Kategorier
Autism under barndom och skolan

Nej, dagens skola passar inte alla barn

Vi vuxna med Aspergers syndrom eller autism minns inte sällan vår skoltid med förskräck. Själv har jag full förståelse varför många autistiska barn stannar hemma från skolan. Det handlar inte om att man tycker att lektionerna är småtråkiga och att det hade varit skönt att fortsätta ligga kvar i sängen på morgnarnautan det handlar om total ångest! Sanningen är att dagens skola passar långt ifrån alla elever.

I autism ingår vissa svårigheter

I diagnoserna Aspergers syndrom och autism ingår svårigheter i socialt samspel, begränsade intressen och beteenden och inte sällan även en känslighet för sinnesintryck, en enorm uttröttbarhet och mycket, mycket mer. Har man inga sådana svårigheter alternativt dessa inte är tillräckligt omfattande, har man inte autism. Så enkelt är det.

Autistiska barn har svårigheter beskrivna i diagnoskriterierna

Ändå verkar det som att skolorna inte förstår att om man har autism så beter man sig autistiskt och har precis sådana svårigheter som står beskrivna i diagnoskriterierna för autism. Ett autistiskt barn kan vara så känsligt för sinnesintryck att det inte klarar av en stökig skolmiljö alternativt kanske har så stora svårigheter med det sociala att det inte klarar av umgänget med klasskamraterna och skolpersonalen. Begränsningarna i beteenden kan yttra sig genom att barnet inte klarar av ta ta in information i andra miljöer än i hemmet. Därför är det inte alls säkert att ett autistiskt barn klarar av att vistas i dagens skola. För vissa fungerar det, men då har det ofta krävts att skolgången har behövt organiseras på ett totalt annorlunda sätt. Det räcker inte med pyttesmå anpassningar.

Jag blir behandlad på ett annat sätt

Jag är vuxen med Aspergers syndrom, och jag upplever att jag blir behandlad på ett annat sätt än autistiska barn. Visst, jag blir ofta ifrågasatt för att jag behöver boendestöd och anpassningar i arbetet (självklart inte från mina arbetskamrater utan från andra). Men ändå får jag boendestöd utan problem, och ingen har någonsin hotat mig att jag ska bli placerad i fosterhem om jag inte klarar av vissa arbetsmoment.

Jag får anpassningar i arbetet

När vi har möten hos Misa Kompetens, är det okej för alla att jag endast är med halva dagar alternativt stannar hemma helt om jag upplever att det blivit alldeles för mycket socialt samspel. När jag väl är med på mötena är det helt okej för mig för alla att jag skippar grupplekar. Jag får arbeta självständigt eftersom det passar mig bäst. Det är just på grund av mina specialbehov som Misa Kompetens får lönebidrag för mig så att de ska kunna bistå mig med behövliga anpassningar, och det har aldrig varit några konstigheter! De som ifrågasätter stödet är utomstående, inte någon från Misa Kompetens!

Varför får inte autistiska barn ha autistiska svårigheter?

Den stora frågan är varför autistiska barn inte blir behandlade med samma respekt som jag. Varför får inte autistiska barn anpassningar? Varför får de inte stanna hemma vid behov när jag som vuxen får det? För övrigt var jag hemma med aktivitetsersättning och försörjningsstöd i många år innan jag ens började arbeta. Även om jag blev ifrågasatt för mitt “hemmasittande”, var det inte i närheten av den mängden ifrågasättanden och hot jag fick som barn när jag uttryckte att jag inte ville vara i skolan. Och man kan fråga sig varför. Varför får inte autistiska barn också ha de svårigheter och behov som ingår i autism?

Klicka här för att kommentera blogginlägget! Jag kommer att radera kommentarer som innehåller personangrepp, hat, hot e.t.c.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig på min hemsida.

Mina böcker

Min senaste bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Gothia Kompetens.
Min första bok På ett annat sätt finns att låna på biblioteken i bland annat Stockholm, Göteborg, Malmö, Västerås, Örebro, Linköping och Helsingborg.

4 svar på ”Nej, dagens skola passar inte alla barn”

Vad som är svårt (har arbetat 28 år i skolan) är att anpassningarna kommer för sent eftersom diagnos krävs. När diagnosen till sist kommer och med den stöd , tyst rum, liten grupp osv känner sig barnet redan exkluderat och har låg självkänsla. De har redan blivit hemmasittande. Eftersom det inte finns resurser i vanliga skolan till barn med särskilda behov från början får de alltså vare sig stöd eller extra anpassningar direkt. När vi sedan (ofta i mellan och högstadiet) försöker jobba fram en lösning är det i stort sett omöjligt. Eleven vill inte längre, vill inte och många föräldrar kan inte längre få sitt barn till skolan. Barnet som har ett bristande konsekvenstänk kan säga ”Ja så gör vi, jag kommer ” men sedan i stunden har eleven inte längre lust. De har även lärt sig att det inte händer något och att det faktiskt är lättare att för stunden utebli från till och med ”enskild undervisning, undervisning i mindre grupp. Eftersom barnet inte heller förstår andra , att andra väntar på dem, att andra undrar och så vidare ser de inte situationen som så ”allvarlig”. När detta till sist blir en vana blir det det normala för eleven med autism. Trots specialpedagog, trots anpassningar osv är det nästan omöjligt att vända en elev med autism därför måste anpassningar finnas för alla barn från förskolans dag 1. Problemet är att det finns det ingen handlingsberedskap . Alla barn räknas som ”normala” tills motsats bevisas- det borde vara tvärtom.

Jag håller definitivt med dig om att anpassningarna borde finnas där redan från dag 1. Väldigt många skolor kräver en medicinsk diagnos på papper för att de ska bistå med anpassningar, och inte ens med en officiell diagnos är det säkert att barnet kommer att få de anpassningar som det behöver. Skolornas agerande går definitivt emot skollagen! Enligt lag krävs det ingen diagnos för att få stöd och anpassningar, men lagen efterföljs ju sällan i verkligheten 🙁

Svara

Fast inte ens om det finns en diagnos så är du garanterad stöd i skolan. Många skolor vill överhuvudtaget inte lyssna på vad eleven behöver utan de anser att hörselkåpor och skärm borde vara tillräckligt.

Nej en diagnos är ingen garanti men däremot ökar den sannolikheten för att få stöd! Tyvärr får man inte stöd i alla skolor dock och många skolor agerar precis som du beskriver. För mig hade dock vetskapen om vad mitt annorlundaskap berodde på varit till stor hjälp när jag gick i skolan oavsett om jag hade fått stöd eller inte så ur den synpunkten hade en diagnos underlättat min skolgång. Men allra bäst hade det givetvis varit om jag hade fått stöd!

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.