Många människor är av uppfattningen att det är enkelt att arbeta som boendestödjare. ”Det är bara att hjälpa någon med hemgöromål, då blir det bra”, tänker många, dock är det en stor missuppfattning. Det räcker inte med att boendestödjaren vet hur man utför hemsysslor utan det krävs att boendestödjaren har mycket goda kunskaper om Aspergers syndrom, autismspektrumtillstånd, ADHD och andra tänkbara diagnoser som klienterna kan tänkas ha.
Haft okunniga boendestödjare
Jag har själv för länge sedan haft boendestödjare som inte vetat något om mina diagnoser Aspergers syndrom och ADD, och då har det oftast blivit fel. Dessa boendestödjare har inte förstått varför jag som i deras tycke ser som vem som helst inte klarar av att städa själv, varför jag inte ringer telefonsamtal, varför jag inte gör viktiga uppgifter som att öppna posten trots att jag vet hur man läser och öppnar kuvert och varför jag blivit på dåligt humör när boendestödjarna ändrat dagar och tider på kort varsel.
Grundläggande kunskaper om asperger och autism räcker inte
Det räcker inte att boendestödjarna kan diagnoskriterierna för Aspergers syndrom och autism utan det är viktigt att de även förstår vilka konsekvenser min funktionsnedsättning har på min vardag. Om boendestödjarna har saknat kunskap, har det hänt att viktiga uppgifter inte blivit gjorda för boendestödjarna har förmodligen felaktigt trott att jag skulle klara av att göra uppgifterna själv.
Med okunniga boendestödjare har ingen öppnat mitt kylskåp och sett att det ligger gammal och möglig mat där som borde kastats för evigheter sedan, ingen har inte öppnat posten med konsekvensen att jag fått betalningspåminnelser och gamla kartonger har skräpat ner i lägenheten när ingen har följt med mig till grovsoprummet och kastat kartongerna.
Boendestödjarna måste förstå mig på djupet
Det är viktigt att mina boendestödjare vet att jag dels har bristande ork, dels har svårt att ta tag i saker och dels inte ser vad som behöver göras vilket innebär att min hjärna inte registrerar att det ligger gammal mat i kylskåpet när jag öppnar kylskåpsdörren. Om boendestödjarna inte förstår anledningen till att jag inte klarar av hemsysslor utan deras hjälp, finns risken att de börjar ifrågasätta mitt hjälpbehov vilket skulle kunna få förödande konsekvenser.
Får nya biståndsbedömare varje år
Det finns en till mycket viktig aspekt i detta, nämligen de årliga mötena med LSS-handläggarna då besluten om insatserna omprövas. Själv har jag boendestöd sedan ungefär 10 år tillbaka så jag har därmed träffat LSS-handläggare ungefär 10 gånger, men det har hittills aldrig hänt att jag skulle haft samma handläggare två år i rad. Varje år får jag därmed nya biståndsbedömare som inte vet ett dugg om mig och i vissa fall inte har en susning om vad asperger innebär.
Farligt med en okunnig boendestödjare
Eftersom nya LSS-handläggare inte vet något om mig sedan förut, vill de alltid ha min boendestödjares bedömning om mina svårigheter i vardagen. Det skulle vara mycket farligt om jag hade en boendestödjare som saknade kunskap om Aspergers syndrom. En sådan boendestödjare skulle troligen inte kunna motivera för biståndsbedömaren varför jag behöver boendestöd. Jag vågar inte ens tänka på vad som hade kunnat hända då!
En okunnig boendestödjare skulle kunna sakna kunskap om hur det är att ha en ojämn begåvningsprofil och säga till biståndsbedömaren: ”Paula klarar av att åka runt i hela Sverige och Finland och hålla föreläsningar om Aspergers syndrom, och hon orkar även plocka blåbär 10 timmar om dagen. Därför bedömer jag att Paula även skulle klara av att städa utan min hjälp om viljan och motivationen bara skulle finnas där”.
Viktigt med autismspecifik kunskap
Skulle ovanstående scenario inträffa, skulle jag i värsta fall kunna få avslag på min ansökan om fortsatt boendestöd då LSS-handläggarna lyssnar mycket på vad klientens boendestödjare har att säga. Så nej, vem som helst kan inte jobba som boendestödjare! Det krävs en rejäl dos empati, öppenhet, nyfikenhet och autismspecifik kunskap.
