I förrgår var det dags för mig att träffa min LSS-handäggare igen för att förnya beslutet om boendestöd. Trots att jag har boendestöd sedan 2008 och min exman skötte alla hemsysslor hos mig innan dess, måste jag träffa kommunens LSS-handläggare en gång om året och gå igenom alla mina svårigheter. Vartenda år har det varit en ny LSS-handläggare som inte känner mig sedan tidigare, vilket gör mötena ännu svårare för mig.
Ofta har jag mycket ångest inför dessa möten och jag brukar sova dåligt natten innan. Det som oroar mig mest på dessa möten är min rädsla för att boendestödet kommer att dras in eller att timmarna kommer att minskas. Mina behov är ju fortfarande samma som förut, och Aspergers syndrom och mina funktionsnedsättningar växer inte bort. Men varje gång har jag ändå fått motivera varför jag vill ha kvar mitt boendestöd och förklara tydligt vad det är som gör det svårt för mig att sköta hemsysslorna själv. Det är ofta svårt för mig att sätta ord på varför jag har mina svårigheter. Som tur var var LSS-handläggaren förstående för min oro, vilket gjorde saken lite lättare.
I år verkade min oro tyvärr vara befogad för jag fick veta att mina boendestödtimmar troligen kommer att reduceras rejält. Hittills har jag haft boendestöd 6 timmar i veckan, och nu lät det plötsligt som att jag borde klara mig på 3 timmar i veckan. Jag har inte fått något formellt beslut från kommunen ännu, men självklart har jag stor ångest inför förändringen. Det är dessutom ingen mindre förändring det kommer att handla om. Självklart kommer jag överklaga kommunens beslut, men det kommer att ta tid innan jag får svar.
51 svar på ”Möte med LSS-handläggaren”
Jag undrar om det kan vara många med asp/add skulle behöva någon person med sig som hjälp med alla dom här träffarna med LSS handläggare och andra handläggare,det blir ju jättejobbigt för många att ha det här varje år hängande över sig.Bara sånt som att förnya aktivitets ersättningen från F-kassan kan ju ju bli problem så att det blir gjort.Det känns ju konstigt att handläggare kan göra så olika bedömningar från år till ett annat år,det kan ju ställa till mycket för en person med dom här diagnoserna.Om man är yngre så kan man ha svårt att förklara sina behov av stöd på ett tydligt sätt så att handläggaren förstår situationen rätt och det är nog inte så lätt alla gånger,så då skulle det vara bra att få hjälp med det också.När jag läser sådana här inlägg så blir jag orolig för framtiden när det gäller mitt barn som nu är i samma situation
Jag undrar om det kan vara många med asp/add skulle behöva någon person med sig som hjälp med alla dom här träffarna med LSS handläggare och andra handläggare,det blir ju jättejobbigt för många att ha det här varje år hängande över sig.
Dett låter inte klokt i mina öron att människor med Aspergers syndrom ska träffa en LSS-handläggare varje år för en ny bedömning av rätten till boendestöd. Hur många mantimmar slösar inte det här samhället bort på att onödiga möten som myndighetspersoner har med människor som inte förändras nämnvärt över tid?
Men jag är inte förvånad. Det verkar vara snarare regel än undantag i det här landet att myndigheternas handläggare arbetar som om de led av alla diagnoser som finns i DSM-manualen och mer därtill. Istället för att spara inte på stöd och hjälp till människor med diagnoser så kanske någon vettig människa borde se över hur knäppt myndigheterna arbetar. Socialsekreterarna ska vi inte ens tala om. De vet jag av egen erfarenhet att de inte är kloka någonstans.
Istället för att spara in på stöd och hjälp, skulle det stå.
Jag är också orolig för vad som kommer att hända i framtiden! 🙁 I värsta fall får jag väl skaffa privat hjälp och betala för det om kommunen drar in mitt boendestöd i framtiden, men det förutsätter naturligtvis att jag har ekonomin för det. Jag kan ju aldrig vara säker på hur länge jag kommer att få ha kvar min sjukpenning!
Du har rätt i att många yngre personer kan ha svårt att förklara sina behov. Förut har jag faktiskt haft med mig någon på möten. En gång följde en kvinna som jobbade på Ågesta Folkhögskola med mig på mötet, och någon gång har jag haft boendestödjare med. Men de senaste åren har vi gjort så att jag går ensam på mötena och LSS-handläggaren ringer upp min boendestödjare sen.
Mina behov är ju fortfarande samma som förut, och Aspergers syndrom och mina funktionsnedsättningar växer inte bort.
