Förra veckan skrev jag ett blogginlägg där jag kritiserade de fyrkantiga reglerna kring kontaktperson enligt LSS. Som jag beskrev i blogginlägget tycker jag inte om att det finns riktlinjer kring vad kontaktpersontimmarna bör användas till. Jag vill inte använda mina kontaktpersontimmar till för att pröva på nya aktiviteter och besöka nya ställen utan jag vill att jag och kontaktpersonen träffas i mitt bostadsområde och gör ungefär samma saker. Problemet är att ovanstående enligt biståndsbedömaren inte är syftet med kontaktperson utan syftet är att brukaren utsätts för nya miljöer och aktiviteter. Till slut gick biståndsbedömaren med på att göra ett undantag i mitt fall och tillåta ett annorlunda upplägg, men jag tycker fortfarande inte om att dessa riktlinjer finns. Som jag skrev i inlägget hade jag en kontaktperson tidigare och vill börja med det igen.
Ville hitta någon på egen hand
Då jag upplever att det är svårt att hitta personer jag trivs med kände jag att jag ville hitta kontaktpersonen på egen hand. Förut har jag hittat mina kontaktpersoner genom att bland annat fråga runt bland bekanta om någon kände någon, men det var alltså förr. Nyligen kollade jag om jag kunde göra så igen, och då hette det plötsligt att det var osäkert om det var tillåtet. ”Jag förstår”, svarade jag, ”men isåfall vill jag att ni hittar flera kandidater så att jag kan välja ut den jag tycker bäst om då det är högst osannolikt att jag kommer att trivas med den första kandidaten.” Men då hette det att det var svårt för kommunen att hitta kontaktpersoner och att det inte var säkert att jag skulle kunna välja och vraka. Jag kände mig modfälld. Självfallet förstod jag att kontaktpersoner inte växer på träd, men varför kunde inte kommunen sätta in en annons så att jag kunde intervjua alla kandidater själv och välja ut den som passade mig bäst?
Fick en idé
Jag fick inte ett rakt nej men inte heller ett ja, och jag försökte släppa ämnet. Vi var ju trots allt fortfarande mitt i en Covid-pandemi och vaccinerna hade inte kommit igång vilket gjorde att det inte var aktuellt med en kontaktperson just då. Tiden gick och sommaren kom. Plötsligt fick jag en jättetrevlig sommarvikarie som vikarierade för min ordinarie boendestödjare. Hon skulle börja plugga i höst och tänkte söka ett enkelt och flexibelt extrajobb. Ju mer tiden gick, desto mer kändes det som att vi hade liknande intressen, och hon var dessutom precis som jag finsk! Och då fick jag en idé. Jag berättade för henne att jag sökte en ny kontaktperson, beskrev för henne vad uppdraget innebar och frågade om det skulle kunna vara något för henne. Hon lyste upp direkt. ”Vad, skojar du? Självklart! Det vill jag jättejättegärna” svarade hon.
Ett nytt dilemma uppstod
Nu stod jag inför ett nytt dilemma: hur skulle jag lyckas övertyga kommunen om att anställa henne för uppdraget? Det hade ju varit högst osäkert om det ens var tillåtet för mig att hitta kontaktpersonen på egen hand men jag bestämde mig för att chansa och mailade kommunen. Jag fick till svar att det inte skulle vara något problem för dem att anställa henne under förutsättning att hon kunde tänka sig att intervjuas och skulle uppfylla alla deras krav. Men sedan kom de med ett annat villkor: OM det skulle bli grönt ljus skulle hon inte få vikariera som min boendestödjare längre då det var förbjudet enligt kommunens regler!
Mina planer gick i stöpet
Jag blev modfälld igen. Jag hade nämligen kommit överens med boendestödsutföraren om att jag i fortsättningen skulle boka den här tjejen som vikarie varje gång min ordinarie boendestödjare skulle ha förhinder då vikarier sällan har fungerat i mitt fall. Enhetschefen höll med mig om att jag haft dålig tur med vikarier och gladdes åt att jag äntligen hittat en bra och seriös vikarie! Men nu gällde det alltså att jag skulle bestämma mig: ville jag ha den här tjejen som boendestödsvikarie eller som kontaktperson? Jag bestämde mig för det sistnämnda så nu kommer jag tvingas hitta en ny boendestödsvikarie som jag trivs med!
