Vissa av oss med Aspergers syndrom eller autism har aktivitets- eller sjukersättning på heltid. Själv hade jag också aktivitetsersättning i flera år innan jag började föreläsa. Vi aspergare kan känna olika inför att vara hemma på dagarna. Några vanliga inställningar och känslor vi kan hysa är:
1. Lättnad. För mig var det en enorm lättnad att få aktivitetsersättning beviljad efter att ha misslyckats med arbete och studier. Dessutom var det otroligt skönt att slippa leva på energimarginalen jämt. Efter att jag hade fått aktivitetsersättning, fick jag för första gången i mitt liv känna hur det var att plötsligt ha livslust och att inte vara konstant trött.
2. Ensamhet och isolering. Vilket kan upplevas som negativt av vissa. Vissa kan fastna hemma och uppleva livet som meningslöst när de inte längre får göra något speciellt på dagarna och bidra till samhället. De orkar inte ta tag i någonting längre, sover bort dagarna och blir deprimerade. Deras självkänsla påverkas negativt.
3. Lugn och ro. Vissa kan tycka att det är otroligt skönt att få styra sin dag så som man bäst vill. Man behöver inte längre träffa människor man har svårt för (vilket inte alltid är fallet på en arbetsplats), och man kan koncentrera sig på att umgås med familj och vänner och syssla med sina specialintressen istället för att behöva tänka på energikrävande måsten. Man kan gå och lägga sig när man vill och kanske ta emot boendestöd då och då. Så kände jag när jag hade aktivitetsersättning!
4. Rastlöshet. Vilket vissa lyckas lösa genom att fylla dagarna med olika aktiviteter. Vissa besöker flitigt träffgrupper för personer med Aspergers syndrom och autism för att skaffa vänner och utbyta erfarenheter, och andra ansöker om kontaktperson enligt LSS som de hittar på aktiviteter med. Vissa börjar med en ny hobby, andra har daglig sysselsättning enligt LSS. Och vissa söker sig till olika praktikplatser genom sin dagliga verksamhet med siktet inställt på att så småningom komma ut i arbetslivet.
Ibland kan känslorna inför aktivitetsersättningen förändras genom årens gång. Vissa kan tycka att det är skönt att leva på aktivitetsersättning i början men tråkigt i längden, andra kan tvärtom tycka att det blir skönt först efter ett tag när de landat lite och hunnit hitta dagliga rutiner. Själv hade jag konstant samma känsla genom årens gång. Jag hade dock blivit varnad för att jag skulle börja må dåligt och klättra på väggarna om jag skulle sakna sysselsättning under en längre tid, vilket aldrig skedde i mitt fall trots att det gick flera år.
Om du har en autistisk närstående som har aktivitets- eller sjukersättning men saknar daglig sysselsättning, behöver det inte betyda att personen känner sig rastlös och mår dåligt. En vanlig missuppfattning är att en daglig sysselsättning utanför hemmet skulle vara viktigt för alla med Aspergers syndrom eller autism, men så behöver inte vara fallet. Vissa autister behöver någon slags sysselsättning utanför hemmet för att må bra medan andra föredrar att sysselsätta sig själva hemma. Alla är olika på den punkten!
4 svar på ”Nej, alla aspergare behöver ingen daglig sysselsättning”
Som alltid: fråga personen i fråga om du är osäker, anta inte att de mår dåligt bara för att de inte har aktiviteter, inte träffar andra människor så speciellt ofta osv. Utgå aldrig från dig själv – om en aspergare säger att de mår bra som det är, så är det troligtvis så (det behöver inte alltid vara sant, men man kan inte heller tvinga någon att berätta hur de egentligen känner).
Exakt! Det här är ett stort fel många gör: de tror automatiskt att aspergaren mår dåligt om han eller hon inte träffar andra människor mycket och sysslar med sina intressen ensam. För vissa aspergare passar det mycket bättre att koncentrera sig på sina specialintressen på sina egna villkor hemma än att sitta på daglig verksamhet och inte få styra sin tid själv. Andra behöver däremot den sociala stimulansen från en daglig sysselsättning. Men många utgår tyvärr från sig själva och tror att alla behöver social stimulas från en daglig verksamhet, vilket inte alls stämmer.
Jag känner igen väldigt mycket av det du skriver!
Det var samma sak för mig när jag fick aktivitetsersättning / sjukersättning beviljad efter att jag misslyckade med arbete och studier, det var verkligen enorm lättnad för mig också.
Visst var det det! Vissa av oss är jättenöjda med aktivitetsersättning/sjukersättning medan andra behöver daglig sysselsättning för att må bra.