Jag hade gärna velat att LSS-handläggaren hade motiverat varför de har beviljat 6 timmar i veckan förut om de kommer att bevilja 3 timmar i veckan nu. Man undrar vad det är som har förändrats det senaste året? Jag gissar att det är kommunens bedömningskriterier som har förändrats. Jag tycker det är larvigt att myndigheter håller på så här. Om de försämrar rätten till boendestöd så kan de stå för att de drar ner på stödet istället för att låtsas som att de kommer fram till en ny slutsats vad gäller behovet av stöd. Vem tror de att de lurar genom att göra så olika bedömningar?
Och om LSS-handläggaren inte förklarar minskningen i antalet timmar så undrar man hur LSS-handläggaren kan veta att det var det förra beslutet som var fel och inte det nya? Detta kan man bara veta om LSS-handläggaren förklarar skillnaden i bedömningen mellan 6 resp 3 timmar i veckan.
Sanningen är den att LSS-handläggarna är lika stora skojare som handläggarna på Försäkringskassan. De bedömer rätten till hjälp på osakliga grunder och sedan försöker de dölja detta genom att utge sig för att ha bedömt individens svårigheter. Men de avslöjar sig i att bedömningarna skiljer sig för mycket åt för att vara sakliga utan att de motiverar skillnaderna. Extra anmärkningsvärt blir det för människor som hartillstånd som inte förändras nämnvärt över tid som tex Aspergers syndrom.
Jag frågade faktiskt LSS-handläggaren varför de plötsligt anser att jag borde klara mig på 3 timmar när jag hittills haft 6 timmar och ingenting i min livssituation har förändrats. Jag fick till svar att det var mycket mer generösa regler förut men att de nu har fått direktiv om att de måste se över timmarna hos alla brukare. Så det är alltså förklaringen. Det verkar också som att det är lättare att få boendestöd i vissa stadsdelar än i andra, så det är ekonomin som styr.
Du har helt rätt i att det inte finns något som säger att det gamla beslutet var fel och det nya rätt. Handläggaren sa att jag gärna får överklaga beslutet om jag skulle vara missnöjd, vilket jag definitivt kommer att göra. Jag blir bara trött på sånt här för jag kommer ha lika mycket Aspergers syndrom om 10 år som jag har idag.
Det verkar också som att det är lättare att få boendestöd i vissa stadsdelar än i andra, så det är ekonomin som styr.
Det skulle inte förvåna mig. De flesta bedömningar som myndighetspersoner gör verkar vara väldigt godtyckliga så det är mer troligt att det är olika från stadsdel till stadsdel än att det är lika mellan stadsdelarna.
Du får kompensera de minskade timmarna med att piska på boendestödjarna så att de arbetar dubbelt så hårt. 😉
”Du får kompensera de minskade timmarna med att piska på boendestödjarna så att de arbetar dubbelt så hårt.”
Haha, det verkar som att det kommer att bli det enda alternativet 😉
Vad tråkigt att läsa, Paula 🙁
Allt är ekonomi i vårt samhälle.
Du får överklaga och så får vi hoppas att nästa instans gör en annan bedömning.
Ja precis, allt är verkligen bara ekonomi i vårt samhälle precis som du skriver 🙁 Jag ska självklart överklaga och hoppas att länsrätten gör en annan bedömning, men jag har inte för höga förhoppningar. Skulle min överklagan inte gå igenom i länsrätten kommer jag överklaga till ännu högre instans!
Åh vad tråkigt Paula, hoppas att din handläggare har lite sunt förnuft och tänker lite längre så att du slipper oroa dig och lägga massa av din kraft och energi på detta, det borde bara FUNGERA!!
Man blir så ledsen och trött!!! Enligt min erfarenhet så har de allra flesta med AS redan idag MINDRE boendestöd och annan hjälp än de i praktiken har behov av för att leva ett bra liv – vilket jag också tror att alla ANSVARIGA också borde veta – vi är MÅNGA anhöriga/närstående som påpekat detta om och om igen!! Och nu drar men ner detta än MER! Då sparar man några kronor, TROR MAN, men i andra ändan så kommer det att KOSTA så mycket mer i t.ex. trasiga människor som istället för att må så bra de kan och klara att arbeta och ha en vardag som är acceptabel, skapar människor som mår dåligt, inte orkar av att arbeta och kostar vården, kommun och landsting enorma summor! För att inte tala om alla anhöriga/närstående som åker med NER i samband med den funktionshindrades nergång i sjukdom, ångest, m.m. Alltså kanske istället för EN person som får bra hjälp och kan arbeta kanske 50% av heltid, så får vi först EN person med neuropskiskt funktionsnedsättning samt ytterligare EN eller flera psykosomatiskt sjuka personer kring denna…alla i behov av ersättning från försäkringskassans sjukersättningssystem!
