”Selektiv trötthet är det du lider av”, sa andra människor till mig ibland innan jag fick diagnosen Aspergers syndrom. För när jag skulle städa, göra läxor eller gå i skolan på en dag då vi skulle ha lektioner som jag inte gillade, var jag så trött att jag inte kunde göra någonting.
Men däremot orkade jag alltid syssla med mina specialintressen. Jag orkade exempelvis alltid läsa grammatikböcker eftersom grammatik är ett av mina specialintressen, och om jag hade haft någon person där som hade orkat lyssna på mig, hade jag orkat babbla om mina intressen i evigheter. Då hade jag inte varit det minsta trött. Och om vi endast hade läst grammatik i skolan, hade jag orkat gå dit varenda dag.
Jag tyckte att det lät logiskt att jag var selektivt trött. Tröttheten kanske bara fanns i mitt huvud? För inte kunde man väl vara trött om man skulle göra en uppgift trots att man orkade göra en annan?! Jag försökte skärpa mig. Men hur konstigt det än låter, gick det inte. Vissa dagar var jag så trött att jag inte kunde tvinga mig själv till skolan, min kropp sa emot. Men däremot talade min kropp om för mig att jag behövde syssla med mina specialintressen.
När jag fick diagnosen Aspergers syndrom, bekräftade min läkare för mig att det var vanligt att personer med Aspergers syndrom eller autism orkade göra en sak men inte en annan. Och när vi senare började studera diagnosen Aspergers syndrom på informatörsutbildningen på Ågesta Folkhögskola, förstod jag varför jag vad denna ”selektiva” trötthet berodde på och varför andra människor inte förstod mig:
1) Människor utan Aspergers syndrom brukar inte ha specialintressen, och därför förstår de inte hur ett enda intresse kan vara så fascinerande att man aldrig tröttnar på det och att det ger en energi! På samma sätt som andra människor behöver sömn för att återhämta sig från vardagen, behöver jag utöver sömn även mina specialintressen.
2) Kraven som ställs på oss med Aspergers syndrom är ofta orimligt höga, och vi måste ofta lära oss saker som vi inte ens har förutsättningar att klara av. För mig fanns det inga skolämnen i skolan som jag tyckte ”lite grann” om, det fanns skolämnen som jag älskade och som var hela mitt liv! Det fanns inga saker för mig i skolan som var tråkiga, däremot fanns det saker som jag verkligen, verkligen avskydde av hela mitt hjärta! Och dessa saker kunde jag bara inte lära mig oavsett hur mycket jag försökte.
Att plugga kemi, fysi, och historia var för mig som att tvinga mig själv att memorera 100 sidors ord efter varandra som inte betydde någonting. Att lära sig flera sidor av en telefonkatalog utantill hade nästan kunnat vara en lättare och mer intressant uppgift för mig. Eftersom jag inte var intresserad av dessa ämnen men var tvungen att lära mig allt utantill, tröttade det ut min hjärna enormt! Om det hade varit normen att lära sig telefonkataloger utantill, skulle inte även neurotypiker bli trötta i hjärnan men däremot skulle de förmodligen orka göra andra saker som inte tog lika mycket energi av dem?
3) När man umgås med andra människor, måste man ibland anpassa sig. Men vad händer om ens egna behov krockar väldigt mycket med andras? Då kan det hända att den som har annorlunda behov måste anpassa sig väldigt ofta, vilket kan bli väldigt tröttsamt i längden. Därför är det inte så konstigt att man inte orkar gå till skolan och sitta i en klass som är full av människor men man orkar syssla med sina intressen hemma. Utlänningar som bor i en helt annan kultur brukar också bli helt utmattade när de försöker anpassa sig till den nya kulturen, men för många med Aspergers syndrom är detta ständiga anpassande en vardag.
4 svar på ”Selektiv trötthet?”
Veldig godt skrevet, Paula. Dette likte jeg. Du har helt rett. Jeg trenger spesialinteressene mine like mye som søvn og mat! Jeg kan sitte med dem i timesvis. Det er også fordi Asperger og forståelse og å bli forstått er så viktig for meg at jeg blogger på http://aspergerinformator.com hver dag. Og det hjelper noen! Jeg får kommentarer fra mennesker som forstår og som forstår de dem er glad i bedre gjennom å lese. Akkurat som du hjelper meg. Jeg er glad Asperger er en av interessene dine.
At mennesker ellers ikke har spesialinteresser, overrasker meg. Er det ikke kjedelig å ikke ha hobbyer som man går helt inn i? Men de synes jeg må kjede meg som gjør det samme om og om igjen. Vi forstår ikke hverandre!
Vad kul att du tycker om det jag skriver! De allra flesta människor har fritidsintressen, men den stora skillnaden mellan ett ”vanligt” intresse och ett specialintresse verkar vara intensiteten samt hur viktigt intresset är. Många andra människor blir uttråkade av sina intressen, men det blir inte jag! 🙂
Jag tänker att specialintressen är nåt en kan både vila i och hämta kraft ifrån, till skillnad från ”måstegrejor” som stressar och dränerar. Det är nåt jag absolut kan relatera till fast jag är ”normalstörd”, tråkiga saker kräver mer koncentration och energi för mig också.
Jag är glad att jag hittade din blogg, den har gett mig en hel del insikter och förklarar mycket av det som är svårt att sätta ord på. Tack för den kunskap du delar med dig av!
Hej Anneli!
Vad kul att höra att du tycker om min blogg 🙂
Du har helt rätt i att specialintressen är något man kan vila i och hämta krafter ifrån, precis på samma sätt som sömn. Tyvärr förstår inte alla människor sådana saker. Människor kan ibland undra hur någon som orkar sitta framför datorn en hel dag alt. orkar göra något annat inte orkar arbeta! Men det är ju en helt annat sak att arbeta än att syssla med sina specialintressen, precis som du skriver 🙂