Nu har min semester börjat

Sådär, nu har min semester börjat! Igår blev min allra första semesterdag. Precis som jag berättade för er förut har jag rätt att ta ut 25 semesterdagar under sommaren. Däremot kommer jag inte ta ut dessa semesterdagar sammanhängande utan endast 4 semesterdagar per vecka. Detta eftersom det inte är bra om jag inte svarar på några bloggkommentarer eller föreläsningsförfrågningar på hela fem veckor. Därför har jag kommit överens med Misa Kompetens om att jag ska arbeta som vanligt en dag i veckan under hela sommaren och därför även skriva och posta ett blogginlägg i veckan under hela semestern på den dag jag har som arbetsdag.

Utöver det får jag ju naturligtvis blogga så mycket jag vill även under mina semesterdagar även om ingen på Misa Kompetens förväntar sig det. Under helgerna och semesterdagarna behöver jag ju inte blogga eftersom det är då jag är ledig och har fritid. Men som ni vet har jag ju bloggat även på helgerna under hela 2019 även om jag inte fått betalt för det, så det har därmed skett totalt frivilligt. Det är mycket troligt att jag kommer att blogga flera gånger i veckan på min fritid även under sommaren eftersom jag tycker att det är roligt att sprida information om Aspergers syndrom och autism. Bloggandet har dessutom utvecklats till någon slags rutin för mig. Jag kan inte lova att jag kommer att blogga varenda dag under semestern, men jag tror absolut att ni kommer att få ett och ett annat blogginlägg av mig under sommaren minst varannan eller var tredje dag.

Att jag postar detta blogginlägg under min semesterdag och funderar på att fortsätta blogga under semestern för mina tankar till min skoltid och till de tidigare jobb jag hade innan jag började arbeta som föreläsare. Jag mådde dåligt på alla mina tidigare jobb som jag hade innan diagnosen. Dessa jobb var inte anpassade efter mina förutsättningar, och därför gjorde jag alltid det minsta möjliga. Visst, jag arbetade alla mina timmar enligt kontrakten, men jag saknade glödet totalt. I mitt tidigare arbete som kassabiträde orkade jag inte engagera mig på arbetet överhuvudtaget och sneglade därför på klockan ständigt och jämt. Jag visste exakt hur många minuters rasttid jag hade kvar innan arbetsdagens slut och efter hur många minuter jag skulle få gå hem. Jag var också hela tiden medveten om när jag skulle vara ledig nästa gång och när jag skulle ha semester.

Även under hela min skoltid saknade jag något som helst engagemang. Jag pluggade till proven bara för att jag blev tvingad av mina föräldrar, men jag var inte ett dugg intresserad av pluggandet eftersom det var påtvingat. Därför gjorde jag det minsta möjliga och pluggade slarvigt och mekaniskt. Jag brydde ju mig inte ett dugg om vilka betyg jag fick så jag hade inget intresse av att göra mer än nödvändigt. Läxorna gjorde jag också extremt slarvigt. Jag såg ingen poäng med läxorna, och därför gjorde jag dem så snabbt som möjligt under bussresorna till skolan så att jag skulle slippa utskällningar för att ha struntat i dem. Men om svaren var korrekta eller inte brydde jag mig inte ett dugg om. Jag hatade ju skolan så jag var inte intresserad av att få bra betyg.

Vad är annorlunda hos Misa Kompetens, undrar ni kanske? Varför väljer jag att blogga frivilligt under min semester när jag förut var så här oengagerad i det mesta? Jo, hos Misa Kompetens trivs jag eftersom arbetet är totalt anpassat efter mina behov. Visst, jag har bra dagar och jag har dåliga dagar precis som vem som helst. Men nu när jag började arbeta som föreläsare vet jag för första gången hur det känns att vakna på morgonen utan en ångestklump i magen. Ämnet Aspergers syndrom och autism ingår också numera i mina specialintressen, och därför passar bloggandet och föreläsandet mig som handen i handsken. Och vad är bättre för en autist än att få jobba med sitt specialintresse? Från att på mina tidigare jobbat ha räknat dagar till rasterna och semestern har jag numera därför seriösa funderingar på att blogga och därmed jobba helt frivilligt under mina semesterdagar 🙂

Glad sommar, alla mina bloggläsare!