När man har Aspergers syndrom eller autism ses man ofta som oflexibel. Men sanningen är att när en autist och en neurotypiker möts, förväntas det ofta att autisten ska anpassa sig mer än neurotypikern. Och orkar inte autisten någon gång, händer det ofta att autisten får skulden trots att autisten i verkligheten skulle ha anpassat sig många fler gånger än neurotypikern. Även om det kanske inte har märkts för omgivningen.
Anpassar mig 100% efter andra
Själv anpassar jag mig 100% i många situationer och andra människor 0%. Det gäller situationer när jag exempelvis håller på att gå in i ett bostadshus och ser att det kommer någon bakom mig med tunga matkassar. Själv tycker jag att det är energikrävande att oväntat hålla upp dörrar för andra människor!
Lika energikrävande är det för mig att låta andra människor hålla upp dörrar för mig. När jag bär tunga matkassar, har jag redan planerat steg för steg hur jag ska lägga matkassarna på marken och ta upp nyckelbrickan från min väska för att öppna porten. Men när någon plötsligt och oväntat håller upp dörren för mig, förstörs mina planer och jag måste tänka på ett annat sätt. Då ska jag istället passera och tacka personen, vilket inte ingick i mina ursprungliga planer. Men jag gör det eftersom jag vill vara flexibel och försöker anpassa mig.
Allt vore annorlunda om jag fick bestämma
Eftersom jag blir trött av att hålla upp dörrar för andra människor, skulle ingen hålla upp dörrar för varandra i denna värld om jag fick bestämma. Men eftersom det är jag som har speciella behov, är det andra människors behov som styr och jag förväntas anpassa mig. Problemet är bara att jag förväntas anpassa mig varje dag, varje månad, året om och hela livet.
Händer det 5% av gångerna att jag inte orkar hålla upp dörrar och vägrar, är det alltid jag som får skulden även om jag redan anstränger mig och låter andra människors behov styra 95% av gångerna. Men ingen ser hur mycket jag anpassar mig och hur stora uppoffringar jag gör genom att gå med på att hålla upp dörrar för andra människor. Och så är det för mig även i många andra situationer i livet.
Tänk om jag skulle göra en deal?
Egentligen skulle det rättvisa vara att jag gör en deal med mina grannar och alla andra människor jag möter och säger: ”Ska vi göra en deal? I jämna veckor ska era behov styra och då ska vi hålla upp för varandra, och i ojämna veckor ska det vara mina behov som styr och då slipper jag hålla upp dörrar för er.” För då skulle det bli mer rättvist och vi skulle mötas på mitten.
Men tänk om jag skulle flytta in i ett nytt bostadshus och försöka göra en sådan deal med mina nya grannar? Då skulle jag nog minst sagt få konstiga blickar och alla skulle förmodligen tycka att jag är oflexibel och galen. Och skulle ingen av mina nya grannar gå med på förslaget, skulle de förmodligen inte ses som oflexibla eftersom det anses vara normalt i denna värld att alla håller upp dörrar för varandra.
Jag borde få slippa
Enligt min psykolog skulle det rättvisa egentligen vara att jag slipper hålla upp dörrar 90% av gångerna. Hon menade att det förmodligen får mig att må mycket sämre att tvingas hålla upp dörrar för andra människor jämfört med hur andra människor mår när de tvingas lägga sina matkassar på marken och öppna dörrar själva.
Min psykolog trodde inte att de flesta andra människor skulle lida av att behöva öppna dörrar själva medan hon tyckte att jag ”lider” av att tvingas hålla upp dörrar i och med att jag blir trött av det. Därför tyckte hon att det rättvisa egentligen skulle vara att andra människor skulle ta hänsyn till min Aspergers syndrom i detta fall.
Vi autister anpassar oss väldigt mycket
Jag tror att psykologen har en poäng. Vi autister anpassar oss och kämpar väldigt mycket trots att vi har en funktionsnedsättning och därmed kämpigt som det är, och ingen ser att vi gör stora uppoffringar för andras skull. Det som många däremot hakar upp sig på är de få gånger vi inte orkar anpassa oss. Då får vi höra: ”Men måste du bara tänka på dig själv? Världen kretsar inte kring dig. Var inte så egoistisk och oflexibel!”
6 svar på ”Nej, man är inte inflexibel när man har autism”
Mkt bra inlägg som man vill att fler NT får ta del av.
Att oplanerat tvingas småprata med
t ex grannar, vänner, bekanta när man är på uppdrag t ex ett ärende på stan eller när man är på väg ngnstans är helt fruktansvärt för mig. Kanske liknar det din upplevelse och är jämförbart med ansträngningen det är för dig att hålla upp dörrar för grannar?
Kul att du gillar inlägget, Kritan!
Ja det låter verkligen som att det tar lika mycket energi av dig att oplanerat småprata med bekanta som det tar av mig att oplanerat hålla upp dörrar för folk! Själv har jag inte alls lika stora problem med att småprata, men alla tycker vi ju olika om vad som tar energi. Många NT:s verkar ha svårt för att förstå att såna här vardagliga saker kan dränera oss på energi på riktigt utan de tycker ofta att man ska utsätta sig och träna så kommer allt bli bra. Problemet är bara att det inte funkar! 🙁
Om de bara visste och förstod hur mycket vi anpassar oss hela tiden, då hade de nog inte tyckt att vi var oflexibla alls. Samtidigt vill man ju inte påpeka för andra varje gång man tycker något är jobbigt – det tror jag inte de skulle vilja höra heller (redan där har jag anpassat mig till andra).
Ja exakt! Man vill ju inte att bli sedd som jobbig och alltid vara den som alltid klagar om allt genom att påpeka hur mycket man anpassar sig hela tiden. Andra människor kan ju ta det som kritik. Men samtidigt brukar jag påpeka det när jag stöter på folk som tycker att aspergare är oflexibla.
Jag älskar att du skriver så naturligt och tydligt om det här! Jag har själv så många problem med, enligt andra, helt naturliga saker och får knappt någon förståelse när jag försöker förklara så jag har helt enkelt slutat försöka vilket är synd, men när ingen vill försöka förstå tar det ännu mer energi att försöka få förståelse än att låta bli.
Tack Nathalie! Vad tråkigt att du inte får förståelse för dina svårigheter. Jag förstår vad du menar med att inte orka förklara något mer. För det är ju väldigt energikrävande att bara förklara och förklara hela tiden och ändå bli ifrågasatt 🙁