Kategorier
Paulas blogg

Jag lever!

Som ni kanske har märkt har det varit en liten bloggpaus för mig de senaste dagarna. Jag har haft otroligt mycket den senaste tiden med flera resor varje vecka, bara hela dagen idag gick till att flyga till Uleåborg i norra Finland där jag föreläser imorgon. Jag hade tänkt skriva ett blogginlägg idag men energi räckte tyvärr inte till efter resan. Men jag lovar att skriva ett nytt inlägg så fort jag har mer energi, kanske blir det redan imorgon. Vi hörs snart! 🙂 

14 svar på ”Jag lever!”

Tack Jan, vad fint skrivet! 🙂 Jag försöker skriva så ofta jag kan men den senaste tiden har jag tyvärr haft mycket. Vad roligt att höra att du uppskattar mina inlägg! 🙂

Svara

Jag ska absolut fortsätta skriva! 🙂 Den senaste tiden har det tyvärr blivit alltför långa glapp mellan mina inlägg men det beror på att jag haft det extramycket nu. Jag ska försöka skriva oftare igen när allt lugnat ner sig!

Svara

Var orolig att bloggen lagts ner. =(
Var denna blogg som var sista skjutsen att ta kontakt med vuxenpsykiatrin och be om en utredning och i början av nästa år är det dags. Men det känns jobbigt att de vill intervjua en anhörig som känt mig sedan barndomen. Även om jag förstår deras argument. Men jag har aldrig varit dum i huvudet och förstod tidigt att det var något “fel” på mig, som jag försökte dölja genom att försöka göra och vara som alla andra. Min anhöriga menar att hon inte kan dra sig till minnes något särskilt avvikande med mig… Och jag kunde ju visst ha kul med andra.
En annan iakttagelse: När jag läser om asperger och kriterier hit och dit så omnämns ju alltid specialintresse, men exemplen på specialintressen är oftast saker som tåg, datorer och bilar. Det är svårt för mig att relatera till och känns som typiskt “manlig norm” och jag har uppfattat det som att tjejer ofta missas på denna punkt just för att deras specialintresse avfärdas som ett vanligt intresse för att det kanske råkar vara inriktat på djur eller liknande, man går då inte in djupare och kollar på omfattningen av intresset.

Åh tack Lina, vad glad jag blir över att ni läsare bryr er om bloggen! 🙂 Jag lovar att jag inte har några planer på att stänga ner bloggen och jag kommer aldrig göra det utan att säga något först. Däremot kommer uppdateringarna bli lite färre fram till slutet av året iaf för jag har haft väldigt många föreläsningar den senaste tiden och dessutom har både min laptop och stationära dator börjat krångla. Jag måste verkligen köpa en ny dator efter årsskiftet och då kommer det vara lättare att blogga igen. Vad roligt att höra att bloggen är viktig för er och att det var min blogg som gjorde att du tog kontakt med habiliteringen!

När man gör en utredning så brukar de vilja intervjua en anhörig. Hoppas det tröstar dig lite om jag berättar att utredningsteamet som gav mig diagnosen ville intervjua en familjemedlem till mig, och det blev mamma eftersom hon är den i min familj som kan bäst svenska. Mamma tyckte aldrig till skillnad från mig att jag var speciellt avvikande och hon var också skeptisk till neuropsykiatriska diagnoser, och ändå fick jag en Asperger-diagnos av läkaren! Så det behöver inte vara kört om utredningsteamet intervjuar en familjemedlem som har en helt annan uppfattning än vad man själv har. Jag hoppas verkligen att din utredning går bra!

Du har helt rätt när det gäller specialintressen. Det är vanligt att tjejer har specialintressen som inte sticker ut speciellt mycket. Sen är det också viktigt att komma ihåg att alla aspergare inte har specialintressen alls utan man kan ha Aspergers syndrom ändå och uppfylla kriteriet “begränsade intressen och beteenden” på ett annat sätt än genom just specialintressen.

Svara

Vad roligt att höra att bloggen är viktig för er och att det var min blogg som gjorde att du tog kontakt med habiliteringen!

Det är både roligt och oroligt. Det är roligt eftersom det är bättre att en blogg hjälper en människa än ingen alls men samtidigt är det oroande att människor med Aspergers syndrom hämtar stöd i bloggar istället för av skolan och psykiatrin.

Mats! I alla fall för mig är det mycket svårt att ta olika myndighetskontakter, ja, kontakt med okända över huvud taget. Eftersom jag ofta upplever att jag inte blir förstådd, och då inte tagen på allvar, så är det mycket värdefullt att läsa sådana här historier som bland andra Paula delar med sig av. Det fick mig till slut att orka ta steget att kontakta vuxenpsykiatriska och be om en utredning och efter lite inledande intervjuer tidigare i år, så remitterade de vidare till neuropsykiatriska utredningsteamet och sade att jag kan räkna med lång kötid.

En annan iakttagelse: När jag läser om asperger och kriterier hit och dit så omnämns ju alltid specialintresse, men exemplen på specialintressen är oftast saker som tåg, datorer och bilar. Det är svårt för mig att relatera till och känns som typiskt ”manlig norm” och jag har uppfattat det som att tjejer ofta missas på denna punkt just för att deras specialintresse avfärdas som ett vanligt intresse för att det kanske råkar vara inriktat på djur eller liknande, man går då inte in djupare och kollar på omfattningen av intresset.

Nuförtiden borde ett professionellt neuropsykiatriskt utredningsteam inte låta sig luras av att Aspergers syndrom yttrar sig annorlunda hos tjejer än killar: https://www.youtube.com/watch?v=a4exfclr3-M&t=46m18s
Det sägs att många tjejer med Aspergers syndrom får diagnosen ADD när de kanske egentligen borde ha diagnosen Aspergers syndrom (och ADD).

Men jag har aldrig varit dum i huvudet och förstod tidigt att det var något ”fel” på mig, som jag försökte dölja genom att försöka göra och vara som alla andra. Min anhöriga menar att hon inte kan dra sig till minnes något särskilt avvikande med mig… Och jag kunde ju visst ha kul med andra.

Jag tror utredningsteamet är lika intresserade av om din mamma sminkar sig och om din pappa är ingenjör som hur du betedde dig som barn. Jag menar att utredningsteamet uppmärksammar nog detaljer som vanliga människor missar men som är kännetecknande för Aspergers syndrom för den som har kunskap om diagnosen. Det viktiga är att du blir utredd av ett professionellt neuropsykiatriskt utredningsteam. Jag tycker att det är värt att vänta på en utredning istället för att låta sig utredas av “första bästa utredningsteam”. Detta gäller särskilt för de som inte har uppenbara symptom på Aspergers syndrom utan som är “gränsfall”.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *