lett till samma resultat – att bli tvingad, men i en annan miljö.

Är inte tacksam

Som vuxen har jag fått höra att jag borde vara tacksam för att mina föräldrar tvingade mig att gå till skolan, eftersom jag ju fick ett avgångsbetyg från både grundskolan och gymnasiet. Men nej, jag är inte alls tacksam. Jag hade tusen gånger hellre sluppit den skolångest jag kände varje dag, den som fortfarande påverkar mig som 46-åring. Jag förstår att det låter dramatiskt, men för mig är inget avgångsbetyg i världen viktigare än psykiskt välmående. Dessutom gjorde ångesten att jag bara gjorde det absolut nödvändiga i skolan, vilket resulterade i dåliga betyg. Tänk om jag istället hade fått slippa skolan. Då hade jag fått läsa in alla ämnen som vuxen på mina egna villkor och i egen takt på Komvux. Jag hade kanske till och med fått bättre betyg i vissa ämnen!

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Fick negativa konsekvenser

Det finns en annan viktig aspekt också: att bli sedd och hörd. Tänk om någon vuxen hade sagt till mig: ”Jag ser att du mår så dåligt av att vara i skolan att du bara vill dö. Jag tycker att det är fel att du blir tvingad hit när skolan får dig att må så här.” Istället fick jag höra: ”Det är jättebra att du kämpar, man går inte till skolan för att trivas utan för att lära sig saker. Att gå i skolan är en del av livet, och alla måste lära sig att hantera utmaningar.” Eftersom jag inte blev tagen på allvar lärde jag mig att mina känslor inte spelade någon roll, och att jag inte skulle lyssna på min kropp när den sa ifrån. Det fick mycket negativa konsekvenser när jag blev vuxen!

Skulle hellre välja fängelse

Faktum är att jag ser skolan som ett tolvårigt fängelsestraff, och att jag hellre skulle hamna i fängelse i tolv år än att gå tillbaka dit om jag ställdes inför det valet. Jag har aldrig suttit i fängelse och har ingen aning om hur det är, men jag inbillar mig att jag skulle må bättre där än i skolan. Jag vet inte om det stämmer, men det är så jag känner. Jag säger inte att det är lätt att sitta i fängelse, men jag skulle hellre chansa på det än att återvända till skolan.

Inte normalt

Många blir förvånade när jag säger att jag hellre skulle hamna i fängelse än att gå tillbaka till skolan, och det påminner mig om att det inte är normalt att hata skolan så mycket att den känns som ett fängelsestraff. Men jag och neurotypiska människor har svårt att förstå varandra. Lika lite som de kan förstå hur dåligt jag verkligen mådde i skolan, kan jag förstå att många bara tyckte att den var ”lite tråkig men okej”. Jag vill inte låta dramatisk, men jag har så negativa erfarenheter av skolan att det är svårt att uttrycka mig mildare.

Inte samma som att ”inte ha lust”

Jag förstår att det finns en lag om skolplikt, och att autisters behov ibland krockar med samhällets intressen. Jag vet också att det finns autister som bara ”inte har lust” att gå till skolan för stunden, men som mår bra när de väl är där. Dessa autister kan må bra av motiverande samtal. Det finns även exempel på barn som har börjat trivas i skolan när de fått rätt anpassningar. Men om ett barn verkligen upplever stark ångest av att vara i skolan är det något helt annat än att bara ”inte ha lust”, och ibland är den enda anpassningen som behövs att barnet får läsa in skolan hemifrån. Jag hatar att ge föräldrarna rådet att bryta mot lagen, och det finns såklart andra alternativ (som anpassningar). Men att tvinga någon att vistas i en miljö som ger stark ångest kan få mycket negativa konsekvenser senare i livet!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.