Dokumentärserien om nio ungdomar med Aspergers syndrom orsakade tittarstorm. SVT som hade döpt programmet till ”Den som inte får finnas” har bytt rubriken på programmet, och programmet heter nu ”Den som får finnas”. Anledningen till rubrikbytet var att många personer med Aspergers syndrom samt deras anhöriga hade upplevt rubriken som kränkande eftersom den kan ge associationer som att vi som har Aspergers syndrom inte skulle få finnas.
Jag ser aldrig på TV, och jag vet därmed ingenting om själva programmet. Men när jag hörde rubriken på programmet tänkte jag: ”Oj, vilken fin rubrik. Vad bra att människor blir uppmärksammade på att vi med Aspergers syndrom blir diskriminerade, till och med till den graden att vi ibland har en känsla av att vi inte får finnas. För så känner jag ibland också”. Under raderna lät det för mig som att de som kommit med titeln stod på vår sida och ville väcka uppmärksamhet genom att visa att vissa känner sig så utanför att de känner att de inte ens får finnas.
Många andra som hade Aspergers syndrom och deras anhöriga hade däremot tolkat titeln på ett helt annat sätt än jag och kände sig kränkta. Det här fick mig att tänka på hur olika människor kan tänka och hur olika associationer ett visst uttryck eller ord kan ge hos olika människor.
Liknande saker händer ofta i samhället: en person säger någonting som många andra tar illa upp av. Personen som gjort uttalandet har inte alls kunnat förstå varför andra människor har tagit illa upp för man har inte alls haft någon avsikt att kränka någon. Sådana saker har även hänt mig flera gånger: jag har inte menat något illa, men mitt uttalande har ändå sårat andra.
Jag tycker att det var helt rätt av SVT att byta titeln! Även om jag själv inte tänkte på att den skulle kunna såra någon så blev många sårade och upprörda, och ingen ska ju känna att man inte får finnas i samhället, speciellt inte de som redan har det svårt. Så heja SVT som visade hänsyn! 🙂
15 svar på ”Om programmet ”Den som får finnas””
Jeg er helt enig med deg! Jeg følte også at de som laget programmet skjønte og ville at flere skulle bli oppmerksomme.
Ja precis! Tyvärr blev människor ändå sårade av rubriken, så jag tycker att det är bra att de ändrade den. Men den gamla rubriken var definitivt mer uppmärksamhetsväckande!
Jag håller absolut med i det du skriver. Men jag upplever det som lite censurerande att byta titel, när de är ett direkt citat från en av personerna i programmet. Lite som att någon säger att ”du har inte rätt att känna så”.
Däremot ska man självklart ta hänsyn till om folk tar illa upp. Även fast jag tror att de flesta skulle förstå om man bara förklarade bakgrunden till att titeln blev som den blev.
Men titeln påverkar såklart inte programmets innehåll, vilket jag personligen tyckte var väldigt bra, och de hade löst namnbytet på ett väldigt snyggt sätt, genom att helt enkelt sudda ut ”inte” från titelgrafiken.
Ja, tyvärr blev det lite censur nu, men jag hoppas att personen som gav den där kommentaren inte kände att h*n blev censurerad. Nu vet jag inte om SVT hade försökt förklara bakgrunden till den gamla titeln eller om de bara ändrade den, men det är möjligt att människor hade förstått bättre om de hade förklarat.
Samma sak hände ju med programmet ”De dejtbara” för ca ett år sedan, det skulle ju egentligen hetat ”De odejtbara”. Fast i det här fallet tyckte jag faktiskt att titeln ”De odejtbara” kunde låta lite kränkande, men jag tog ändå inte illa upp för jag förstod att SVT förmodligen hade menat att det kan vara svårt att träffa en partner om man har Aspergers syndrom eller någon annan funktionsnedsättning. Men rubriken lät ändå lite konstig i mina öron.
intressant ^^^bra dom ändrade rubriken där det låter faktist kränkande för oss som har aspergers ”vi som inte får finnas” och iom dagens samhälle gällande okunskap och fördomar … tjaa det är nog bra många som finns där ute som undrar duger jag uppskattar andra mig varför är kraven och idealen så höga för för att passa in på det är el ska vara normalt för varför ratas man för man har något som står på ett papper mm
Själv tolkade jag rubriken på ett annat sätt, men eftersom ni var så många som tyckte att den var kränkande, var det bra att SVT bytte den! I mina öron lät det som att SVT ville väcka debatt genom att säga till allmänheten: ”Titta vad mycket ni diskrinerar de som är annorlunda, nu känner de t om att de inte ens får finnas”. Den rubriken hade kanske väckt känslor hos neurotypiker och fått dem att tänka till lite, det var troligen det som SVT ville. Men som sagt var det bra att programmet heter något annat nu för alla tolkade inte titeln på samma sätt som jag!
är ju tur det då iallafall 🙂
Hmm titeln jqg får inte finnas är bättre för i sanhällets ögon eller snarare den kostsamma biten av samhället så får vi inte finnas för vi kostar pengar och är ett störningsmoment en så kallad tagg i tass2n, hårda ord jag vet men ni kqn inte förneka när ni tänker efter att det är sant.
Ja, exakt! Personer med Aspergers syndrom kan ses som ett störningsmoment, och därför känner många att de inte får finnas i samhällets ögon om de inte ändrar på sig själva och blir som neurotypiker!
Jag tror att många tolkade rubriken bokstavligt. De tyckte nog att den lät som ett konstaterande och att SVT faktiskt tycker att vi med Aspergers syndrom inte får finnas. För mig var det däremot tydligt att rubriken egentligen betydde mellan raderna: ”Vi som enligt samhället inte får finnas”. Men nu blev det ju helt fel eftersom många Aspergare och deras anhöriga tog illa upp, och därför tycker jag att det var rätt av SVT att byta den!
