När jag klagar på att det finns så otroligt mycket okunskap om Aspergers syndrom och autism därute, har jag ibland fått höra att jag kräver alldeles för mycket. Jag byter ju exempelvis läkare med en gång om läkaren frågar mig: ”men vill du inte jobba?” eller kommenterar att jag måste ha en mild form av asperger. Vissa anser att det är en överreaktion från min sida eftersom jag inte kan kräva att alla människor ska veta allt om Aspergers syndrom.
Ingen överreaktion från min sida
Självklart förstår jag att alla människor inte kan veta exakt allt om Aspergers syndrom, men jag ställer inga krav på professionellt bemötande på privatpersoner. Det är endast av yrkesverksamma, dvs läkare, boendestödjare och liknande, som jag förväntar mig professionalitet. Självklart förväntar jag mig respekt även från privatpersoner, men däremot förväntar jag mig inte att de ska vara lika kunniga om autism.
Yrkesverksamma ska kunna bistå med praktisk hjälp
Det är från yrkesverksamma jag inte tolererar att höra alla människor är lika trötta som jag och att jag bara har dålig självkänsla och inte alls är så annorlunda som jag tror. Om jag säger till en boendestödjare att jag aldrig öppnar min post, vill jag inte höra: ”Haha, varför inte det?”. Istället vill jag ha till svar: ”Okej, då ska vi hitta en lösning på problemet tillsammans. Jag ska se till att vi öppnar och läser din post tillsammans under boendestödtimmarna.”
Yrkesverksamma ska kunna ge mig psykiskt stöd
Om jag berättar att jag oroar mig väldigt mycket för en kommande social tillställning och ber om råd om hur jag ska hantera det, vill jag absolut inte att en yrkesverksam svarar mig: ”Oj, jag kan inte ge dig råd för jag kan inte alls sätta mig in i det. Folk brukar ju tycka att det är roligt med sociala evenemang.” Då har inte personen visat sig villig att ens försöka förstå mig och sätta sig in i mina känslor.
Med rätt attityd kommer man långt
Om en boendestödjare inte vet hur hen ska hjälpa mig, är det helt okej för mig om hen säger: ”Tyvärr är jag ny inom den här branschen så jag har inte hunnit skaffa mig tillräckligt mycket kunskap. Jag är hemskt ledsen att jag inte kan hjälpa dig, men jag ska försöka läsa på om Aspergers syndrom så kan vi prata mer om det nästa gång.” En boendestödjare ska lära sig förstå mig, inte försöka göra mig till en neurotypiker!
Är inte rädd för att byta vid missnöje
Får jag inte det bemötande jag vill ha, är jag inte rädd för att byta till en annan person. Visst, ingen yrkesverksam bemöter mig exakt rätt i alla lägen, men jag vill i alla fall bli förstådd 80-90% av gångerna. Precis som en person med karies vill ha en tandläkare som vet hur man lagar tänder, vill jag endast ha stöd från yrkesverksamma som är kunniga om Aspergers syndrom. Det är väldigt frustrerande att aldrig bli förstådd!
Sluta klaga på oss aspergare
Sluta klaga på aspergare som säger ifrån till yrkesverksamma och kräver att få byta när vi är missnöjda! Det är ju helt okej för en patient att byta en husläkare utan närmare förklaring, så varför skulle inte vi aspergare ha samma rätt? Det har ingenting med orimliga krav att göra!
2 svar på ”Nej, vi aspergare ställer inga orimliga krav”
Psykiatrikern sa ”vill du inte jobba” efter att jag blev utförsäkrad och ville ha ett nytt läkarintyg, då blev jag förbannad och gick därifrån, det var kallt ute och jag tog trapporna ned från höghuset i Flemingsberg och sedan gick han i pension 🙁
Helt rätt att du bytte läkare .
Jag gillar inte och bli ifrågasatt pga av mitt funktionshinder.
Visst vi har rätt att byta till en annan läkare precis som alla andra, det håller jag med dig om.
Bra att du gick därifrån! Jag gillar inte heller att bli ifrågasatt. Om en läkare tvivlar på patientens berättelse, ska hen ställa följdfrågor och uttrycka sig diplomatiskt istället för att bara hävda ur sig vad som helst!