Eftersom jag haft en del kontakt med myndigheter under den senaste tiden och min boendestödjare inte alltid hinner hjälpa mig med allt då boendestödtimmarna inte räcker till, har jag under det senaste året haft funderingar på att ansöka om en godman. Jag orkar nämligen inte fylla i blanketter, överklaga beslut, ta tag i saker osv.
För några år sedan hade jag en mycket bra godman, men när hon slutade, kontaktade jag aldrig Överförmyndarnämnden för att få en ny. Varför gjorde jag inte det? Jo, för att jag i likhet med många andra med Aspergers syndrom och autism har svårt för exekutiva funktioner, dvs mycket svårt för att ta tag i viktiga saker. Man vill gärna men kommer inte igång, och ibland när jag försökte tvinga mig själv, orkade jag helt enkelt inte eftersom min energi inte räckte till. Det hade varit mycket lättare om jag hade fått en ny godman per automatik, men så fungerar det tydligen inte.
För några månader sedan hade det blivit alltför mycket med alla myndighter, så jag kontaktade min LSS-handläggare och frågade henne äntligen om hon kunde fixa en godman åt mig. Jag fick till svar att man nuförtiden måste kontakta Överförmyndarnämnden själv och ansöka själv om att få en godman. Men det var just det jag inte orkar göra!
Det gick ett par månader, och jag orkade inte ta tag i saken igen eftersom jag var utbränd. Men för några veckor sedan samlade jag på mig all min energi och bestämde mig för att testa en annan väg: jag kontaktade ett personligt ombud i min stadsdelsförvaltning som var förstående för min situation och gav mig instruktioner om hur jag skulle gå tillväga för att ansöka om en godman. Jag skulle behöva boka en läkartid för att få ett läkarintyg, jag skulle behöva fylla i en ansökan till Överförmyndarnämnden, jag skulle behöva kontakta någon kurator för att skriva en utredning om min livssituation och jag skulle behöva skaffa personbevis. Men det är just det jag inte orkar göra! Det innehåller flera olika steg, och jag klarar inte av att fixa den stegen själv. Jag skulle behöva någon som skriver alla ansökningar åt mig, men tyvärr fungerar det inte så.
Det är så ironiskt: Om jag skulle klara av att ansöka om en godman själv, skulle jag inte behöva en godman överhuvudtaget. Anledningen till att jag behöver en godman är just att jag behöver någon som skriver ansökningar åt mig, men för att få en godman måste jag göra just det som jag inte klarar av just nu, nämligen att ansöka själv samt boka läkartider och kontakta flera olika instanser! Det blir en ond cirkel.
Nu kommer jag behöva vila lite eftersom allt detta tagit så mycket av mina krafter, men om några veckor kommer jag fråga runt alla i min bekantskapskrets om någon känner någon som kan tänka sig att bli min godman, och om någon kan tänka sig det, kan den personen kanske hjälpa mig att ansöka om att få uppdraget godkänt av Överförmyndarnämnden. Om ingen känner någon i min bekantskapskrets som är intresserad, kommer jag försöka kontakta på habiliteringen och hoppas på att få hjälp där från någon kurator istället. Men det kommer nog dröja ett tag innan jag får en godman efersom jag just nu måste återhämta mig från den här karusellen.
Ni som har Aspergers syndrom och har en godman, hur har det fungerat för er? Har det varit lätt för er att få det eller har ni upplevt liknande krångel som jag? Får ni mycket hjälp av era goda män? Berätta! 🙂
14 svar på ”När allt blir en ond cirkel”
Dette hørtes tungvindt ut! Det er som vi sier i Norge, man må være frisk for å være syk!
Ja exakt, och det är helt tokigt! Vad tråkigt att ni också har det så i Norge 🙁
Hej! Jag är God man åt min dotter som har Asperger och det är mycket att ta tag i. Jag anser att det är de Personliga ombuden som ska hjälpa dig. Har själv jobbat inom psykiatrin hela mitt liv så jag vet att det åligger dem. Hade du bott närmare mig hade jag gladeligen ställt upp som God man. Kämpa på!! Kram
Hej Susanne!
Vad bra att du kan vara din dotters godman. Och snällt att du hade kunnat tänka dig att ställa upp som min godman om du hade bott närmare 🙂 Tack för tipset, jag ska försöka kämpa på! Kram tillbaka
Jag försöker också få en godman. Lyckades tillslut få iväg alla ansökningarna. Fick som tur var en del hjälp från en jourläkare som kontaktade min ordinarie läkare för en läkartid och en på lssverksamheten hjälpte till med själva blanketten. Annars hade det inte fungerat. Har dock inte fått något svar från överförmyndarnämnden. Det är otroligt krävande att klara av att hantera alla ansökningar/stödinsatser själv. För mig skulle bara det vara som ett heltidsjobb, därför måste jag sortera i vad jag tar emot för stöd, för att det annars blir för mycket att klara av.