ALLT verkar handla om oprofessionella beslut och riktlinjer som i slutändan bara skapar massa olyckliga, oroliga människor och istället för inkomster skapar detta samhället MER KOSTNADER!! Trots att detta system visat sig förkastligt flera gånger om, så fortsätter man att köra på – allt för att spara ännu mer (inbillade) pengar!!!
Det MÅSTE finnas andra sätt att sköta det här på!?!?!?!
Tack Paula för att du orkar tar upp alla dessa viktiga ämnen kring AS m.fl.diagnoser
Ja det är verkligen jättetråkigt 🙁 Tyvärr tror jag inte att LSS-handläggare får ta helt egna beslut utan det är nog enhetschefen som bestämmer, och de får i sin tur direktiv från högre upp. Så tror jag i alla fall att det är.
Det som är klurigt här är att boendestöd inte är LSS-insats utan det beviljas enligt SoL. LSS garanterar goda levnadsvillkor medan SoL garanterar skäliga levnadsförhållanden. Därför behöver jag inte få goda levnadsvillkor enligt lagen utan det räcker med att jag har det skäligt. Däremot kan jag ansöka om bostad med särskild service enligt LSS, och då kan jag hävda i min ansökan att boendestöd endast ger mig skäliga levnadsvillkor och jag vill ha goda levnadsvillkor. Kommunen kommer nog ha svårt att neka mig bostad med särskild service men jag tycker att det blir tokigt om jag ansöker om det. Jag menar, det kommer ju bli mycket dyrare för kommunen! Och dessutom trivs jag i mitt bostadsområde och skulle tycka att det var tråkigt om jag behövde flytta.
Du har helt rätt i det du skriver. Tyvärr tänker politikerna kortsiktigt och tror att de sparar några kronor precis som du säger. Men det skapar bara onödiga problem när hjälp och stöd dras in 🙁
Ang handläggare så har du alldeles rätt, Paula! I dagens socialtjänst är inte handläggarna, trots 3,5 års akademiska studier (och i en del fall gedigen yrkesverksamhet dessutom), inte rätt att besluta ens utifrån sin egen utredning, utan det är deras chefer som sätter agendan. Det är också därför som flera erfarna socialarbetare flyr fältet till privata verksamheter. Bl a undertecknad… Det är inte roligt att utöva sitt yrke under sådana omständigheter. Tyvärr är det också socialsekreterarna som får ta allmänhetens kritik, inte de chefer som underkänner deras arbete och beslut. Cheferna får sitta så länge de håller budgeten – så krass är verkligheten i socialtjänsten.
Tack Irma för en mycket intressant kommentar som förstärker mina egna erfarenheter av socialtjänsten genom åren. Jag har iofs också stor erfarenhet av socialsekreterare som verkar ha sovit sig igenom sina 3,5 års akademiska studier då de uppenbart saknar grundläggande kunskap om SoL och FL vilket så klart är under all kritik efter 3,5 års akademiska studier. Men jag har alltid anat att det ytterst är socialsekreterarnas chefer som är skyldiga till laglösheten inom socialtjänsten. Din kommentar förstärker den bilden.
Jag har för övrigt inget förtroende för vare sig lärare, kuratorer eller socialsekreterare. Ingen regel utan undantag givetvis. Det är tre pajasyrken om du frågar mig. Jag tycker att socialtjänstens högsta chefer borde anmäla verksamheten till IVO enligt lex Sarah. Det finns faktiskt exempel på hederliga socialchefer med skam i kroppen som har gjort detta: http://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasterbotten/situationen-ar-overmaktig
Genom att anmäla den egna verksamheten till IVO så sänder socialcheferna en signal till politikerna om hur illa ställt det är med socialtjänsten. Men om socialcheferna istället som brukligt mörkar alla missförhållanden så gör de sig skyldiga till övergrepp på några av samhällets mest utsatta människor. Var och varannan socialchef borde Sarah-anmäla den egna verksamheten och samtidigt överväga att polisanmäla sig själv för tjänstefel enlig brottsbalken. Men detta kan man glömma för den genomsnittliga socialchefen är alldeles för egoistisk och feg för att anmäla den egna verksamheten och sig sjävl så istället skyller chefen ifrån sig på verksamhetens förra chef, sina anställda (med viss rätt) och fan vet allt jag har hört chefer inom socialtjänsten skylla på genom alla år. Min personliga uppfattning är att många chefer inom socialtjänsten hör hemma på kriminalvårdsanstalt och inte som chefer på kommunala förvaltningar. Och många socialsekreterare borde leva på socialbidrag eftersom de är så inkompetenta att de skulle sänka vilken vanlig arbetsplats som helst om de fick chansen till det.
