Om pedagogiska läroteorier, del 2

I gårdagens blogginlägg skrev jag mina tankar om behaviorismen, och idag står kognitivism på tur. Alla läroteorier kan ni läsa om i i Säljös bok Lärande, skola, bildning.

Kognitivism

Det var på 1950-talet som behaviorismen började ifrågasättas och den kognitiva revolutionen tog fart. Till skillnad från i behaviorismen anses människan enligt kognitivismen inte längre vara någon viljelös varelse som kan betingas till att lära sig vad som helst utan människan anses styras av medvetna avsikter och motiv. Läraren ska inte längre vara den enda aktiva i läroprocessen utan även eleverna förväntas vara aktiva.

Fokuset läggs på hjärnans funktioner

Kognitivismen lägger fokus på hjärnans kognitiva processer så som exekutiva funktioner, perception, minne, problemlösning, kreativitet och informationsbearbetning. Den kognitivistiska lärteorin försöker svara på frågan hur man kan stödja elevernas inlärningsförmåga på bästa sätt. Ett stort fokus läggs på arbetsminne. Olika mentala processer såsom varseblivning och minnesprocesserna anses påverka individens känslor och beteenden. Visuellt och auditivt stöd är populära i kognitivismen då dessa inslag har visat sig stödja elevernas lärande.

Piagets teorier

Psykologen Jean Piaget anses vara en av de viktigaste gestalterna i kognitivismens utveckling. Han menade att barnets utveckling och tänkande sker i olika stadier under barnets olika uppväxtperioder. I en viss ålder ska barnet fokusera på att lära sig vissa saker, i nästa ålder kommer nästa fas där helt andra färdigheter står i fokus och så vidare. Enligt kognitivismens förespråkare bör dessa stadier tas hänsyn till i undervisningen så att inte barnen blir hämmade i sin utveckling. Piaget ansåg att barnen efter en viss ålder har utvecklat de färdigheter som de behöver för att de ska klara sig i livet. Därmed verkar han inte ha trott på livslångt lärande.

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Mina erfarenheter av kognitivism

När jag började skolan på 80-talet hade kognitivismen blivit en populär lärteori. Till skillnad från mina föräldras skoltid fick min generation lära sig genom att leka, pyssla och arbeta i grupp. Det var vanligt att vi elever fick hålla föredrag framför klassen, och vi fick även se på TV-program. På språklektionerna fick vi ofta repetera det vi hade hört på band. Dessa inslag ansågs stödja vårt minne.

Kognitivistisk pedagogik passade inte mig

Tvärtom vad många tror passade inte kognitivismen mig alls. Till skillnad från vad Piaget trodde är det idag ett välkänt faktum att barn med Aspergers syndrom och autism kan utvecklas i helt andra faser än det sedvanliga. Men detta togs inte alls hänsyn till utan alla skulle passa in i mallen. Vilket i sin tur är en katastrof för någon med ojämn begåvningsprofil och annorlunda utvecklingskurva.

Gillade inte de kognitivistiska inslagen

Jag är en extremt teoretisk människa som lär sig bäst genom att läsa texter och anteckna. Även om jag älskade språk lärde jag mig inte ett dugg genom att se på bilder och använda mindmaps, varför det inte heller passar mig att se på TV. Även grupparbeten hämmar min inlärning. I mitt fall är det vanliga texter som gäller, varför till och med behaviorism hade passat mig bättre som lärometod.

Kanske hade kognitivismen fungerat på mig på andra premisser

För att kognitivismen ska fungera för barn med Aspergers syndrom och autism måste individuella behov tas hänsyn till! Om kognitivismen däremot hade varit mer anpassad hade den nog kunnat passa mig. Om man hade bortsett från Piagets teorier och fokuset hade lagts på hur jag lär mig hade kognitivismen troligen kunnat underlätta min inlärning. Mitt minne hade garantera fått stöd om jag hade fått läsa och anteckna istället för att använda bilder och mindmaps.

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.