Vad skönt att du fått hjälp från din läkare och LSS-verksamhet för det är, precis som du skriver, väldigt svårt att klara av att hantera ansökningarna själv. Det känns som att man måste vara frisk för att orka vara sjuk och att man åtminstone måste ha friska anhöriga eller andra personer runt omkring sig som hjälper till för annars får man inte stöd alls. Jag hoppas att överförmyndarnämnden hör av sig snart och att du får en bra godman!
Vad är det som en god man skall hjälpa till med , förutom ekonomi ?
Just ekonomibiten behöver jag nog ingen hjälp med för det är mina boendestödjare som ser till att mina räkningar blir betalda, och annars har jag själv mycket bra koll på att mina pengar räcker till allt jag behöver. Jag skulle främst behöva hjälp med att ringa viktiga samtal (som att boka läkartider, ha kontakt med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen) samt någon som kan bevaka mina rättigheter. Om jag exempelvis får avslag från Försäkringskassan och måste ansöka om socialbidrag och får avslag på min ansökan, vill jag ha någon som hjälper med att formulera en bra överklagan med stöd av lagen. Min tidigare godman hjälper mig med just sånt här, och jag var mycket nöjd! 🙂
Vad är skillnaden mellan att ha en god man och att vara omyndigförklarad? Jag behöver hjälp i kontakterna med myndigheterna. Jag vill inte förlora kontrollen över min ekonomi.
När jag fick en godman förra gången, fick jag förklarat för mig att man får en förvaltare om man är omyndigförklarad. En godman däremot är en frivillig insats, och man får själv bestämma vilka bitar en godman ska hjälpa en med. Dessutom får brukaren säga upp den gode mannen när som helst, vilket man troligen inte får om man anses vara omyndig.
Jag vill inte heller förlora kontrollen över min ekonomi, vilket man inte behöver göra om man har en godman. Man bestämmer själv vilka bitar man behöver hjälp med. Men det gäller att hitta en seriös godman som verkligen gör sitt jobb.
Tack för svaret. Jag orkade inte läsa på själv men det låter trovädigt att det fungerar som du beskriver det.
hejjar på Paula kollar läget … påbörjat blogga igen här jag bloggen som är skapad nu är en väl i genomtänkt också att vädra tankar känslor minnen mm ge och få kritik frågor svara på frågor ställa frågor osv mm
http://nouw.com/aspergers
en kompis säger
”Det var bra skrivet du kanske ska börja skriva en bok berättar vad du har gått igenom hur du känner och dina tankar och känslor ! ”
varpå jag svarade ”det är ingefär typ vad psykologen tycker också .. LIITE små funderingar har man ju alt föreläsa
det här är egentligen också bara en ren gissning men …
men att öppna sig berätta typ skriva en bok är som jag förstår det en väldigt bra taktik att bearbeta och jobba med sig själv”
vad tror du ?
Jag har träffat många som många upplever att det är skönt att skriva av sig, oavsett om man skriver en dagbok eller en autobiografi om sitt eget liv. Innan jag började skriva på min bok, hade jag faktiskt redan bearbetat allt jag hade varit med om, men på något sätt kändes det ändå skönt att skriva!
Om man bestämmer sig för att skriva en bok, är det viktigt att fråga sig vem man skriver till. Skriver man till sig själv som terapi eller vill man också ge ut boken så att andra kan läsa den? Om den är till för att andra ska läsa den, är det bra om boken inte är för negativ för annars kan den bli tung för läsarna att läsa. Men man ska naturligtvis skriva som man vill!
Sedan är det viktigt att komma ihåg att det är väldigt svårt att få en bok publicerad idag. Om man skrivit ett manus till en roman, är det inte alls säkert att det finns något förlag som nappar och vill ge ut boken. Man kan naturligtvis ge ut boken själv också, men det kostar ganska mycket, och utan ett förlag får man oftast sköta marknadsföringen helt själv. Så det kan bli en ekonomisk förlust. Därför är det allra bästa enligt mig att försöka hitta ett förlag.
hej ooki ja tack då vet jag än så länge så är inget säkert spikat men visst lite små planer har man väl haft så att säga