Genom att anmäla den egna verksamheten till IVO så sänder socialcheferna en signal till politikerna om hur illa ställt det är med socialtjänsten. Men om socialcheferna istället som brukligt mörkar alla missförhållanden så gör de sig skyldiga till övergrepp på några av samhällets mest utsatta människor. Var och varannan socialchef borde Sarah-anmäla den egna verksamheten och samtidigt överväga att polisanmäla sig själv för tjänstefel enlig brottsbalken.
IVO informerar kontinuerligt regeringen om läget:
Det är Inspektionen för vård och omsorg (IVO) som tar emot anmälningarna.
– Det är verkligen ett rop på hjälp. Men det ropet har vi väldigt svårt att svara på, sade Birgitta Hagström, avdelningschef på IVO med särskilt ansvar för ensamkommande flyktingbarn, till TT vid ett tidigare tillfälle.
IVO informerar kontinuerligt regeringen om läget, de vanliga verktygen är verkningslösa. http://www.svd.se/kommuner-klarar-inte-flyktingbarnen
Detta menar jag att IVO borde göra även vad gäller socialtjänsternas övriga misslyckanden tex alla brister i bemötandet av människor med neuropsykiatriska diagnoser. Det är socialchefernas skyldighet att anmäla dessa brister till IVO och det är i förlängningen regeringens uppgift att säkerställa att socialtjänsterna har kapacitet nog att utföra sina arbetsuppgifter. Men så länge socialcheferna och socialsekreterarna av egoism och feghet inte anmäler den egna verksamheten utan istället skyller ifrån sig så kommer regeringen troligtvis inte att inse hur illa ställt det är inom socialtjänsten i dag. Därför är det bedrövligt att socialcheferna och socialsekreterarna inte har tillräckligt mycket civilkurage att anmäla den egna verksamheten. Det räcker inte att människor som Irma flyr socialtjänsten för privata alternativ. Ni måste svika era forna kollegor och chefer och anmäla verksamheten till IVO. Annars räddar ni bara ert eget skinn genom att fly fältet och därigenom sviker nu alla utsatta människor som tvingas leva på socialbidrag. Om socialcheferna och socialsekreterarna hade haft råg i ryggen och anmält den egna verksamheten enligt lex Sarah så kanske regeringen hade vaknat och insett att en extremt viktig pusselbit i välfärdsbygget inte fungerar i närheten av vad lagen föreskriver. Anmäl till IVO:
Enligt bestämmelserna om lex Sarah i socialtjänstlagen, SoL, och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, ska den som bedriver verksamheten, om det visar sig att missförhållandet är allvarligt, snarast anmäla det till Inspektionen för vård och omsorg (IVO).
Fly inte! Anmäl! Jag vill se fler Aspie-drag hos socialsekreterarna/socialcheferna:
C. Kognitiva färdigheter som karaktäriseras av åtminstone fyra av följande uttryck:
Står helt fast vid sina åsikter och tankar
Kunskap om rutiner samt en absolut önskan att upprätthålla regler, ordning och noggrannhet
Tydlighet gällande egna värderingar/beslut, vilka ej påverkas av politiska eller ekonomiska faktorer
Det är också därför som flera erfarna socialarbetare flyr fältet till privata verksamheter. Bl a undertecknad…
Jag tycker det är idé att överväga att konkurrensutsätta (privatisera) socialförvaltningarna så att man tvingar kommunernas socialförvaltningar att skärpa sig eller lägga ner verksamheten. Den eller de privata socialtjänster som utifrån politikernas kriterier gör jobbet bäst får skattebetalarnas pengar. Resten får lägga ner verksamheten. Det är det väl iofs många socialtjänster som redan har gjort men jag menar officiellt lägga ner verksamheten pga att verksamheten inte står sig i konkurrens med de privata alternativen.
När man läser sådant här så tror man det är någon som driver med en:
Socialnämnden behöver inhämta information från olika myndigheter och organisationer för att utreda och fatta beslut i ärenden om ekonomiskt bistånd. Idag hanteras mycket av informationsflödet manuellt, via brev, fax eller telefon trots att det finns legala förutsättningar att hämta uppgifter elektroniskt. Detta är tids- och resurskrävande och ökar risken för felaktiga utbetalningar. http://skl.se/integrationsocialomsorg/ekonomisktbistandforsorjning/digitaltjanstekonomisktbistandssbtek.2998.html
Det måste för sjutton ställas MYCKET HÖGRE KRAV på socialtjänsternas chefer och socialsekreterare (inte nödvändigtvis på socialbidragstagarna)! Det håller inte att sitta och vända papper som på det glada 80-talet som om de senaste 30 åren gått verksamheten helt förbi. Det är oerhört enerverande att vara beroende av denna utvecklingsstörda verksamhet som kallas för socialtjänst. Suck!