På vilket sätt gynnas jag?
Jag har väldigt svårt för att förstå denna typ av byråkrati. På ett sätt förstår jag att vi brukare ska skyddas, men varför just denna regel? Visst, man kanske kan invända att jag skulle kunna råka illa ut om den här tjejen skulle vara olämplig för uppdraget och utnyttja mig på något sätt för då skulle ju inte andra yrkesverksamma ha någon insyn i vad som pågår. Men med samma resonemang borde det vara ännu skadligare att en och samma brukare endast har en boendestödjare istället för två! Tänk om denna boendestödjare utnyttjar brukaren sexuellt eller ekonomiskt utan att någon annan har insyn? Men det är ändå helt tillåtet att endast ha en boendestödjare. Däremot är det inte tillåtet att ha en ordinarie boendestödjare plus en boendestödsvikarie som också samtidigt är min kontaktperson. LSS ska ta hänsyn till den enskildes önskemål och behov men det är inte utan att jag börjar undra. På vilket sätt gynnas jag som brukare av denna regel?
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Reklam för min bok
”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
Precis, folk är tyvärr elaka mot vissa utvalda personer, och ofta är det oss som har osynliga funktionsnedsättningar och har…
Vad läskigt.
Ja precis, jag är pessimistisk så att jag kan släppa det och slippa fundera på hur det blir. Därför händer…
Det är inte lika stor risk för fysisk mobbning, nej. Absolut! Men du skulle bara veta vad även vuxna är…
Jag skrek och kunde inte andas. Blev röd som en kokt kräfta i ansiktet. Min mamma blev jätrerädd men jag…
Ja, alla präster jag träffat hittills i församlingen har känts fina! Men den här prästen alltså… extra fin och omtänksam!…
Det låter som en skrämmande upplevelse! Vad bra att du har bokat läkartid.
Jag tror också att miljön spelar väldigt stor roll. Och för mig som sagt var miljön det ENDA som spelade…
Intressant. Förresten jag var nära att kvävas till döds förra veckan av en stor kycklingbit som fastnade i halsen. Sedan…
Det har du rätt i, säkert kan de sakerna du räknade upp spela in, det behöver inte bara handla bara…
12 svar på ”Nej, som brukare gynnas jag inte av byråkrati”
Det har varit på tapeten med kontaktperson för mig också, mina föräldrar försökte ordna det åt mig redan i 20-årsåldern för att jag var så ensam. Det var då jag pratade med den där jätteotrevliga kvinnan från Soc, som tidigare nämnt. Men jag hade hellre önskat att jag hade kunnat hitta någon själv. En vän som man kunde göra grejer med, som alla andra. Och som fanns där för mig också, som jag själv gjorde för alla som sen ändå svek.
Vad tråkigt att du fick en otrevlig handläggare! Om du kommer på andra tankar i framtiden och vill ansöka om en kontaktperson så kan du kanske be din mamma föra din talan. Tyvärr kommer man inte ifrån att man måste träffa en handläggare från socialtjänsten när man ansöker om en kontaktperson, men du kanske skulle kunna slippa prata med handläggaren om din mamma förklarade att du inte vill säga något. Olika stadsdelsförvaltningar och kommuner kan ha olika regler kring kontaktpersoner, så om du bestämmer dig för att ansöka om en kontaktperson skulle du kunna fråga om det är okej att du hittar kontaktpersonen på egen hand om det är det du önskar. Det kanske kan gå! I mitt fall gick ju stadsdelsförvaltningen med på att kalla in henne på intervju, och jag hoppas såklart att hon får uppdraget!
