Vi som har Aspergers syndrom, autism eller någon annan funktionsnedsättning som berättigar till LSS har rätt att ansöka om kontaktperson. Denna insats lämpar sig speciellt bra för personer som inte har ett stort socialt nätverk och behöver en person som kan ge dem meningsfull fritid eller stöd i vardagen.
Men jag har hört om oerhört många fall där denna insats inte fungerat alls. Ibland har kontaktpersonerna ändrat på tider och dagar i sista minuten, ibland har de struntat i att komma, ibland har de bara kommit förbi en kort stund men inte stannat lika många timmar som man kommit överens om, ibland har de inte hört av sig trots att de lovat att göra det och så vidare. Senast igår fick vi läsa om den 33-åriga Anna som bland annat har autism och som har kontaktpersoner som struntat i att komma, ibland till och med utan att meddela Anna i förväg.
Det här är ett exempel på hur bra vi aspergare har det på papper men inte i verkligheten. Det låter ju fint att Anna har rätt till att träffa en kontaktperson 6 timmar i veckan, men vad hjälper det om hon har fått detta LSS-beslut på papper men hon ändå inte får umgås med sina kontaktpersoner? LSS-lagen måste fungera i verkligheten, annars fyller lagen ingen funktion.
Som jag ser det är problemet att denna insats oftast inte uppföljs av kommunerna. Man får bara ett LSS-beslut hemskickat, sedan är det upp till brukaren och kontaktpersonerna att bestämma hur de ska uppdela tiden, vilka dagar de ska ses och så vidare. Om kontaktpersonerna inte behöver skicka någon rapport till kommunerna och kryssa i rutan om de verkligen träffat sin brukare eller inte och brukaren inte kan eller vågar säga ifrån, får LSS-handläggarna kanske aldrig veta att insatsen inte fungerar.
”Hej, tyvärr kan jag inte komma idag som planerat, jag kommer imorgon istället”, skriver kanske kontaktpersonen till sin brukare en timme innan de ska ses. Men om brukaren har Aspergers syndrom och svårt för sådana här förändringar, tackar hen kanske nej till att ses dagen därpå, inte för att hen inte vill träffa kontaktpersonen utan för att hens hjärna inte klarar av att ställa om sig till en ny dag. Då ser kontaktpersonen det som att det är brukaren som tackat nej till att ses och att uppdraget följs som planerat, men brukaren kanske blir helt förtvivlad pga förändringen och hela veckan är förstörd. Det är ju inte lika viktigt för kontaktpersonen att ses just detta datum, men däremot är det oftast mycket viktigt för brukaren som ibland ser tiden med kontaktpersonen som den enda ljuspunkten i vardagen.
Det är viktigt att kommuner blir bättre på att uppfölja insatserna och börjar kräva rapporter på att kontaktpersonen verkligen fullföljt sitt uppdrag! Har kontaktpersonen inte gjort det, ska arvodet dras in precis som på vilket annat jobb som helst. Varför ska kontaktpersonen få pengar för både uppdraget om omkostnader om hen inte har träffat sin brukare lika många timmar som man kommit överens om?
19 svar på ”När LSS-lagen inte fungerar i verkligheten”
En annan sida av det hela är också att åtminstone min kommun har svårt att hitta kontaktpersoner åt de som fått beslut om insatsen. Som det ser ut nu har jag hittills väntat 6 veckor utan att de ens har gett mig ett förslag…
Jag kan absolut tänka mig att många kommuner har svårt att hitta kontaktpersoner! Jag hoppas verkligen att de ger dig förslag snart så att du slipper vänta alltför länge. Ett sätt att få en kontaktperson snabbare kan vara om någon som känner någon i ens omgivning är intresserad av uppdraget! Jag hittade t ex min före detta godman på det sättet för hon var vän till en anställd på Ågesta Folkhögskola.
Jag fick själv förut vänta i ett par månader på att få boendestöd. Jag fick beslutet på papper nästan direkt, men de i kommunen som skulle sköta uppdraget var långsamma och det dröjde ett tag innan insatsen kom igång. Det var verkligen frustrerande att vänta! 🙁
Just kontaktperson är en ganska konstig insatts egentligen, det är ju betald vänskap vilket blir mer och mer konstigt ju mer man tänker på det…
Hade jag kunnat hitta någon i min omgivning att bli vän med hade jag inte behövt en kontaktperson.
I min kommun gäller att boendestödet ska vara igång senast 2 veckor efter att de fått en beställning, tyvärr följs det inte i verkligheten.
Hade jag kunnat hitta någon i min omgivning att bli vän med hade jag inte behövt en kontaktperson.
Du kanske kan hitta en vän om du går på träffar i en förening för människor med NPF som tex Attention?
Vad tråkigt att din hemkommun inte följer bestämmelserna 🙁 Jag kan tyvärr tänka mig att det där är väldigt vanligt i många kommuner.
Jag kan förstå att det känns speciellt om någon får betalt för att umgås med en, men jag tycker ändå att det är bra att insatsen finns. Jag förstår att du inte hade behövt en kontaktperson om du hade hittat någon i din omgivning att bli vän med, men jag vet att vissa har hittat sina kontaktpersoner tack vare att t ex deras föräldrar haft någon arbetskamrat som varit intresserad av uppdraget. Jag hoppas verkligen att kommunen hittar en kontaktperson till dig snart!