Ja, så har jag förstått att verkligheten är för alla som jobbar hos socialtjänsten. Min handläggare verkar snäll och förstående men det är väl chefen som bestämmer. Jag har inte fått något formellt beslut än hur många boendestödtimmar jag kommer att få men kommer jag få färre timmar än vad jag har nu kommer jag självklart överklaga!
TROR MAN, men i andra ändan så kommer det att KOSTA så mycket mer i t.ex. trasiga människor som istället för att må så bra de kan och klara att arbeta och ha en vardag som är acceptabel, skapar människor som mår dåligt, inte orkar av att arbeta och kostar vården, kommun och landsting enorma summor!
Jag har fått bekräftat av en pensionär som arbetade stora delar av sitt yrkesliv som chef på en socialförvaltning att varje förvaltningschef enbart ser till sin egna verksamhets budget. Med ett sådant synsätt så är det uppenbart att en besparing många gånger i själva verket leder till en kostnadsökning även om kostnadsökningen sker i ett annat led i samhället. Det här samhället behöver bli mycket bättre på att se till helheten när det planerar för annars riskerar det att spara sig utför ruinens brant.
Fan vad trist att det ska behöva vara så.. 🙁
Jag bor på ett LSS-gruppboende som tur är.
Hoppas att överklagan går igenom och att du får behålla dina 6 timmar.
Kram på dig
Vad bra att du får bo på ett LSS-boende! Jag får se om jag också själv kommer att ansöka om det i framtiden, det beror på kommunens beslut.
Kram tillbaka! 🙂
Det dras tyvärr in på sånt här numera, pengarna går ju till annat i vårt samhälle för tillfället! Har drabbat även min 28-årige son i Linköping.
Ja, så är det tyvärr. Vad tråkigt att höra att även din son drabbats 🙁
Efter att jag blev utförsäkrad 2010 från försäkringskassan och kom till försörjningsstöd på en stadsdelsförvaltning här i sthlm kan jag bara hålla med föregående talare.
Jag har AS diagnos.
De visste inte vad AS var ens där.
Det är bara ekonomi ,se till budgeten på kommunerna.
Fick sjukersättning igen 2013.
Det brukar pratas om en budget i balans på stadsdelsnämnd mötena.
De visste inte vad AS var ens där.
Jag sätta mitt LSS-intyg på att den genomsnittliga socialsekreteraren inte har en susning om neuropsykiatriska diagnoser. Jag tror deras kunskapsnivå är lägre än lärarnas. Så mycket för de 3,5 årens akademiska studier. Att de sedan enligt socialtjänstlagen har en skyldighet att göra sig förtrogna med den enskilde klientens levnadsförhållanden – ja det ger socialsekreterarna blanka den i för kunskap om neuropsykiatriska diagnoser innebär bara problem när socialsekreterarna ska neka oss vår rätt till stöd och hjälp. IVO, JO, regeringen och Polisen märker ändå ingenting (eller också bryr de sig inte) så det är bara att fortsätta strunta i lagen år efter år. SoL och FL gäller inte längre. Kommunens budget är lag. Skandal!
Jag kan sätta mitt LSS-intyg, skulle det stå.
Vad tråkigt att du också har dåliga erfarenheter av socialtjänsten! 🙁 Men det var bra att du lyckades få sjukersättning igen 2013 så att du lyckas ha med socialen att göra i fortsättningen! Jag blev också utförsäkrad 2010 och behövde leva på socialbidrag ett tag när det hände.
Okej.
Socialsekreterare är ganska okunniga om det mesta tycker jag.
Hej Paula.
Jag hoppas du ska slippa överklaga, ett jobb jag vet själv drar onödig energi men vinner man känns det ju värt det.
Jo, jag blir överraskad över en sak du skrev….
”Det är ofta svårt för mig att sätta ord på varför jag har mina svårigheter”.
Detta är något som inte märks i ditt sätt att skriva för du sätter ord på/skriver saker och ting som himla bra. Jag blir ju nyfiken hur du klarar detta så bra när du ändå upplever att det är svårt….hur bär du dig åt?
Allt gott/Gunhild
Hej Gunhild!
Jag hoppas också att jag slipper överklaga. Om jag gör det kommer jag förmodligen ta hjälp av någon.
