Det sägs ibland att män tänker logiskt och kvinnor med känslorna. Självklart finns det undantag, men jag har funderat på detta många gånger, speciellt när jag läste på Wikipedia om Simon Baron-Corens teori om att Aspergers syndrom är en extremform av den manliga hjärnan. Själv har jag nämligen genom åren ofta känt att jag kan ha lättare att umgås med killar än tjejer. Förut föredrog jag att umgås med killkompisar eftersom jag hade svårt att hitta tjejer vars tankesätt jag förstod mig på.
Eftersom jag i likhet med många andra med Aspergers syndrom tänker bokstavligt uppskattar jag rakhet. När tjejer varit missnöjda med något jag gjort, har de ibland gett mig passiv-aggresiva hintar i stil med: ”om du är så här tyst tänker jag inte prata med dig längre” medan killar har istället sagt: ”jag tycker att det är jobbigt att du är så här tyst, kan inte du prata lite mer?” Eftersom jag ofta blir ställd av hintar, kan det ta mig lite tid innan jag förstår vad dessa hintar egentligen betyder mellan raderna, vilket skapar stor osäkerhet hos mig.
När tjejer pratar med varandra vill de ibland ha bekräftelse, vilket jag kan ha svårt för. Ibland har jag hamnat i situationer då någon tjej berättat för mig att hon exempelvis är missnöjd med sina bröst och funderar på att operera sig, och då har jag sagt: ”vad roligt, när ska du göra det?” Då har jag fått till svar: ”vaddå, tycker du att mina bröst är så fula att jag behöver operera mig?” Då har jag blivit ställd för jag har inte alls menat att personen har fula bröst utan jag har tänkt att det är bra att hon gör något åt situationen om hon är så missnöjd för det är hon som ska trivas i sin kropp. Det tog mig lång tid innan jag förstod att många vill att jag ska svara: ”Du behöver inte operera dig, du är fin som du är.”
Jag har dessutom ofta haft svårt att relatera till mina tjejkompisars problem. Ibland har de klagat på att deras pojkvänner aldrig tar initiativ till aktiviteter och utflykter, och då har jag undrat varför tjejerna inte kan ta initiativ själva om det är så viktigt. Själv tar jag sällan initiativ till nya aktiviteter men har inget emot att andra föreslår nya aktiviteter för mig, så jag har förstått varför deras pojkvänner inte tar initiativ. Ibland har mina tjejkompisar klagat på att deras pojkvänner inte vill gå på parmiddagar, och då har jag inte heller förstått problemet eftersom jag själv inte bryr mig om parmiddagar alls. De flesta tjejer jag känner är dessutom mycket intresserade av inredning, vilket jag inte heller kan relatera till eftersom jag själv är helt ointresserad av det.
Med detta sagt kan man inte generalisera. Det finns killar vars tankesätt jag inte förstår och det finns tjejer som jag kommer jättebra överens med, men generellt sett tycker jag ofta killar är lättare att förstå sig på än vad tjejer är.
15 svar på ”Om kvinnlig och manlig hjärna”
”Förut föredrog jag att umgås med killkompisar eftersom jag hade svårt att hitta tjejer vars tankesätt jag förstod mig på”
Tycker du då att killar och tjejer kan vara bara kompisar? Det tycker inte jag om båda är heterosexuella och singlar, då finns det alltid något mer. Och har någon av partnerna en partner så kan denne bli svartsjuk. Sådana vänskaper kan fungera ett tag men inte i längden. Har du testat att umgås med asberger.tjejer eller är det likadant där?
Hej Ricardo!
Jag ser ingen anledning till att en kille och tjej inte kan vara kompisar om ingen är romantiskt intresserad av den andre. Bara för att man är heterosexuell betyder det inte att man blir attraherad av exakt alla av det motsatta könet men man kan ändå tycka att någon av det motsatta könet är rolig att vara med och därför vilja vara kompis med personen. Självklart kan en partner bli svartsjuk om man blir tillsammans med en svartsjuk person, men för min exman var det inga problem att jag umgicks med killar för han litade på mig och visste vilka jag umgicks med.
Jag har testat att umgås med tjejer som har Aspergers syndrom, ja, och jag har faktiskt haft lättare att hitta tjejer bland aspergare som jag kan vara mig själv med och som förstår mig. Så det är absolut skillnad där men jag vill återigen inte generalisera för mycket! 🙂
Det kanske ligger något i vad Svenny Kopp har sagt nämligen att Aspergers syndrom hos kvinnor går rakt emot den kvinnliga könsrollen. Svenny menar att kvinnor med Aspergers syndrom många gånger inte är ”ladylike”. Det är ungefär samma sak som Simon Bahron-Cohen säger fast med andra ord.
Jag visste inte att Svenny Kopp har sagt ungefär samma sak. Vad intressant för jag har aldrig känt mig som en typisk tjej när jag jämför mig själv med andra tjejer. Det kan definitivt ligga något där!
Men samtidigt så misstas många killar med Aspergers syndrom för att vara ”blyga” vilket inte direkt är vad man brukar mena med ”manlike”. Så jag tror det är betydligt mer komplicerat än så att Aspergers syndrom innebär att man har en mer ”manlig hjärna”. Det beror nog väldigt mycket på vilka funktioner i hjärnan man fokuserar på. Just det ofta starka logiska tänkandet och de nofta nedsatta praktiska empatin är nog mer typiskt ”manligt” än ”kvinnligt” som vi brukar uppleva dessa egenskaper.
