Så här olika kan vi autister vilja bli bemötta

När jag föreläser är det många som frågar mig hur vi som har Aspergers syndrom eller autism vill bli bemötta. Men det finns inget klart svar på frågan för vi autister är sinsemellan väldigt olika varandra och vi alla vill därmed bli bemötta på lite olika sätt. Här är några exempel:

1. Hur jag vill bli bemött: Jag tycker att det är roligt när andra vill lära sig om Aspergers syndrom och jag blir glad när andra ställer frågor om hur diagnosen yttrar sig hos mig. Jag tycker om att analysera mitt eget beteende utifrån diagnosen och fundera på hur mycket asperger påverkar mitt beteende. En fråga det självklart inte finns något svar på, men analysera kan man alltid 🙂

Hur någon annan aspergare kan vilja bli bemött: Vissa andra med asperger som jag har träffat vill inte prata om sin diagnos alls. Diagnosen kan vara ett mycket känsligt ämne för dem eller så är det helt enkelt ett ointressant ämne. De vill inte att andra ska ta upp ämnet diagnosen överhuvudtaget.

2. Hur jag vill bli bemött: Jag gillar att andra människor är raka mot mig, under förutsättningen att de har ett syfte med sin ärlighet och de inte avser att provocera. Om de kläder jag har på mig ser konstiga ut vill jag gärna att andra säger det för jag kan inte alltid bedöma sånt. Jag tycker att det var skönt att en kompis vågade säga till mig att jag har det så stökigt hemma att hennes mamma aldrig skulle sätta sin fot i min lägenhet. Samtidigt blir jag såklart inte alltid glad över att höra allt (om jag exempelvis har gjort ett mycket dåligt jobb) men jag tycker ändå att det är skönt om en kompis vågar säga sådana saker till mig och jag är alltid tacksam.

Hur någon annan aspergare kan vilja bli bemött: Jag har träffat aspergare som är mycket lättsårade och som absolut inte vill ha kritik, inte ens konstruktiv sådan. Om de skulle få höra att deras tröja inte riktigt passar till deras hudton eller att de har det väldigt stökigt hemma skulle de grubbla över det i flera dagar. De trivs bäst med människor som inte är raka och brutalt ärliga. Att alla aspergare skulle gilla rakhet och undvika vita lögner är definitivt en myt!

3. Hur jag vill bli bemött: Jag blir glad när andra människor inser att autism även kan innebära styrkor. Jag har själv skrivit ett blogginlägg om ämnet tidigare och jag diskuterar gärna Tony Attwoods positiva Aspie-kriterier med andra människor. Med detta sagt tycker jag att det är viktigt att belysa andra människor om att autism även innebär svårigheter för mig, inte enbart styrkor.

Hur någon annan aspergare kan vilja bli bemött: Vissa aspergare avskyr när andra människor börjar diskutera autismens styrkor med dem. Vissa känner att andra människor försöker förminska dem genom att försöka låtsas att autism enbart innebär styrkor. Jag har även träffat autister som tyckt att Tony Attwoods positiva Aspie-kriterier minskar förståelsen för de aspergare som inte har styrkor och som verkligen lider av sin diagnos.

4. Hur jag vill bli bemött: Jag tycker inte om att få en klapp på axeln och få höra ”vad duktig du är”. Då känns det för mig som som andra människor behandlar mig som ett barn, Jag vill att LSS-personalen ska prata med mig med ungefär den ton som de använder med sina kollegor och andra vuxna människor.

Hur någon annan aspergare kan vilja bli bemött: Vissa aspergare jag har träffat tycker om att få beröm och få höra att de är duktiga. De har upplevt att de har fått kritik genom livet. Därför tycker de att det är skönt att äntligen få beröm, även om berömmet endast skulle gälla så enkla saker som att klara av att gå till matbutiken.

5. Hur jag vill bli bemött: Jag vill bli kallad för en aspergare, aspie eller autist. Jag blir ledsen om yrkesverksamma säger till mig att jag inte borde kalla mig själv för en aspergare. När jag blir avrådd från att kalla mig själv för aspergare känns det som att andra tycker att det är dåligt att ha asperger och att det är någonting jag borde skämmas för. Men jag är stolt och visa upp vem jag är, och Aspergers syndrom är en stor del av mig!

Hur någon annan aspergare kan vilja bli bemött: Vissa avskyr sin diagnos och vill absolut inte bli förknippade med den. Med detta sagt är min erfarenhet att många med diagnosen vill bli kallade för aspergare, autister eller aspies och att det mest brukar vara yrkesverksamma som avråder från användning av dessa begrepp. Men det finns alltid undantag!

6. Hur jag vill bli bemött: Jag bryr mig inte nämnvärt om ifall andra människor kallar Aspergers syndrom för en funktionsnedsättning eller en funktionsvariation. Jag bryr mig inte om LSS-personalen kallar mig för brukare, klient eller något annat. Jag blir inte stött om någon tycker att jag är onormal, då utgår jag från att personen menar att jag rent statistiskt avviker från normen mer än vad många andra människor gör vilket i min värld är helt sant (även om jag inte tycker att det finns någonting som heter normalt egentligen och att ha Aspergers syndrom är helt normalt för mig).

Hur många andra aspergare kan vilja bli bemötta: Väldigt många andra aspergare jag har träffat tycker att det är ytterst viktigt att Aspergers syndrom kallas för funktionsvariation, inte för en funktionsnedsättning. De hatar ordet ”brukare” för de tycker att ordet låter nedvärderande. De avskyr även begreppet ”normalitet” och vill absolut inte bli kallade för onormala. Eftersom väldigt många kan ta illa vid sig, är det säkrast att undvika dessa begrepp!

Blev du klokare av att läsa detta blogginlägg? Förmodligen inte. Som du ser finns det inget svar på frågan hur vi aspergare vill bli bemötta även om det finns vissa generella regler.