Det finns vissa generella knep för att få livet att fungera bättre, och dessa funkar troligen för de allra flesta människor. För att få en någorlunda ordning och reda i hemmet bör man exempelvis göra småsaker i förbifarten. Tar man fram saltströaren för att salta maten så bör man lägga tillbaka den direkt efter användning. Efter att ha stekt middag bör man torka av spisen med en gång. Har man använt klart toapappersrullen så bör man kasta den tomma rullen direkt i papperskorgen istället för att slänga den på golvet. När man gör småsaker hela tiden, undviker man att det blir kaos hemma.
För oss som har Aspergers syndrom, autism, ADHD och andra diagnoser som gör att man har en begränsad mängd energi fungerar däremot inte alltid sådana här knep. När jag har låtit bli att småstäda varje dag, har andra människor ibland trott att jag inte skulle vetat om att man kan småstäda hela tiden, och jag har inte sällan fått höra att jag också borde börja göra så. Men det är faktiskt en medveten strategi från min sida att skjuta upp sådana här småsysslor trots att jag vet om hur jag skulle kunna få en bättre ordning hemma. Detta för att spara energi.
När jag stekte bananpannkakor i morse, tänkte jag på att jag utan problem skulle hunnit plocka undan i köket, torka diskbänken och diska de smutsiga köksredskapen under tiden bananpannkakorna skötte sig själva i stekpannan. Men jag lät bli. Istället för att fixa i ordning köket satte jag mig ner på en stol och väntade lugnt tills bananpannkakorna skulle bli klara. Köket blev stökigt på det här sättet men jag blir trött av att fixa frukost. Därför måste jag prioritera vad jag lägger min energi på, och det är naturligtvis mycket viktigare att jag äter än att jag har det städat hemma.
Jag gör aldrig någonting i förbifarten! Jag upplever det nämligen som mycket energikrävande att kasta skräp i papperskorgen, diska, torka diskbänken och plocka undan. Därför måste jag planera noggrant vilka sysslor jag ska utföra så att jag inte överanstränger mig.
5 svar på ”Nej, generella knep funkar inte alltid för oss NPF:are”
Jag har bara det nödvändigaste med köksredskap så det blir ju inte så mycket disk,sen så står ju dammsugaren framme hela tiden och inte inställd någonstans.På bordet står alltid saltkaret framme och en låda med knäckebröd…sedan så har jag en del andra saker framme som jag använder varje dag så dom kan också stå framme.Städar gör jag inte alltför ofta som att putsa fönster är inte värst kul,jag kanske putsar ett fönster på insidan sedan orkar jag inte dom andra.I det stora rummet har jag en tvättlineautomat som man kan dra ut tvärs över rummet där jag hänger tvätt,då kan man låta den hänga där och plocka när jag ska ha rena kläder…haha.Vad andra tycker struntar jag blankt i.Det är ju bara jag som bor här ju
Vad bra att du har hittat strategier som funkar för dig! 🙂 Jag har faktiskt hört från många aspergare att de låter dammsugaren stå framme hela tiden och att de äger så lite köksredskap som möjligt för att undvika disk. Det är ju en mycket bra energibesparningsstrategi!
Jag blir trött bara av att titta på folk som plockar med grejer hela tiden. För att energin ska räcka så har jag vissa knep. Till exempel när jag diskar, då väljer jag ett antal mellan fem och tjugo och sedan diskar jag så många föremål. När jag har diskat klart så går jag därifrån. Det gör inget om det finns odiskad disk i diskhon eller matrester. Det kan jag ta itu med vid ett senare tillfälle. Putsa fönster är roligt men ansträngande, så det är bra att välja ett fönster att putsa per tillfälle. Är det ett stort fönster kan man välja antingen utsidan eller insidan.
Jag förstår inte heller att folk orkar plocka med grejer hela tiden. Jag brukar tänka att det inte är konstigt att de har det rent och fint hemma när de plockar med något hela tiden på det där sättet.
Ditt knep låter jättesmart! Och jag använder av mig det också ibland, speciellt när jag ska packa upp min resväska. Då gör jag det i ett par minuter om dagen så att allt blir klart efter en eller två veckor typ. Och ena dagen kastar jag kanske soporna, andra dagen tvättar mm. Så att inte allt händer på en och samma dag!
Jag tror att tekniska lösningar kommer att underlätta vardagen för personer med Aspergers syndrom i framtiden. Jag tänker på produkter som robotgräsklippare, robotfönsterputsare, robotdammsugare och inte minst webbtjänster för att betala räkningar mm. Jag spår att denna typ av tekniska lösningar kommer att bli lika vanliga som tvättmaskinen är i dag. Neurotypikernas strävan att öka produktiviteten, framförallt genom att effektivisera driften av hushållet och på så sätt frigöra kvinnlig arbetskraft, kommer även att gynna människor med Aspergers syndrom. Inte bara tekniska lösningar utan även lagändringar som RUT-avdrag för hushållsnära tjänster bidrar till att förenkla vardagen för personer med Aspergers syndrom. Samhällets mål är uppenbart att hushållet ska sköta sig självt så att så många människor som möjligt kan arbeta heltid utanför hemmet. Kvar blir människor med Aspergers syndrom som inte platsar i arbetslivet. De får istället ägna sig åt sina specialintressen i allt mer självgående hushåll. Det krävs bara att garantiersättningen höjs så har man kommit en bra bit på vägen med att lösa ”samhällsproblemet” med Aspergers syndrom. Det kallas ”inkluderande exkludering”. Neurotypikerna kan jobba ihjäl sig, gifta sig, skilja sig, gifta sig igen, köpa svindyra bostäder, åka på solsemester till Thailand, lida av klimatångest och alla andra saker som skänker mening i en genomsnittlig neurotypikers liv så kan vi aspergare ägna oss åt våra specialintressen i lugn och ro utan att bli störda av alla krav på att passa in i samhället. För övrigt är vi aspergare klimatsmarta av bara farten. Det var vi innan ordet ens var uppfunnet.