Det var en bra fråga du ställde! Jag har faktiskt svårt att förklara mina svårigheter och hade mycket svårt att förklara för utredningsteamet vad det var som gjorde att jag hade det så svårt när jag gjorde min utredning. Anledningen till att jag kan skriva om mina svårigheter bra idag är att jag gick igenom alla mina svårigheter med min psykolog efter att jag hade fått min diagnos, jag läste läkarutlåtanden noggrant och läste även information om Aspergers syndrom och andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar för att kunna förklara bättre vad jag har svårt för och inte har svårt för. Eftersom jag har lärt mig vad andra människor har lätt för har jag därför lättare att skriva om mina svårigheter idag när jag bloggar och skriver böcker och även när jag föreläser för då har jag ett färdigt manus. När någon däremot frågar mig saker plötsligt har jag svårt att förklara det med ord. Dessutom misstänker jag att jag inte ens kan förklara allt i bloggen. Jag kan skriva om saker som jag vet att jag har svårt för, men det finns förmodligen saker som jag är omedveten om. Min boendestödjare har exempelvis uppmärksammat mig om att jag har stora visuospatiala svårigheter, men det hade jag inte tänkt på förut.
Jag hoppas verkligen att de beslutar at du ska få de timmar du behöver! Jag blir besviken å dina vägnar, för att du behöver överklaga, det är ju enormt stressande att gå och vänta och oroa sig för ett nytt eventuellt avslag.
Jag ansökte om färdtjänst till min son, så att vi kan ta oss till träffar på autism o asperger-förbundet i Stockholm (ca 1 tim med kommunaltrafik) pga att han mår väldigt dåligt av lukter/dofter, ljud och rörig miljö. Han fick avslag bla med hänvisningen att vi inte BEVISAT att han har dessa besvär (trots läkarintyg på detta och på diagnosen autismspektrum/asperger.) De ifrågasatte om han tränat på att åka buss… Som att det skulle gå att träna bort hans personlighet. Förolämpande anser jag.
Det är så tråkigt när en handläggare inte har den kompetens som behövs, det påverkar ju en persons hela tillvaro. För sonens del innebär det att vi inte kan ta oss till träffarna med stöd i grupp bla.
Jag hoppas verkligen att din överklagan går igenom så att du får de timmar du behöver!
Stort tack för din blogg, den är informativ för både mig och min 11-årige son, och vi uppskattar den mycket.
Usch, vad tråkigt att höra att din son inte fick färdtjänst 🙁 Jag vet flera som ansökt om det men inte blivit beviljade. Att bli nekad kan få stora konsekenser för individen som det blivit i din sons fall för det gör att man blir mer isolerad. Jag förstår inte heller hur man kan bevisa att man har de svårigheter man har. Han har ju sin diagnos och läkarintyget, så vad behöver kommunen mer?!
Vad roligt att höra att du och din son uppskattar min blogg! 🙂
Jag tror inte jag har behov av LSS men jag har inte fått nån hjälp eller stöd alls. Var på möte med kurator på habiliteringen, min mamma var med. Men kändes som vanligt att jag inte blir tagen på allvar för att jag är tystlåten, tillbakadragen och sluten. När jag berättade om min panikångest som jag haft sen jag var tonåring så kände jag att jag inte blev tagen på allvar. Kuratorn pratade om jag skulle kontakta psykiatrin och en sjukgymnast för min spänningsvärk. Men jag klarar inte att ta den kontakten, har telefonfobi. Jag är periodvis lindrigt deprimerad och är nu på väg att sjunka ner i depressionen. Känns hopplöst och meningslöst att be om hjälp.
På mötet var det mest fokus på att få tillbaka mig till arbetslivet, jag räknas som 50% arbetsför. Min mamma och kuratorn sa att det skulle vara bra för mig att börja arbeta. Min mamma säger att det inte är bra att jag isolera mig hemma. Fast det är hemma som jag mår som bäst, ute bland folk mår jag skit. Känns hopplöst att hitta ett jobb som skulle funka för mig pga min ångest, panikångest, depression, spänningsvärk, min extrema stresskänslighet, dåliga tidsuppfattning och stora sociala problem.
Vad tråkigt, Tina! 🙁 Jag tycker att kuratorn borde ringa till psykiatrin och sjukgymnasten så att du får rätt hjälp. Jag fick förut hjälp från kuratorn med just habiliteringen att ringa telefonsamtal. Om du orkar, kan du skriva till henne och säga att du inte klarar av att ringa själv.
Jag känner igen det här med att man inte kan få hjälp. Jag skulle behöva en godman eftersom jag har svårt att ringa telefonsamtal och fylla i blanketter osv, men anledningen till att jag inte får en godman är att det krävs att jag fyller i just blanketter för att få det, och det orkar jag inte göra. Om jag skulle klara av att ansöka om en godman själv skulle jag inte behöva en godman överhuvudtaget, det är så ironiskt! Mina boendestödjare har hjälpt mig med myndighetskontakter och blanketter som tur är, men tyvärr hinner man inte med hur mycket som helst på boendestödtimmarna.