24 svar på ”Nej, vem som helst kan inte jobba som boendestödjare”
Jo. Man får lära upp boendestödjarna i början.
Nu har jag lyckligtvis haft en jättebra en längre tid. Jag längtar verkligen tills hon ska komma.
Absolut kan man lära upp boendestödjarna men trots att man lär upp dem är det inte säkert att alla har förmågan att bli upplärda och förstå sig exempelvis på neuropsykiatriska diagnoser trots att man förklarar. Det har många erfarenhet av och alla lämpar sig inte för att jobba med människor. Men de boendestödjare som har den empatiska förmågan att lära sig att förstå men saknar kunskap i början kan ha mycket goda potential för alla är nya i början 🙂
Grattis till att du har en jättebra boendestödjare, är jätteglad för din skull! 🙂 Det har jag också och det är verkligen en härlig känsla när man kan längta till att boendestödjaren ska komma 🙂
I min kommun ligger boendestöd som ett uppdrag vilket som helst på hemtjänsten. Ingen info för personalen innan och alla anses klara det. Suck
Usch, jag lider med dig, Anki 🙁 Jag hade själv hemtjänst förut och det var en mardröm just för att det kunde komma vilken person som helst hem till mig utan någon som helst info innan och som du säkert kan gissa funkade det inte. Så jag vet verkligen vad du pratar om! Vad tråkigt att beslutsfattarna i din kommun inte har fattat hur otroligt viktigt det är att personalen har kunskap. Det blir ju fel om folk måste tacka nej till boendestöd bara för att det inte finns kunnig personal 🙁
Hej! Skriver under ditt senaste inlägg. Enklast så. Jag är en man på 39 som bor på Åland. Blev idag sjukskriven för ett tredje år i följd. Fick diagnosen högfungerande aspberger så sent som i december. Har gått igenom mitt liv i revy ett flertal gånger nu och visst är jag aspberger. Nu måste jag lära mig att leva på nytt verkar de som. Att bo och få hjälp i Finland är inte lätt precis. Här finns ingen som helst vilja att förstå att vissa människor inte passar in i det mönster och mallen som dom flesta lever efter. Jag är sjukriven för att jag är utmattad. Nu först förstår jag varför jag är utmattad. När jag fick min diagnos fick jag också några broschyrer där kontaktuppgifter fanns till bland annat aspbergerföreningen på Åland. Det kändes jättebra att, som jag trodde, få kontakt med andra som genom sina egna erfarenheter kunde ge mig råd och hjälp. Det blev inte så. Jag tog kontakt och fick till svar att jag verkar lite väl högfungerande och att dom sysslar med människor med mera utpräglade problem att leva normalt. Jag har inga direkta svårigheter med inlärning, är motoriskt välfungerande, artikulerad och språkbegåvad. Mitt aber är att jag blir så oerhört trött i helt normala situationer där det pratas i mun på varandra och det är hög aktivitet. Nästan allt där jag har att göra med människor slukar min energi. Det mest basala av livssituationer är alltså svårast för mig. Jag undrar om du känner till nån bra förening eller känner någon person som jag skulle kunna lära mig av? Kanske någon som har haft aspbergerdiagnosen ett längre tag och som du tycker att har bra strategier för att klara av det vanliga i livet. Just nu känns det som att jag blev lämnad helt ensam med min diagnos. Ironiskt nog så rekommenderade samma psykolog som ställde min diagnos att jag skulle gå till en dagklinik för att få ordning på mitt liv. En dagklinik där man skall göra saker i grupp och umgås. Komiskt 🙂
Hej Mathias,
Jag finns i Finland, jag vet inte mycket om åländska förhållanden men kan kanske ändå ge dig några tips. Rent spontant när jag läser ditt inlägg så tänker jag att du kunde ha stor nytta av en såkallad neuropsykiatrisk coach för att hitta verktyg och strategier för att hantera utmaningarna i din vardag.
