När jag diskuterar min Asperger-diagnos med andra människor, har jag ibland fått höra att min Aspergers syndrom måste vara av en mildare sort eftersom de har träffat andra aspergare som pratat väldigt mycket om sina intressen och verkat ha väldigt många svårigheter med det sociala. Men det stämmer inte att min Aspergers syndrom skulle vara mild utan faktum är att jag har lärt mig att dölja och kompensera för många av mina svårigheter och egenheter. Detta gör att min Aspergers syndrom inte alltid syns för andra människor med en gång.

Överdriven försiktighet

I vissa situationer är jag överförsiktig eftersom jag är orolig för att råka prata för mycket om mitt liv och mina intressen. Förut brukade jag få höra att jag pratade för mycket om mina intressen, och därför överkompenserar jag nuförtiden genom att låta bli att berätta om min vardag alltför mycket om jag är osäker på om det intresserar min samtalspartner. Jag brukar nästan aldrig prata om mitt jobb och föreläsningar med mina neurotypiska vänner för att inte trötta ut dem. Jag har helt enkelt blivit överdrivet försiktig! Jag berättade inte för mina vänner när jag hade gift mig och inte heller att jag hade skrivit en bok. Vännerna fick höra om giftermålet först senare. Om boken fick de veta genom att läsa om den i en tidning!

Jag agerade på samma sätt när jag skilde mig. Jag mådde väldigt dåligt efter skilsmässan men sa knappt ett ord om det till någon för jag var rädd för att överbelasta andra med mina problem. Jag hade varit skild några månader tills min mamma fick veta, och hon undrade naturligtvis varför jag inte hade sagt något tidigare. Men anledningen till att jag inte hade sagt något var att jag hade varit orolig för att mamma skulle fråga mig hur jag mådde. Och eftersom jag mådde dåligt, ville jag inte att hon skulle veta någonting. Jag ville ju att hon skulle må bra och att hon inte skulle oroa sig för mig.

Mamma fick en enorm chock när hon läste min debutbok och fick veta hur svårt jag hade haft det i skolan. Hon hade aldrig anat att det var så illa och hon hade inte haft någon aning om att jag ville ta mitt liv i högstadiet! I den åldern hade jag ljugit för mamma ibland och hittat på att jag hade kompisar för jag ville inte att mamma skulle må dåligt för min skull i onödan. Därför teg jag om allt och hon visste överhuvudtaget ingenting om hur jag hade det. Jag var väldigt duktig på att skådespela och dölja att jag var annorlunda än andra tonåringar.

Vi som har asperger är ibland riktigt duktiga skådespelare

Om du har ett barn eller en tonåring hemma som klagar mycket och säger sig må dåligt i skolan och ha självmordstankar, får du ju veta på det sättet att allt inte står rätt till. Men vissa aspergare vill absolut inte vara till besvär för någon och i sådana lägen kan svårigheterna och ångesten vara svåra att upptäcka. Vissa personer med Aspergers syndrom och autism är så duktiga på att överkompensera genom att vara alldeles för försiktiga och spela normala att diagnosen kommer som en total överraskning för omgivningen. Vi aspergare kan ibland vara riktigt duktiga skådespelare och dölja våra svårigheter genom att överkompensera, vilket jag själv gjorde genom min överdrivna försiktighet, och därför är det inte säkert att våra nära och kära anar något!