Alla mår inte bra av att arbeta. Jag tycker inte att du ska lyssna på din mamma och kurator för de vet inte vad som är bäst för dig! Du kan ansöka om sjukersättning på heltid om du vill det eller sjukpenning för den andra halvan du inte kan arbeta.
Jag väntar på en ny kallelse till kuratorn, då ska min handläggare på Af vara med och kanske från Fk. Min mamma följer med då också. Ska skriva ner det jag vill ha sagt och känner till det mötet för jag har mycket lättare att uttrycka mig skriftligt än verbalt.
Jag har också svårt med att ringa telefonsamtal och fylla i blanketter. Känns kört att jag skulle få sjukersättning på heltid för det verkade som jag klarade av att jobba 50% på Samhall. Men jag klarade inte av att berätta hur dåligt jag mådde då jag jobbade. Hade panikångest varje dag och jätteont i kroppen pga spänningsvärken. Jag fick ofta utskällningar pga att jag är långsam, klarar inte stress och har dålig tidsuppfattning. Har även fått ta en hel del skit för att jag är tystlåten och sluten.
Fundera på om jag kan få sjukpenning på halvtid för jag mår inte bra psykiskt. Jag är rätt säker på att jag har GAD, Generaliserat ångestsyndrom men min psykiska ohälsa har aldrig utretts.
Fundera på om jag kan få sjukpenning på halvtid för jag mår inte bra psykiskt. Jag är rätt säker på att jag har GAD, Generaliserat ångestsyndrom men min psykiska ohälsa har aldrig utretts.
Du har alltså inte Aspergers syndrom eller missförstår jag dig? Det är nog bättre att trycka på att du har nedsatt arbetsförmåga pga Aspergers syndrom än att du har det pga av GAD eftersom GAD på pappret är behandlingsbart vilket inte Aspergers syndrom är. För att du ska beviljas sjukersättning så måste ju alla behandlingsmöjligheter vara uttömda. Men om du har GAD och inte Aspergers syndrom så är det troligtvis bättre att få behandling och bli bättre än att sträva efter sjukersättning. Sjukersättning är sas sista alternativet.
Jag är rätt säker på att jag har GAD, Generaliserat ångestsyndrom men min psykiska ohälsa har aldrig utretts.
Du får med 99 % säkerhet ingen sjukersättning om du är outredd. Steg 1 är att bli utredd och diagnosticerad för sina problem. Steg 2 är att genomgå behandling (om det finns någon för diagnosen). Steg 3 är att prova på arbeten som är anpassade efter de besvär (inte ett anpassat jobb i största allmänhet) som framkommer under utredningen. Steg 4 är att ansöka om sjukersättning om arbetsförmågan är nedsatt även i anpassade arbeten. Steg 5 är att få avslag på ansökan om sjukersättning eftersom staten ska spara pengar och eftersom en för stor andel av befolkningen i arbetsför ålder är i sjukförsäkringen och eftersom snacket om att det är arbetsförmågan som avgör om man beviljas sjukersättning eller inte mest är politiskt skitsnack. Steg 6 är att ansöka om hjälp hos socialen eftersom man inte har någon annanstans att vända sig. Steg 7 är att få avslag på sin ansökan hos socialen eftersom socialsekreterarna strävar efter att spara pengar genom att blåsa utsatta människor på rätten till hjälp och stöd. Steg 8 är att flytta ut på gatan eftersom man inte har pengar till mat och hyra längre. Steg 9 är att börja missbruka droger för att stå ut med livet på gatan. Steg 10 är att kosta samhället 1 000 gånger mer pengar pga förvärrad fysisk och psykisk ohälsa. Steg 11 är att dö i rännstenen när samhället sparar in även på den vården pga att alla tidigare besparingar har kostat samhället så mycket pengar.
Jag har både Aspergers syndrom och ångest, panikångest, social fobi, selektiv mutism och är periodvis deprimerad. Jag menar om jag kan bli sjukskriven på halvtid på grund av de diagnoser jag har, sjukersättning på heltid är inte aktuellt i nuläget. Eftersom jag har sjukersättning på 50% så vet jag vet vad som gäller för att beviljas det. Tidigare har jag haft kontakt med psykiatrin och genomgått KBT behandling men det var inget som hjälpte mig. Men försöker nu får hjälp igen för min psykiska ohälsa.
Jaha då missuppfattade jag dig.
Vad bra att du kommer att skriva ner allt du vill ha sagt inför nästa möte! Det är ju viktigt att kuratorn och din mamma får veta hur du känner så att de inte kör över dig.
Om du mådde så dåligt av att jobba så klarade du egentligen inte av att jobba 50%, i alla fall inte hos Samhall. Det är ju inte meningen att ett jobb ska få en att må så där dåligt!