Så jag tror det är betydligt mer komplicerat än så att Aspergers syndrom innebär att man har en mer ”manlig hjärna”.
Du har rätt! Dessutom kan det vara olika från fall till fall. Vissa aspergare är känslomänniskor, vilket anses vara en kvinnlig egenskap.
öh…många kvinnor röker, snusar, har tatueringar, går klädda i säckiga kläder, svär som borstbindare och kn*llar runt, alltihop är manliga egenskaper. Du är inget av det, du är nog en av de mest feminina kvinnor jag träffat (utanför min familj) och det ska du vara stolt över.
öh…många kvinnor röker, snusar, har tatueringar, går klädda i säckiga kläder, svär som borstbindare och kn*llar runt, alltihop är manliga egenskaper.
Jag har inget emot tatueringar och tycker att alla får klä sig hur de vill, men resten av sakerna du beskrev är enligt mig oattraktiva oavsett vilket kön det handlar om.
Jag tror absolut att det kan vara så att Aspergers syndrom i många fall är en extremform av den manliga hjärnan. Just i aspergerkretsar har jag nämligen träffat fler som tänkt väldigt logiskt än vad jag gjort i andra sammanhang. De gånger jag träffat en människa som jag upplevt som extremt logiskt begåvad så har det nästan alltid varit en person med Aspergers syndrom. Samtidigt har jag träffat personer med asperger som varit s.k. känslomänniskor, och jag är ju själv en sådan person. Jag brukar också vilja ha bekräftelse och kan bli sårad om jag inte får det. En gång berättade jag för en vän, som tänkte mer logiskt, att jag var så trött att jag inte orkade fixa någon mat. Min vän svarade då att jag kunde tugga tuggummi för att dämpa hungern och det gjorde mig väldigt ledsen eftersom jag uppfattade hennes kommentar som hånfull. Då var jag nydiagnosticerad med asperger och visste inte hur olika uttryck syndromet kunde ta sig hos olika personer. När jag senare hade lärt mig mer om diagnosen förstod jag att min vän inte hade menat något illa, utan att hon bara hade velat komma med en konkret lösning på problemet.
Jag har också gjort erfarenheten att känslomänniskor och logiska människor har svårt att förstår varandra. Jag kan nog också vara en känslomänniska i vissa situationer även om jag är mer åt det logiska hållet när det gäller mitt tankesätt.
Din berättelse på din väns uttalande är ett bra exempel på hur fel det kan bli! Själv försökte jag också komma på lösningar åt mina vänners problem förut och kunde inte förstå varför de tog illa upp när jag exempelvis gav dem tips på hur de skulle se mindre trötta ut. De hade ju beklagat sig för att de såg trötta ut, och därför föreslog jag att de kunde lägga concealer under ögonen. Jag hade inte förstått att de bara hade velat ha bekräftelse och jag borde ha sagt: ”du behöver ingen concealer under ögonen.” Men grejen var att jag hade så svårt att bedöma om de såg trötta ut eller inte, och därför gav jag dem tips på hur problemet skulle försvinna om de själva tyckte att de hade påsar under ögonen 😉
Jag är gift med en man som troligen har Asperger. De flesta av dina blogginlägg Paula, är så klockrena och jag lär mig att förstå hans värld och bemöta honom bättre. Ibland när jag pratar med min närmaste väninna så kan hon säga ”jamen det där är ju bara manligt” fast jag upplever det så som du beskriver, delar av hans hjärna är extremt manliga och logiska. En annan väninna med en autismspektrum-make förklarade det för mig: ”Their brains are just wired in a completely different way!” Det kändes bra, jag älskar ju min man för att han är han och jag vill inte att det ska vara nåt fel på honom. Jag vill att hans hjärna ska vara som den är, jag behöver bara lära mig 🙂
Hej! Vad roligt att mina blogginlägg har lärt dig att förstå din man bättre. Vad bra att du accepterar din man som han är och att du inte försöker förändra honom, det är riktigt kärlek 🙂
Mycket bra inlägg.
Män är dom som har fört vetenskapen och civilisationen framåt, även om det finns undantag, plus att båda behövs lika mycket i världen. Men kvinnor har ofta jobbiga egenskaper, som passiv-aggressivitet, falskhet, alldeles för naiva och med tycka-synd-om-mentalitet. Dessvärre är det många unga killar som börjar hata tjejer på grund av deras beteende, detta är vanligt inom konservativa och högerextrema kretsar. Dock så behövs både män och kvinnor lika mycket i världen, och inget kön får vara för bortskämt. Till exempel kvinnor som vill ha jämställdhet men ändå tycker att mannen måste tjäna mer än henne själv, hallå logik någon?
Jag har också undrat varför tjejkompisar till färre initiativ men ändå bara klagar på sina killkompisar?
Hej Björn! Jag förstod tyvärr inte riktigt vad du menade, vad tar tjejkompisar inte initiativ till och vad är det de klagar på hos sina killkompisar?