Hej Mathias! Du är tyvärr inte ensam för många aspergare som bor i Finland har berättat samma sak för mig. Situationen är inte så bra i Sverige heller men det finns ännu mindre hjälp att få i Finland. Nu såg jag att Pia redan har hunnit ge dig ett bra svar. Du kanske kan kolla upp om du skulle kunna få en neuropsykiatrisk coach ifall ni har sådana på Åland?
Vad tråkigt att du känner att du har blivit lämnad ensam med din diagnos 🙁 Tyvärr känner jag inte till någon förening än aspergerföreningen på Åland, men om du vill få kontakt med andra som också har Aspergers syndrom så kan du kanske å in på aspergerforum.se och skriva en kontaktannons där. Jag hoppas att någon som känner igen sig i det du berättar skriver till dig!
Hej Mathias!
Jag har läst ditt inlägg, intressant. Jag bor i Stockholm och arbetar som stödpedagog samt boendestöd med inriktning högfungerande asperger. Jag känner igen det du beskriver.
Jag ska befinna mig på Åland närmsta året, vi skulle kunna ta en fika och sitta och prata i lugn och ro. Jag kanske åtminstone kan besvara några av dina frågor:) och i gengäld kan du lära mig något om Åland.
Hör gärna av dig.
Mvh
Christian
Min vuxna dotter fick själv välja utförare av boendestödet. Dvs välja mellan några för henne okända företag som utför boendestöd. Hon orkade inte eller insåg inte att hon behövde ta reda på fakta om företagen. Fick en person som var helt ny och inte hade en aning om vad som förväntades. Min dotter visste inte hur hon skulle tackla det. Hon har jättesvårt att be om hjälp och se vad som behöver göras. Så hon slutade släppa in sin boendestödjare. Skulle senare få ”välja” en ny men där stämde inte kemin så nu har det runnit ut i sanden.
Istället blir det jag som mamma som får hjälpa och påminna. Men jag bor en dagsresa bort och detta inkräktar på vår relation och på mitt arbete. Snart går jag i pension. Vet inte hur länge jag ska orka med.
Varför ser inte de som utrett henne till att hon får en lämplig person som boendestödjare?
Anhörigstöd finns inte att tillgå. Inte om man bor i en annan del av landet.
Vad tråkigt att boendestödet inte har fungerat för din dotter, Ulla 🙁 Nu vet jag inte hur det är där din dotter bor och där hon fick diagnosen, men de flesta utredningsenheter gör endast utredningar och de har ingen möjlighet att hjälpa till att hitta en lämplig boendestödjare. Däremot finns det ofta kuratorer som kan hjälpa till, nu vet jag inte om hon har kontakt med habiliteringen i sin hemkommun men om inte så kan hon kanske ta kontakt och be om att få hjälp av en kurator där. Kuratorer på habiliteringen kan ofta sköta myndighetskontakter och förhoppningsvis hjälpa din dotter att välja ett lämpligt företag. Jag förstår att det blir jobbigt med dig, inte minst med tanke på att du bor så långt från henne. Och det blir helt fel om hon måste avstå från boendestöd bara för att hon inte hittar en lämplig person!
Hej Ulla!
Jag känner igen en del av det som du beskriver, jag har en vuxen son med asp. Kommunen är ju faktiskt skyldig att se till att personer med funktionsnedsättning får den hjälp som de behöver i sin vardag men att verkligen få det att fungera verkar näst intill omöjligt.
Och det borde vara en självklarhet att alla som arbetar som boendestödjare har en ordentlig utbildning, inte bara en dags information eller inte ens det. Blev glad när jag såg en annan kommentar här om att det faktiskt finns åtminstone en utbildning.