Jag hoppas att du kan få sjukpenning på halvtid. Om du har SGI så är det ingen omöjlighet. Tyvärr är det däremot omöjligt att få sjukpenning om man saknar SGI, då är det försörjningsstöd som gäller om man lever under riksnormen. Det är viktigt att du får ett bra läkarutlåtande från en kunnig läkare om du vill ansöka om sjukpenning. Hoppas det fixar sig för dig!
Tyvärr är det däremot omöjligt att få sjukpenning om man saknar SGI, då är det försörjningsstöd som gäller om man lever under riksnormen.
De borde givetvis ha en lägsta sjukpenning som motsvarar socialbidraget. Detta hade löst mycket av dumheterna som pågår mellan Försäkringskassan och socialtjänsterna. De hade kunnat ha ett system där den som har levt på ekonomiskt bistånd i 1+ år och som har psykisk och/eller fysisk ohälsa automatiskt överfördes till sjukpenning på socialbidragsnivå istället. Samhällsekonomiskt spelar det ju ingen roll och då hade Försäkringskassan arbetat mot de med ohäsla och socialtjänsterna mot de som har normal arbetsförmåga. Socialbidrag är för de som har tillfälliga försörjningsproblem men har blivit en permanent ersättning.
Jag håller verkligen med om att alla människor som har någon sjukdom eller funktionsnedsättning borde få sjukpenning automatiskt utan en massa myndighetskrångel. Nu måste många sjuka leva på socialbidrag år efter år, och de som är gifta eller sambo tvingas istället bli försörjda av partnern utan att ha en egen inkomst. Sen tycker jag iofs också att socialbidragsnivån borde höjas, men det är en annan fråga.
Jag tycker att människor som har levt på socialbidrag mer än 1 år och som lider av diagnosticerad psykisk och/eller fysisk ohälsa automatiskt borde överföras till sjukförsäkringen. För att inte samhället ska förlora på det så kan ersättningen vara ungefär samma som socialbidrag.
Känns hopplöst att hitta ett jobb som skulle funka för mig pga min ångest, panikångest, depression, spänningsvärk, min extrema stresskänslighet, dåliga tidsuppfattning och stora sociala problem.
Att arbeta deltid på distans kanske skulle passa dig? Det social behovet får du tillgodose utanför arbetet.
Att jobba deltid på distans kanske skulle funka för mig men vet inte vad det finns för distansjobb. . Jag har ett lågt socialt behov. Känns som det enda jobb som jag skulle mår bra av är med djur men hittar inte nåt sånt jobb.
Att jobba deltid på distans kanske skulle funka för mig men vet inte vad det finns för distansjobb.
Varför inte jobba som skribent och skriva artiklar till olika djurtidningar? Många datorjobb går att utföra på distans. Det kommer nog bli ännu vanligare med distansarbete i vissa yrken i framtiden. Mitt tips är att du ska satsa på ett distansarbete som du har begåvning och intresse för. Här är en lista med 20 vanliga distansjobb som du kanske skulle kunna satsa på: http://www.forbes.com/sites/laurashin/2014/04/07/the-20-most-common-work-from-home-job-opportunities/#24607462ac3c
Tråkigt att du också blev utförsäkrad, Paula 2010.
Kram.
Ja, det var inte roligt att bli utförsäkrad! Vi är tyvärr många som varit med om det. Kram
Jag blev utförsäkrad innan jag blev införsäkrad. Slå det om ni kan! Vad jag menar är att utförsäkringarna drabbade inte bara de som blev utförsäkrade utan även de som inte blev införsäkrade. Antalet människor i sjukförsäkringssystemet minskade genom både utförsäkringar och minskat antal införsäkringar.
Ja och jag tycker inte det är så mycket bättre med den nuvarande regeringens sjukförsäkrings politik heller, lite bättre men inte mycket.
Någon höjning av min sjukersättning blev det inte nu under 2016.
Ja och jag tycker inte det är så mycket bättre med den nuvarande regeringens sjukförsäkrings politik heller, lite bättre men inte mycket.
Det enda som jag känner till som är bättre med den nuvarande regeringens politik jämfört med Alliansens det är att stupstocken i sjukförsäkringen är avskaffad dvs att den bortre gränsen för sjukskrivning är borttagen. Men annars tror jag inte att det har hänt någonting vilket så klart inte är klokt någonstans med tanke på hur illa det fungerar. Trycket på socialtjänsterna har ökat så på det området har det tom blivit sämre under den här regeringen än det var under förra regeringen då det inte heller fungerade.
Ja exakt, det är inte så mycket bättre nu heller 🙁 Enligt min läkare ska det iofs vara lättare att få sjukersättning idag än vad det var 2010, men jag vet inte om det stämmer.