I Sverige har vi en rättighetslagstiftning som heter LSS. Det är endast personer med autism, autismliknande tillstånd (dit även Aspergers syndrom tillhör), utvecklingsstörning, förvärvad hjärnskada och personer med mycket omfattande och varaktiga funktionsnedsättningar som påverkar flera funktionsförmågor och som inte beror på normalt åldrande som har rätt till insatser enligt LSS.
Har man däremot en annan typ av funktionsnedsättning eller en sjukdom som inte omfattas av LSS alternativt är gammal och behöver stöd så får man söka istället via socialtjänstlagen (SoL). Socialtjänstlagen är alltså till för alla utsatta människor medan LSS är endast till för oss som tillhör de ovannämnda personkretsarna.
I LSS står det att läsa att LSS-insatserna ska tillförsäkra den enskilde goda levnadsvillkor samtidigt som det står i SoL att SoL-insatserna tillförsäkrar den enskilde skäliga levnadsförhållanden. Detta innebär rent konkret att någon som åtnjuter rätten att få insatser enligt LSS kan förvänta sig snäppet bättre levnadsvillkor än någon som får insatserna enligt SoL.
Det händer ibland att andra människor ilsknar till när de hör detta. De ifrågasätter starkt att det är rättvist är att en ensam gammal person som har slitit och arbetat i hela sitt liv och som har krämpor endast ska få skäliga levnadsförhållanden samtidigt som en ung person med exempelvis Aspergers syndrom eller autism tillförsäkras goda levnadsvillkor. Och varför ska en autist få bättre levnadsvillkor än de som insjuknat i cancer?
Jag kan hålla med om att lagen inte är helt rättvis, men samtidigt har lagstiftaren behövt avgränsa personkretsarna på något sätt och har förmodligen ansett att personer som tillhör personkretsarna har stora svårigheter under hela livet och därför behöver hjälp och stöd. Men alla människor är oftast inte helt övertygade och fortsätter att hävda att vi autister får allt serverat på ett silverfat. Många människor med asperger har frågat mig hur man ska bemöta sådana påståenden. Själv brukar jag svara så här:
1. Det kan stämma att det inte är helt rättvist att de gamla endast tillförsäkras skäliga levnadsförhållanden.
Och att det kan uppfattas som märkligt att vissa grupper med livslånga funktionsnedsättningar tillförsäkras goda levnadsvillkor inom lagens ram. Själv anser jag absolut att de gamla ska ha det bra. Men är inte det bra att lagstiftningen åtminstone tillförsäkrar några utsatta grupper goda levnadsvillkor? Varför skulle det vara bättre om alla utsatta grupper skulle ha det lika dåligt? Varför inte vara glad för vår skull istället för att ställa två utsatta grupper mot varandra och bemöta oss med missunnsamhet?
2. LSS räcker inte till trots de insatser vi har rätt till.
Många barn med autism får inte det stöd de behöver i skolan och tvingas hoppa av, vuxna autister hamnar utanför i arbetslivet och därmed i fattigdom, lyckas inte hitta sammanhang i livet och förblir ensamma trots att de har rätt till daglig verksamhet och kontaktperson enligt LSS. Att tillhöra någon av LSS-personkretsarna betyder alltså ingalunda att man har det bra, att lagen fungerar eller att vi får allt serverat på ett silverfat.
3. Anser du fortfarande att lagstiftningen är orättvis?
Om du gör det, är missnöjd och vill ha en förändring så får du engagera dig politiskt istället för att klaga på oss autister och ge oss skulden!
6 svar på ”Mina motargument till de som tycker att LSS skapar orättvisa”
Åh, vad bra skrivet Paula! Det är helt sant, varför ska man ställa grupper mot varandra? Och bara för att en grupp av människor fått bra villkor, innebär det att dom istället ska ha det sämre för rättvisans skull? Autister har stora svårigheter livet igenom och behöver verkligen ett skyddsnät!
Ja precis! När man föds med autism så riskerar man att få det mycket svårt genom livet om det inte finns en lagstiftning som skyddar lite grann! Och precis som du skriver så undrar jag vad man skulle uppnå om man tog bort detta skyddsnät bara för att skapa ”rättvisa” så att ingen ska ha det bättre än någon annan. Vem skulle det hjälpa?
Personligen borde även adhd, Tourette och vissa psykiska diagnoser räknas in i LSS . Tyvärr gör de inte de.
Jag tror att beslutsfattarna tycker att det skulle bli alldeles för dyrt om fler diagnoser omfattades av LSS. Egentligen borde det nog vara den enskildes funktionsförmåga som avgör om man tillhör personkretsen eller ej. Det finns exempelvis personer med svår adhd med utpräglade autistiska drag, men sådana personer tillhör ju tyvärr inte personkretsen även om de skulle ha mycket stora svårigheter.
Finns det inte ens en liten chans för de med svår ADHD och utpräglade autistiska drag att räknas in i personkrets 3?
Det beror väl på hur pass stor funktionsnedsättning vederbörande har, men jag har aldrig hört talas om någon med svår ADHD med autistiska drag som har bedömts tillhöra personkrets 3 enligt LSS. Om någon av mina bloggläsare känner till ett fall där en domstol har bedömt att en sådan person tillhör personkrets 3, kommentera gärna och hänvisa till domen! Det är mycket intressant information.
Generellt sett krävs det dock väldigt mycket för att få tillhörighet till personkrets 3 enligt LSS. Enligt en dom tillhörde en svårt synskadad man i behov av ledsagarservice inte till personkretsen med motiveringen att hans funktionsnedsättning inte var tillräckligt betydande (RÅ 1999, ref. 54). Samma bedömning gjordes om en kvinna med nedsatt kognitiv förmåga efter blodproppar i hjärnan plus stomi (HFD 2012, ref. 8). Det är mycket svårt att få tillhörighet till personkrets 3, och därför skulle det förvåna mig om någon med svår ADHD och autistiska drag skulle bedömas tillhöra personkretsen. Men om det finns en sådan dom blir jag glad!