Det finns en blogg som är dedikerad till hur LSS och dess intentioner inte fungerar i verkligheten: http://reclaimlss.org/
Tack för länken, Johan!
Den situation som du Paula beskriver låter verkligen illa, och extra respektlöst med tanke på just de utmaningar som personer med Aspergers syndrom etc. har med att hantera förändringar, precis som du skriver. Har du Paula, eller Johan som väntat i veckor på förslag på kontaktperson, eventuellt några funderingar kring hurudana sorts individer som passar extra bra som kontaktpersoner för personer med Aspergers syndrom/autism (förutom att de ska hålla överenskomna tider förstås, men det är väl en självklarhet i alla sammanhang)? Finns det någon viss egenskap som ni värdesätter speciellt?
Viktigaste är nog att att fråga istället för att förutsätta saker efter vad man ser och att vara medveten om att kroppsspråket kan orsaka missförstånd då det inte alltid stämmer överens med vad jag försöker förmedla verbalt.
Jag instämmer verkligen med Johan för kroppsspråket kan verkligen orsaka många fler missförstånd än vad man tror! Dessutom brukar jag säga att alla som jobbar med aspergare måste vara öppna och ha en stor empatiförmåga. Dessa egenskaper behövs naturligtvis i alla vårdyrken, men det blir ännu viktigare när man ger stöd till oss med Aspergers syndrom. Empatiförmågan måste vara så pass tror att kontaktpersonen verkligen förstår att någon kan uppleva världen annorlunda, tänka annorlunda och vill leva ett annorlunda liv.
Finns det någon viss egenskap som ni värdesätter speciellt?
Förståelse och acceptans.
Skall ta till mig era ord i syfte med hanteringen av min Dotter som jag tror har iallafall starka drag av asb ( under utredning)
Vad bra att bloggen har hjälpt dig att kunna hantera din dotter bättre! 🙂
Jag har en kontaktperson, vi har träffats några gånger och det känns ganska bra. Men som någon säger ovan: det är ändå en konstig känsla. Hade vi blivit vänner om jag inte haft LSS?
Min kontaktperson vet inte om mina funktionshinder, dvs adhd/autism. Och så funkar det tydligen, att den som är kontaktperson inte får veta något mer än att brukaren behöver någon att umgås med och göra saker tillsammans med. Det är tydligen upp till mig att berätta om mina diagnoser.
Jag saknar umgänge på helgerna ibland, men kontaktpersonerna är ju i regel upptagna med sina egna vänner och familjer då förstår jag.
Än så länge träffas vi ungefär varannan vecka eller var tredje…beroende på hur hennes vardagliga arbetsschema ser ut. Jag är tacksam för de timmar jag får iallafall.
Vad tråkigt att du känner dig ensam på helgerna 🙁 Jag vet vissa som brukar umgås med sina kontaktpersoner på helgerna, men då måste man naturligtvis hitta en kontaktperson som är ledig på helger. Jag vet inte hur det funkar i din hemkommun, men du kanske kan kontakta personen som är ansvarig för kontaktpersonerna och uttrycka önskemål om att du gärna skulle vilja hitta en kontaktperson som kan träffa dig åtminstone någon helg i månaden.
Det kanske är bra att kontaktpersonerna inte får veta om brukarens diagnoser för jag kan tänka mig att alla brukare inte vill att andra ska veta vilka diagnoser man har. Däremot vill jag personligen att alla som jobbar med mig vet om mina diagnoser och svårigheter, detta för att de ska kunna ge mig rätt stöd. Men jag förstår att alla inte är lika öppna om sina diagnoser som jag!
Jag hade en gång en kontaktperson men hon sa upp sig för hon tyckte hon fick för dåligt betalt.sen gillar många av dem makt. Oftast dominanta kvinnor. Finns inget jag tycker så illa om . Sen är de ditt fram att kalla mig saker om de tappar humöret, min hade mig samt 5 andra. Sen födde upp hundar på löpande band.
Jag håller med om att det finns en viss människotyp som gillar makt och som söker sig till människovårdande yrken. Tack och lov är inte alla sådana, men jag vet exakt vilken människotyp du menar! Sådana boendestödjare reagerar negativt när jag har egna åsikter om vad jag vill ha stöd med.
Det är självklart inte okej att en kontaktperson kallar dig saker! Kontaktpersoner får såklart ha andra klienter och de får syssla med vad de vill på fritiden, t.ex. föda upp hundar, men däremot ska de bemöta dig på ett professionellt sätt.
Du har så rätt i detta Paula! Det stämmer precis hur det är och funkar för min 27-årige son och hans så kallade kontaktperson! Följer ej sitt uppdrag men tar emot ersättning.
Vad tråkigt att din son har en kontaktperson som inte följer sitt uppdrag! 🙁 Det verkar tyvärr vara rätt vanligt. En annan variant är att kontaktpersonen träffar sin brukare men inte har råd att följa med brukaren på bio och andra aktiviteter som brukaren vill gå på trots att kontaktpersonerna får flera hundra kronor skattefritt i månaden för omkostnader. Men vissa kontaktpersoner vill behålla hellre de pengarna själva än lägga dem på de aktiviteter som de är avsedda för.
Jag tycker att ni ska kontakta din sons LSS-handläggare och berätta att kontaktpersonen inte sköter sitt uppdrag för så här ska det inte gå till!