Åh, jag känner igen mig i Ullas situation, har två vuxna barn med diagnos. Jäklar vad man får strida, inte bara med samhället, boendestödet, försäkringskassan, arbetsförmedlingen, hyresvärden, socialkontoret etc, utan ofta med sin unge också! Det går inte att klampa på och säga att man ska kolla i deras kyl och badrum om det är städat, det kan ta veckor att få tillstånd att besöka köket. Eftersom det är så mycket bananflugor där. Och hen vet att man inte ska ha bananflugor men eftersom hen inte fått hjälp att gå ut med soporna och istället gömt dem i ett köksskåp, stängt dörren till köket och Googlat många timmar och lärt sig ALLT om bananflugor. Boendestödjare som tog upp sin mobil och fotograferade hemmet ”för att visa sin flickvän” och biståndshandläggare som snörper på munnen och säger att ”ja, det är svårt för sån’na som du, när ni inte får som ni vill. Jag har jobbat länge och kan allt om det här” och dessutom försöker nicka i samförstånd till mig! Jag krävde ett skriftligt beslut med besvärshänvisning. Då fick vi ”som vi ville, eftersom vi var så besvärliga.” Men ofta har man varit maktlös och inte orkat eller klarat att driva allt man borde gjort. Ingen fattar vad vi mammor bär på våra axlar och då menar jag mest av allt det dåliga samvetet.
Kram alla mammor (och ungar)
Men får du verkligen hjälp med allt? För min dotter har boendestöd och dem ska inte utföra sysslan, vilket är problematiskt då hon har svårt att utföra det själv, vilket leder till att inget blir gjort. Hon kan dessutom säga att , nej jag vill inte städa idag och då sitter dem och pratar en timme.
Och det mesta är det ungdomar i övre tonåren som har detta som extraknäck som jobbar och inte kan något alls om asberger el autism som min dotter har.
Nu har jag fått ett jättebra intyg och ska söka assistans via kommunen istället.
Jag förstår verkligen att det är ett problem för din dotter, och jag tycker att det är synd att många boendestödjare inte utför sysslan åt klienten om klienten inte orkar. Själv får jag hjälp med allt jag behöver hjälp med vilket jag är tacksam för. Jag tycker verkligen synd om alla som inte får hjälp bara för att de själva inte orkar utföra sysslan. Jag har skrivit ett inlägg om ämnet förut:
http://blogg.aspiration.nu/vad-betyder-det-att-vara-delaktig-om-boendestod/
Mina boendestödjare utför de sysslor jag inte orkar göra själv men jag måste vara delaktig genom att kolla på vad de gör och hjälpa till när jag orkar. Förut hade jag hemtjänst istället men sen kom jag överens med min LSS-handläggare om att boendestödjarna ska ta över hemtjänstens sysslor. Jag hoppas verkligen att din dotter får assistans, men om hon inte får det så kan ni kanske prova att ansöka om hemtjänst istället!
Tack för ditt svar och förlåt om det dröjt innan jag såg det. Min dotter har inte bara autism, hon är dessutom hjärtsjuk. Så det kommer sannolikt bli även hemtjänst. Hon är även stelopererad i ryggen så hon klarar inte städning varken fysiskt el psykiskt.
Vi har nu fått veta av en läkare att hon har en uttalad apraxi. Detta innebär att hon har mycket svårt att utföra uppgifter på kommando. Hoppas att denna diagnos kan hjälpa henne att få assistans i hemmet. Hon kommer sannolikt behöva boendestöd också, men då kan dem koncentrera sig på dem ”enkla” bitarna , som att ringa och väcka henne osv.
Nästa vecka ska hon till vuxenhab och se om dem har tips på hjälpmedel hon kan få i sin vardag. Har du några förslag ? Har du några hjälpmedel som du inte klarar dig utan?
Tack.
Jag tycker att jag också kan ha svårt för att utföra uppgifter på kommande till en viss del men jag tror inte att jag har svårigheterna till den graden att jag skulle få diagnosen apraxi. Jag hoppas verkligen att diagnosen kommer att hjälpa henne att få assistans i hemmet!
De hjälpmedel jag har är kedjetäcke och spisvakt. Kedjetäcket fungerar okej och det gör mig lugnare även om det tyvärr inte har botat mina sömnproblem. Men jag tycker ändå att jag sover bättre utan ett kedjetäcke än utan 🙂 Spisvakten skulle jag absolut inte kunna klara utan för vetskapen att den kommer att stänga av spisen automatiskt om jag skulle råka glömma bort det lugnar mig. Hoppas din dotter hittar bra hjälpmedel som fungerar för henne!