Jag vet inte jag. Ibland tycker jag att samhället silar mygg och släpper igenom elefanter. Jag tycker det är löjligt att anmärka på titeln på programmet för det är uppenbart att SVT inte har haft för avsikt att känka personer med Aspergers syndrom. Det framgår också av första avsnittet som absolut inte nedvärderar människor med Aspergers syndrom.
Däremot upplever jag det lite bekymmersamt att jag inte känner igen mig särskilt mycket i deltagarna i TV-programmet. Vanliga människor (vi vet ju hur de är) nästan garanterat kommer att dra förhastade slutsatser om hur människor med Aspergers syndrom är vilket gör att programmet riskerar att göra nästan lika mycket skada som nytta. Men visst någonstans är det ändå bättre att man uppmärksammar Aspergers syndrom under dessa former än inte alls. Till programmets försvar ska sägas att jag bara har sett första avsnittet. De kanske nyanserar Aspergers syndrom i de andra 3 delarna. Jag hoppas det iaf.
Programledaren i SVT morgonsoffa kallade Aspergers syndrom för en ”sjukdom”. Det är där vi står i Sverige i dag men om 100 år av tilliansk aspergerinformatörsverksamhet så kanske det blir ändring på det.
För mig är det också uppenbart att SVT inte haft någon avsikt att kränka någon, men eftersom det nu var så här många som blev kränkta, tycker jag att det var bra att byta rubrik. Jag tycker att man ska ta hänsyn till andra människors känslor så långt det går (fast ibland går det inte naturligtvis), och vissa blir kränkta lättare än andra. Själv är jag inte lättkränkt alls, och jag tar inte mitt liv på så stort allvar.
Hur var deltagarna i programmet då, och på vilket sätt känner du inte igen dig? Jag orkade inte se på programmet och kommer nog inte orka se det på nätet heller för jag blir så otroligt trött av att se på TV. Så därför har jag ingen aning om på vilket sätt de framställde Aspergers syndrom på programmet.
Personligen tycker jag att det är bra om deltagarna på sådana här program är väldigt olika varandra för att visa för allmänheten hur verkligheten är. Däremot skulle jag tycka att det var bekymmersamt om alla var väldigt högfungerande och fungerade nästan som neurotypiker. Idag får många avslag på sina ansökningar om gruppboenden osv, och om alla på programmet skulle klara sig själva och vara nästan neurotypiker, skulle kanske många LSS-handläggare se på programmet och tänka: ”de klarar ju det här, så därför borde alla med Aspergers syndrom göra det”. Så tänker ju neurotypiker ibland! Men naturligtvis bör även styrkorna belysas, och det är viktigt att det framgår att alla är väldigt olika och kanske inte fungerar på samma sätt som deltagarna i programmet.
Jag känner inte heller igen mig i många berättelser och biografier om Aspergers syndrom, så jag tror att det är vanligt att man inte känner igen sig! De som har läst min bok har ofta sagt att de antingen känner igen sig mycket i min bok, eller så känner de inte igen sig alls. Själv kände jag inte igen mig i många saker i Gunilla Gerlands En riktig människa men jag älskar den boken ändå för hon förklarar allt så bra och tydligt! Jag kunde verkligen sätta mig in i hennes tankevärld och förstå hur hon tänkte i olika situationer även om jag själv inte skulle tänka på det sättet. Den boken är faktiskt den bästa jag läst om Aspergers syndrom!
Som tur är vet många, dock långt ifrån alla, i Sverige att Aspergers syndrom är en funktionsnedsättning, men dåligt att programledaren inte visste det! Ibland har jag rättat människor när de kallat det för sjukdom och då har de svarat: ”oj, jag visste inte, jag ber om ursäkt”. Annat är det i Finland där många har kritiserat mig för att jag sagt offentligt att Asperger inte är en sjukdom. Många som själva jobbar med Aspergare där kallar för en sjukdom och vissa har börjat argumentera med mig om ämnet! 🙁 Ingen i Sverige har någonsin börjat argumentera med mig om varför Aspergers syndrom borde ses som en sjukdom!
Huvudsaken är att du känner igen dig själv i din bok för annars är det helt åt blåbärsskogen med din hjärna och då hjälper det inte ens att hälla schampo i hjärnan.
Jag kunde verkligen sätta mig in i hennes tankevärld och förstå hur hon tänkte i olika situationer även om jag själv inte skulle tänka på det sättet. Den boken är faktiskt den bästa jag läst om Aspergers syndrom!
Tack för tipset. https://www.adlibris.com/se/bok/en-riktig-manniska-9789144071398
Den får jag läsa när jag har orkat läsa klart Tony Attwoods Den kompletta guiden till Aspergers syndrom. https://www.adlibris.com/se/bok/den-kompletta-guiden-till-aspergers-syndrom-9789144075556
Du förstår jag har lite problem med mina exekutiva förmågor så det tar sin lilla tid innan jag har tagit mig igenom Attwoods bok.
Ja, då hade det verkligen gått till blåbärsskogen, och då hade jag inte ens kunnat tvätta hjärnan med schampo 😀 Så vilken tur att jag känner igen mig själv i min bok 😉
Jag förstår att det tar sin lilla (läs: långa) tid för jag vet verkligen hur det är att ha svårt för exekutiva funktioner 🙂 Men om du någon gång lyckas komma så pass långt att du läst klart Gunilla Gerlands bok så får du gärna skriva vad du tycker om boken! Den kompletta guiden till Aspergers syndrom gillar jag också förresten.
Bra kommentar från Mats där,så upplevde jag också första avsnittet
Intressant! Nu blir jag nästan nyfiken och skulle vilja se programmet, men jag vet inte om jag kommer att orka.