Aspergers syndrom, autism och inkludering

När arbetsplatser och skolor vill inkludera en person med Aspergers syndrom eller autism och anpassa arbets- eller studiemiljön, är det jättebra. Det som många missar däremot är att det ibland kan behövas helt andra typer av anpassningar för aspergare än vad det behövs för personer med andra typer av funktionsvariationer. Alla ska bli inkluderade, men alla vill bli inkluderade på olika sätt.

Många tror att inkludering automatiskt innebär att personen med Aspergers syndrom eller autism ska delta i alla aktiviteter men så behöver inte alltid vara fallet. Visst, det är viktigt att se till att den autistiske anställde har möjlighet att delta i allt och tacka ja. Det uppstår ju inte sällan situationer då aspergaren inte ens har möjlighet att delta. Om aspergaren känner sig osäker i någon aktivitet, inte vet vad som förväntas och inte har någon som man kan fråga, blir aspergaren automatiskt tvungen att tacka nej till aktiviteten. Det är därför mycket viktigt att sådana hinder är undanröjda så att ingen blir exkluderad mot sin vilja. Sådant får absolut inte förekomma på en inkluderande arbetsplats.

Det som många missar däremot är att långt ifrån alla aspergare vill delta i sociala aktiviteter. Människor brukar tycka generellt sett att det sociala är en mycket viktig aspekt i arbets- och studiesammanhang, men när det däremot gäller oss med Aspergers syndrom och autism kan det finnas helt andra anledningar till att vi har skaffat arbete. Vissa av oss vill arbeta enbart i syfte att tjäna pengar eftersom vår sjukersättning inte räcker till. Och andra av oss kan ha blivit tvingade till att arbeta eftersom vi har blivit utförsäkrade av Försäkringskassan. Vissa av oss kan vilja arbeta eftersom vi är intresserade av själva arbetsuppgifterna och vill arbeta med vårt specialintresse. Och sedan finns det ju även de aspergare som vill arbeta för att få social stimulans. Men det är långt ifrån alla autister som är intresserade av det sociala utan de sociala aktivieterna kan vara ett nödvändigt ont för oss.

Visst, det finns ingenting som säger att man inte kan vilja arbeta av flera olika anledningar. Man kan vilja tjäna pengar samtidigt som man vill ha stimulerande och roliga arbetsuppgifter och även social stimulans. Men om en aspergare enbart vill arbeta i syfte att tjäna pengar eller att ha roliga arbetsuppgifter är det långt ifrån säkert att personen har något behov av ett socialt utbyte på en arbetsplats. Det kan rent av vara så att personen blir utmattad och mår dåligt om det uppstår alldeles för mycket socialt samspel. Att få slippa alla gemensamma sociala aktiviteter kan till och med vara en förutsättning för sådana aspergare för att kunna trivas på en arbetsplats. Därför är det mycket viktigt på en inkluderande arbetsplats att alla talar om för personen att det är helt okej att tacka nej till sociala aktiviteter om man inte vill vara med.

Inkludering får absolut inte innebära att alla människor måste bli likadana och tycka om samma saker, utan äkta inkludering innebär att alla ska ha ett val och att alla olikheter accepteras och bejakas. Det ska vara lika okej att vara introvert som det är att vara extrovert. När jag själv har velat slippa aktiviteter i form av After Work och utflykter, har jag hört från vissa tidigare arbetsplatser att jag skulle bli exkluderad om jag inte skulle vara med. Men när andra människor har trott att jag varit exkluderad, har jag känt mig helt inkluderad. Exkluderad är jag däremot om jag inte känner mig trygg nog att kunna tacka nej till aktiviteter som får mig att må dåligt!