Nej, vi aspergare ska inte behöva förändra oss i vänskapsrelationer

Vi som har Aspergers syndrom eller autism får ibland höra att om vi beter oss annorlunda (=aspigt) alternativt håller fast vid våra behov så finns risken att andra människor tröttnar på oss och inte vill längre vill umgås.. Själv kan jag inte ens räkna hur många gånger jag fått höra saker i stil med: ”Om du inte orkar träffa dina vänner tillräckligt ofta, kommer de tröttna på dig”, eller: ”Om du tackar nej till alla fester, kommer du förbli ensam.”

Gjorde allt för att ändra på mig själv

När jag var yngre gjorde jag också allt för att försöka ändra på mig själv för jag hade ju fått lära mig att jag inte duger som jag är. Som barn ville jag inte spela bollspel eller leka andra lekar med mina klasskamrater, men eftersom läraren inte ville att jag skulle vare ensam på rasterna,blev jag tvingad att ändra på mig själv. Eftersom jag hade lärt mig att andra människor skulle tycka att det var tråkigt om jag inte visste överhuvudtaget något om musik, kändisar, TV och filmer, försökte jag plugga utantill vad olika kändisar hette, dock utan framgång. Jag trodde på allvar att det var fel på mig eftersom det var jag som var annorlunda.

Har blivit tvungen att prioritera mig själv

Även som vuxen har jag fortsatt att försöka förändra mig själv genom att försöka bli mer spontan och testa nya saker eftersom det inte har känts accepterat att vara som jag. Även om jag varit mycket trött, tackade jag ja till fester och sa ja till att umgås för skulle jag tänka på mina egna behov (=mer ensamtid), sågs det som egoistiskt. Idag orkar jag inte längre anpassa mig efter att jag vid ett par tillfällen blivit utbränd och mått riktigt dåligt. Av hälsoskäl har jag varit tvungen att även börja tänka på mina egna behov.

Kan inte ha intensiva vänskapsrelationer

Och nu har det som jag alltid blivit varnad för hänt! En vän har tröttnat på mig och raderat mig på Facebook. Vi har känt varandra i många år så det handlar absolut inte om någon ny bekantskap. För flera år sedan hade jag aktivitetsersättning vilket bidrog till att jag hade otroligt mycket mer energi än idag. På den tiden orkade jag stötta vännen i fråga när hen mådde dåligt, och jag orkade skriva med hen på nätterna. Men efter att jag började föreläsa mer regelbundet var jag tvungen att minska på kontakten. Det är omöjligt för mig att ha intensiva vänskapsrelationer och ett jobb samtidigt!

Klarar inte längre av övernattningsgäster

Den här vännen är en otroligt aktiv person. Hen har alltid haft ett heltidsarbete och en aktiv fritid och tröttnar aldrig på socialt umgänge. Därför kändes det inte riktigt som att hen förstod när jag förklarade att jag ofta var så trött att det kunde dröja riktigt länge innan jag skulle orka svara på mejl och SMS. Jag förklarade även för vännen att hen tyvärr inte kunde sova hos mig längre när hen hade vägarna förbi Stockholm eftersom jag har under de senaste åren fått sömnsvårigheter och inte längre klarar av övernattningsgäster.

Orkade inte svara på vännens mejl

För ett tag sedan skrev hen till mig och undrade hur det var med mig, men jag orkade inte svara eftersom jag var så otroligt trött och behövde vila efter bloggen och föreläsningarna. Jag hade ju förklarat tidigare för hen hur tröttheten påverkade mig och att det var omöjligt för mig att orka behålla ett arbete om jag inte prioriterade ensamtid och vila. Även om vännen tidigare sagt att hen var trött på människor som inte prioriterade vänskap hade jag hoppats på att hen skulle förstå mig eftersom jag i mitt tycke hade förklarat många gånger att jag inte alltid orkade ha kontakt. Men allt ledde alltså till att hen för några dagar sedan raderade mig på Facebook.

Blev ledsen

Jag måste erkänna att jag blev ledsen för jag hade ju inte alls velat säga upp kontakten utan det enda jag hade försökt göra var att minska på den. Enligt som jag ser det så kan det, även om man inte alltid orkar höras privat, räcka med att man gillar och kommenterar kort varandras statusar på Facebook. Samtidigt kommer jag inte skriva till vederbörande och försöka reda ut saken för jag vet av erfarenhet att det får mig att må dåligt om jag inte blir förstådd. Däremot skulle jag absolut tacka ja till att återuppta kontakten i framtiden ifall personen skulle ångra sig och vilja återuppta kontakten med mig på de premisser jag klarar av.

Ingen av oss bär skulden

Jag är absolut inte arg på vännen i fråga, men jag är inte heller arg på mig själv. Jag kunde inte ha agerat på ett annat sätt, men samtidigt respekterar jag om någon tycker att det är tråkigt att jag behöver väldigt mycket ensamtid och är begränsad när det gäller vilka aktiviteter jag klarar av. Troligen upplevde vederbörande att hen inte fick tillräckligt mycket av den här vänskapen och att det var för energikrävande att försöka ”jaga” efter mig och ändå bli ignorerad. Samtidigt kan jag inte ha vänskapsrelationer som tar mer än vad de ger, varför vår vänskap förmodligen inte hade några förutsättningar för att överleva så länge jag har ett arbete.

Vi aspergare ska inte behöva förändra oss

Vi som har Aspergers syndrom eller autism ska aldrig behöva ändra på oss för att bli accepterade och omtyckta! Visst, vänskap handlar om att ge och ta, men anpassar vi oss efter andra måste andra människor också anpassa sig efter oss. Det får aldrig handla om att vi ska träna upp vår ork, tränar på att gå på bröllop, se andra i ögonen och bli spontana för att duga för andra människor. I en vänskapsrelation måste man kunna vara helt sig själv!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.