Barn med Aspergers syndrom kan ibland fastna för detaljer som omgivningen tycker saknar betydelse. När jag var liten, uppmärksammade jag detaljer som andra barn inte tänkte på. Jag la exempelvis märke till att sopbilen alltid kom och hämtade soporna i vårt bostadshus på samma veckodagar och dessutom vid ungefär samma klockslag. När jag var i 4 och 5-årsåldern älskade jag att iaktta sopbilen.
I början förstod jag inte varför sopor överhuvudtaget behövde hämtas och vart sopgubben körde dem, men han förklarade för mig att han tog dem till soptippen och att om sopor aldrig skulle bli hämtade skulle det bli överfullt och det skulle börja lukta. Jag tyckte att allt lät superintressant och började ställa mer frågor. Till en början handlade mina frågor enbart om sopor, men snart blev jag också nyfiken på sopgubben som person. Jag ville veta vad han hette, hur gammal han var och när han hade födelsedag. Han svarade alltid tålmodigt på mina frågor och vinkade till mig hejdå innan han skulle köra iväg.
Dessa sophämtningsdagar blev veckans viktigaste händelser för mig. För att jag inte skulle missa sophämtningen såg jag till att alltid stå utanför soprummet långt innan det var dags och jag väntade tålmodigt de gånger sopgubben dök upp senare än vanligt. Först när jag såg att soporna hade blivit hämtade kände jag mig trygg. Då slapp jag oroa mig för att soprummet skulle bli överfullt och för att de gamla soporna inte skulle stå kvar i soprummet och börja lukta. Mina föräldrar tyckte att jag skulle sluta oroa mig för saker som jag inte hade med att göra, men jag kunde inte låta bli. Sophämtningen blev nästan ett av mina specialintressen, vilket jag alltid såg fram emot.
En dag möttes jag av en mycket obehaglig överraskning. När jag stod på samma ställe som vanligt och väntade på sopbilen, var det inte samma sopgubbe som steg ur bilen utan en främmande man som jag aldrig hade sett förut. Min oro blev mycket stor. Vad hade hänt med den ordinarie sopgubben? Tänk om han var död? Vem var den här främmande mannen? Tänk om han inte skulle veta om hur man hanterade våra sopor och skulle köra dem till fel ställe, vad skulle hända då? Jag frågade försiktigt den nya sopgubben vad han hette men fick inget svar.
Jag blev helt förstörd. Hur skulle jag kunna slappna av nu när jag inte ens visste vad den här nya sopgubben hette? Jag hade gärna betalat honom hela min veckopeng om han bara hade sagt sitt förnamn till mig. Mina föräldrar kunde inte relatera till min sorg. De tyckte att sopgubbens namn bara var en liten, betydelselös detalj som jag enligt dem inte borde lägga någon energi på, och då blev jag ännu mer ledsen. Förutom att veckan nu var förstörd fick jag inte ens förståelse för mina känslor.
När jag väntade på sopbilen nästa gång såg jag till min glädje att den gamla sopgubben var tillbaka. Vad skönt att han var vid liv! Då log livet igen och all sorg var som bortglömd.
7 svar på ”När en liten detalj blir superviktig”
Barn med Aspergers syndrom kan ibland fastna för detaljer som omgivningen tycker saknar betydelse.
är en sak som stämmer väldigt bra faktist det är väl för att man är så noga att analysera detaljerna särskilt om det avviker ifrån vad man är van vid eller omoraliskt eller så det är som en rejält varnings signal som tjuter i huvudet som säger FFFEEEELLLL!!! något är fel här har jag oftast en bra fördel att komma ihåg saker
tyvärr så gillas det inte av vissa men det kan ju inte jag rå för sen så förstås det borde vara en sak att ta tillvara på också utnyttja till fördel det här är också en sak som jag uppfattar som att många med as har också hög moral ljuger väldigt sällan även om det förekommer avvikelser men om man inte ljuger så kan man komma med redogörande klara detaljer när man argumenterar och förklarar någonting kommer med motivering och poäng 🙂 som alltid bra inlägg utav dig ^^ (Y)
Du har rätt, det kan verkligen vara en fördel att komma ihåg saker andra inte kommer ihåg. Vad roligt att du gillar inlägget 🙂
ja så sant så det är en styrka jag använder mig utav också 🙂
vilket underbart inlägg. Tänk att det finns människor som tar sig tid att svara på alla frågor till en människa dom intresserar sig för tex sophämtningen. I mitt arbete händer det att barn / ungdomar frågar om massa saker om mitt arbete och jag tar mig alltid tid att svara dem ordentligt 🙂
Vasd bra att du svarar på barnenes och ungdomarnas frågor ordentligt! 🙂 Jag är nu efteråt mycket tacksam till den här sopgubben för att han tog sig tid för att svara på mina undringar, det har gett mig så fina minnen 🙂
Du vet Paula när vi var i Sigtuna när vi var ihop och jag visade dig runt där? Det fanns när jag var liten där en skarp kurva nedanför ett stup som jag var fascinerad av när jag var mellan ca 4 och 7 år gammal. Mina föräldrar märkte att jag fastnade för den kurvan. Sedan på 2000 talet så la de till en väg där så det blev en vägkorsning istället för kurva. Jag har försökt få tag på nåt gammal foto på den kurvan för att bli nostalgisk men inte hittat.
Vad tråkigt att du inte hittat gamla foton på kurvan! Jag kan tänka mig att det är tråkigt att ett ställe man varit fascinerat av inte ser ut som det brukade göra.