Nej, vi autister behöver inga fler utmaningar

Att människan mår bra av utmaningar är en vedertagen uppfattning. Själv får jag höra ibland: ”Jag vet att detta är svårt för dig, men skulle du kunna försöka ändå? Kan du inte se dig som en prövning? Även för dig som har autism är det bra att utmana dig själv ibland!” Och jag håller till fullo med om att det är bra att utmana sig själv, men det som många har missat är att det redan är en stor utmaning i sig att leva med autism. Som autist måste jag kämpa med saker som går lätt som en plätt för andra människor. Jag har fullt upp som det är och behöver absolut inga fler utmaningar!

Skilsmässan förändrade allt

När jag för länge sen var en gift sjukpensionär kände jag att min vardag rymde en relativt bra balans mellan aktivitet och vila. Det var min dåvarande man som tvättade, städade, betalade räkningar, lagade och handlade mat och det jag gjorde var att diska. Därutöver tog jag självklart hand om mig själv genom att t.ex. duscha och borsta tänderna, men mer än så gjorde jag inte. Men efter skilsmässan hade jag plötsligt inte längre någon som hjälpte mig och fick därför ansöka om boendestöd. Och trots att boendestödjaren städade hos mig blev jag plötsligt ansvarig för betydligt fler saker än vad som hade varit fallet för mig när jag hade varit gift. Som ensamstående förväntades jag plötsligt handla mat, tvätta och betala räkningar vilket var helt nytt för mig.

Var någorlunda hanterbart

Jag upplevde förändringen som en stor belastning. Det kändes som att min vardag plötsligt hade blivit extremt stressig, men i och med att jag fortfarande hade aktivitetsersättning och inte deltog i någon daglig sysselsättning klarade jag av min nya vardag på något sätt även om jag upplevde att min livskvalitet hade blivit något sämre på grund av den stress de ovanstående nya måstena hade fört med sig. Men eftersom jag inte jobbade och min boendestödjare avlastade mig med städningen klarade jag av det mesta hyfsat bra.

Försökte övertyga Försäkringskassan

Sedan fyllde jag 30 och blev i samma veva utförsäkrad. Innan dess hade jag förgäves försökt motivera för Försäkringskassan vad det var som gjorde att jag inte orkade jobba och hur det kom sig att jag upplevde att min vardag var så stressig att min energi inte räckte till ett jobb trots att min boendestödjare skötte städningen. Försäkringskassan köpte inte mina argument om en ojämn begåvningsprofil, trötthet och bristande energi som inte sällan är vanligt vid autism utan bestämde sig för att utförsäkra mig. Detta ledde i sin tur till att jag tvingades leva på socialbidrag tills ett mirakel inträffade: jag hittade ett jobb som autismföreläsare! Det är det enda jobb jag klarar av och jag trodde aldrig att jag skulle lyckas komma ur socialbidragsträsket.

Finns ingen chans att jag orkar

Jag älskar att föreläsa om autism trots att jobbet innebär extrastress för mig i och med att jag driver den här bloggen samtidigt som jag måste ha mailkontakt med kunder, skriva offerter, boka resor, föreläsa och delta i jobbmöten. Och det är just jobbmötena som tar mest energi av mig för det är det sociala som tenderar att vara en stor utmaning för oss autister! För att jag inte ska ta ut mig själv helt har jag kommit överens med min chef om att jag får åka hem från jobbmötena efter halva dagar. Detta för att det inte finns någon chans i världen att jag skulle orka med heldagsmöten, och i synnerhet inte när jobbmötena pågår 2 heldagar i rad. Bara två halvdagar i sträck är en stor utmaning för mig!

Blir ifrågasatt

Problemet? Tyvärr är det inte alla som förstår varför jag inte kan ”utmana mig själv” och delta i jobbmötena hela dagar. Kan jag inte se det som en utmaning? Tack och lov är det inte mina kollegor hos Misa Kompetens som ifrågasätter mig utan ifrågasättarna utgörs av helt andra människor. Och dessa ifrågasättare ifrågasätter inte mig bara för ovanstående arbetsanpassningar utan även för avlastningen jag får av boendestödet. Kan jag inte utmana mig själv och försöka klara mig utan boendestödjarens hjälp, undrar ifrågasättarna? Men det finns ingen chans i världen att jag skulle orka för jag har ju utöver mina vardagliga utmaningar även jobbmöten som gör mig totalt uttröttad! Som sjukpensionär utsattes jag inte för dessa utmaningar.

Min vardag är krävande

Samtidigt som många verkar ha fått för sig att min vardag inte innebär tillräckligt med stimulans och utmaningar är sanningen helt det motsatta. Faktum är att jag skulle behöva betydligt mindre stimulans och färre utmaningar, absolut inte fler! För att orka med mitt jobb och andra utmaningar har jag tvingats dra ner på mycket annat: exempelvis lägger jag mig numera varje kväll senast kl 21 utan undantag. För att jag ska klara av min nuvarande vardag måste jag tillförsäkra att mitt sömnbehov tillfredsställs vilket inte skulle vara fallet med oregelbundna sovtider då det skulle innebära utebliven djupsömn för min del. Vi autister behöver nämligen sänkta krav och återhämtning så att vi orkar. Och jag lovar att det tar energi att hålla stenkoll på sovtiderna och andra viktiga rutiner. Jag orkar absolut inte ”utvecklas i mitt jobb” eller ”ta till fler utmaningar hemma” för min vardag är krävande som den är!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.