Eftersom jag de senaste månaderna mått lite bättre än vanligt, inbillade jag mig att min enorma trötthet har försvunnit. Och eftersom jag inte haft lika mycket symptom under de senaste par månaderna, har jag under den senaste tiden vågat göra lite fler saker än att bara ligga i soffan och sängen hela dagarna. Jag har tagit långsamma promenader några gånger i veckan och varit på gymmet ibland, dock har jag tränat med så lätta vikter att jag inte ens blivit svettig. Igår vågade jag till och med träna så att jag blev lite andfådd och svettig. Det visade sig vara ett mycket dåligt beslut: när jag kom hem från gymmet mådde jag väldigt dåligt. Då påmindes jag om att jag inte bör anstränga mig alls, varken mentalt eller kroppsligt.
Anledningen till att jag mått så bra de senaste månaderna måste vara att jag inte gjort något ansträngande. Jag har låtit mitt hem bli stökigt mellan gångerna boendestödjaren har varit här, jag har struntat i att skicka iväg viktiga papper och jag har ofta låtit mig själv att ligga i sängen ett par timmar efter att jag vaknat trots att jag redan sover 12 timmar och att jag därmed ligger i sängen i sammanlagt 14 timmar! Jag är med andra ord oftast bara uppe 8 timmar om dagen! Jag har därmed varit mycket duktig på att lyssna på min kropp och har därför mått otroligt bra, men nu när jag ansträngde mig lite grann blev jag dålig igen.
Ni som följt mig blogg ett tag vet att jag förra året fick kämpa som en galning för att bli remitterad till en utredning om ME (kroniskt trötthetssyndrom), och kampen har fortsatt. Jag fick till slut en remiss men den skickades tillbaka eftersom min husläkare hade missat att be mig att fylla i ett självskattningsformulär. Då ringde min boendestödjare till vårdcentralen för att boka läkartid till mig hos husläkaren, och jag fick tid till nästa månad. Bara några dagar innan datumet fick jag plötsligt hem ett brev där det stod att min läkare var tvungen att boka om tiden, och den förslagna nya tiden råkade tyvärr vara på en dag som inte passade mig. Då blev jag tvungen att avboka den nya tiden och fick en ny tid som passade mig. Dock hände samma sak igen: vårdcentralen avbokade igen på kort varsel och gav mig en ny tid som inte heller passade mig.
Nu måste jag alltså boka tid en tredje gång och kommer troligen behöva vänta i minst en månad igen! Får hålla tummarna för att vårdcentralen inte avbokar tiden denna gång. Trötthet är visserligen vanligt hos oss med Aspergers syndrom och autism, men jag vill ändå bli utredd för ME då jag anser mig uppfylla de flesta diagnoskriterierna.