Hur vet man om man har rätt till en boendestödjare? Min son är 20 år och när jag för ett par år sedan beskrev hans situation så klassades han som ”för frisk” för att få hjälpen. Jag tycker dock att han har ett större behov i dag. Behöver man göra en utredning för detta hos kommunen eller hur går det till?
Hej Madeleine!
Boendestöd går under socialtjänstlagen, vilket betyder att vem som helst får ansöka om boendestöd och man behöver inte ha diagnos för att ansöka om det. Då gör kommunen en utredning och kollar om det finns ett behov. Dock kan det vara svårt att få boendestöd beviljat om man saknar en diagnos eller ett läkarintyg som beskriver varför man behöver det. Om kommunen avslår ansökan och ni är inte nöjda med beslutet så rekommenderar jag att ni överklagar kommunens beslut. Ibland kan det löna sig att överklaga för jag vet personer som har fått ansökan beviljade tack vare att de överklagat!
Tack för ett tankeväckande inlägg. Det är, menar jag, helt klart att man varken kan eller bör arbeta som boendestödjare utan att ha tillräcklig och adekvat utbildning.
Jag är kursansvarig lärare för yrkeskursen Boendestödjare vid Litorina folkhögskola i Karlskrona. Den är 1,5 år och deltagarna läser teoretiska ämnen inom exempelvis beteendevetenskapliga ämnen, psykiatri, socialpedagogik, omsorg och hälsa samt har kontinuerlig arbetsplatsförlagd praktik/lärande. Jag kommer att tipsa mina studenter om denna text.
Tack igen och med vänliga hälsningar
Urban
Hej Urban!
Tack, vad roligt att du gillade inlägget! Jag hade ingen aning om att det fanns en yrkeskurs för boendestödjare. Den verkar dessutom vara omfattande vilket är jättebra! 🙂
Jag har oxå fått lära upp mina i början. Men nu sedan jag flyttat så jobbar de helt annorlunda och kommer varannan gång och det är supertressande för mig för man får ju olika relationer till olika människor o om jag börjar på något med det ena bostödet kan jag inte bara fortsätta där vi slutade med det andra som inte var med då.. Knepigt. Jag har oxå ört alla varianter på att det är ett kul o omväxlande jobb då man får gå ut o fika o köra omkring i bil med kunden o se sig omkring (då man egentligen skulle ha städat ..) att man bara ”är sig själv” vilket är el-teleteknisk fel fr man ar ett uppdrag som boendestöd o har sin yrkesroll. Förra sommaren var jobbig då de hade 19 åriga vikarier som aldrig hade varit ute i arbetslivet förut o inte alls kunde föra sig. Så jag tycker man ska ha mer utbildning o kompetenskrav för att jobba som boendestöd.
Jag känner igen det där! Det blir ju jobbigt om man måste förklara för en ny person vad man påbörjat med en annan boendstödjare. Jag har löst det genom att ha två boendestödjare där den ena har ansvar för städningen och den andra matlagningen, tvätten och annat som ska göras hemma. På det sättet slipper jag förklara för nya personer hela tiden vad man ska göra men jag vet att alla tyvärr inte har lyxen att ha två permanenta boendestödjare.
Jag har också haft 19-åriga vikarier förut. Två av dem var faktiskt riktigt bra och då märkte jag inte alls att de var 19 för de hade mycket driv och energi även om de inte hade så jättemycket kunskap om asperger. Men alla unga vikarier har inte varit lika bra alls så jag förstår absolut vad du menar!
Men är inte jobbet som boendestödjare ändå ett ganska glassigt jobb? Man åker runt och pratar med människor och hjälper dem lite i deras hem. Särskilt fysiskt ansträngande verkar det ju inte vara iallafall.
Nja, det beror på vad man har för arbetsuppgifter. Hos vissa utförare utför boendestödjarna fysiskt arbete, d v s de städar. Vissa kan behöva gå till hem som klassas som sanitära olägenheter, och vissa brukare kan vara otrevliga och hotfulla. Vissa boendestödjare har också dåliga arbetsvillkor och knappt hinner äta lunch. Men allt beror på hur brukarna är, vilka arbetsuppgifter man har, om man har en tillsvidareanställning eller inte (många visstidsanställda får inte tillräckligt många timmar eftersom många brukare avbokar).