Jag hoppas också att du får henne som kontaktperson! Om ni redan har klickat och har mycket gemensamt och saker att prata om, så är det ju jättekul! 🙂
Mamma ringer redan alla samtal åt mig just för att jag ska slippa fler kränkningar, då jag heller aldrig har kunnat försvara mig och hugga tillbaka när folk är otrevliga. Vilket folk är när man inte följer deras mall och är annorlunda. Om pandemin tog slut någon gång fanns det mycket man hade kunnat göra…Om man varken kan få det eller vaccinera sig, känns det mesta socialt umgänge slut. Det enda jag önskade med vaccinet när det väl kom var att det inte skulle ha illamående som biverkning, så skulle jag ha tagit det direkt. Istället hörde det till de allra vanligaste. Jag lever helt isolerad med mamma och har bara gått ut mitt i nätterna när ingen annan är ute sen det började, för att undvika folk och ändå få vara ute lite. På dagtid måste man kryssa för folk och ingen annan man möter håller avstånd eller har munskydd. I början såg man ändå ett slut på det. Varje dag ser jättevacker ut och våren och sommaren var jättefina i år med, men man vet att det finns ett osynligt hot därute som man inte kan komma ifrån, som någon äldre i riskgrupp uttryckte det som levde på samma sätt. De flesta verkar bara irriterade på restriktionerna och aldrig rädda för att faktiskt få det.
Jag stör mig också på att folk inte håller avstånd för även vaccinerade kan smittas och föra smittan vidare! Jag tillhör de som tycker att det är smart att fortsätta hålla restriktioner så länge man klarar av det, men mår man dåligt av det kan man säkert släppa på det lite grann. Om ni har skogsområden där du bor så kan du ju sätta dig i skogen på dagtid, där lär det inte finnas lika många människor! Det är ju annat att vara ute i sitt eget bostadsområde på dagtid än att besöka fullsatta restauranger mitt inne i stan och trängas. Och bär man visir när man träffar människor lär risken för smitta vara obefintlig, dock är jag medveten om att det är ovanligt att bära visir offentligt och att det nästan inte finns någon som gör det.
Nej inte visir. Andningsskydd är det som skyddar.
Visir kombinerad med FFP3-mask verkar vara det som ska skydda väldigt bra, och det är också det vårdpersonalen haft på sig när jag besökt vården under Covid. Med vanliga andningsskydd verkar det vara, så som jag förstått det, lite si och så med skyddet och många som burit mask har blivit smittade i alla fall. Om jag förstått det rätt begränsar ett vanligt andningsskydd smittspridningen till viss mån men man skyddar inte sig själv till 100% utan mest sin omgivning. Jag skulle haft på mig ett visir tillsammans med FFP3-mask om jag velat undgå smitta i syfte att skydda en anhörig, men som sagt är det typ ingen som bär visir offentligt så mitt förslag är väldigt extremt. Jag hade inte vågat förlita mig på ett vanligt andningsskydd om jag hade bott tillsammans med någon som tillhör en riskgrupp, men det kanske bara är jag!
Det är skillnad på andningsskydd och munskydd. Andningsskydd är FFP2 eller FFP3 och skyddar bra. Munskydd är kirurgiska munskydd, de där blå, och de skyddar mest andra från smitta.
Tack för infon! 🙂 Jag använde nog begreppen munskydd och andningsskydd fel!
Paula, det ör så härligt med dig. Man kan påpeka nått faktafel (andningsskydd/munskydd) och du tar inte illa upp. Med många neurotypiska människor måste man vara så försiktig med hur man formulerar sig när man påpekar saker som är fel.
Haha! Ja så är det kanske 🙂 Det kan vara så att vissa har svårt att skilja på sak och person och tar illa upp av att någon inte håller med dem då de tror felaktigt att deras person blir kritiserad vilket alltså inte alls är fallet. Jag har märkt en sådan tendens speciellt i Sverige medan det finns många andra länder, bland annat Finland och många östeuropeiska länder, där det är okej att säga rakt ut till någon annan att den har fel! 🙂
Det du skriver om Paula låter väldigt komplicerat för mig, jag bor inte längre i Sverige, men jag har mitt barnbarn som är autistisk där och jag oroar mig mycket för honom och vilken hjälp han kan få i framtiden. Min dotter kämpar för sin son hela tiden men hon måste ju arbeta för att försörja dem båda så det är svårt för henne. I mitt fall måste jag säga att det du skriver ökar min kunskap om autism, tack för det Paula.
Jag förstår att du oroar dig för ditt barnbarn! Tyvärr är det många föräldrar till autistiska barn som tvingas kämpa i motvind mot myndigheter som sätter käppar i hjulet. Jag håller tummarna för att allt går bra för barnbarnet! Vad roligt att höra att bloggen ökar din kunskap om autism.