Kategorier
Autismspecifika strategier

Detta fick jag med mig från psykologen på habiliteringen

Snälla, hjälp mig att sprida budskapet genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Vi som har Aspergers syndrom eller autism har rätt till att få hjälp av habiliteringen vid behov. Själv fick jag prata med en psykolog på habiliteringen för ett antal år sedan. Jag hade en del problem eftersom jag hade svårt för att hantera människor som inte förstod vad min Aspergers syndrom innebar, Jag brottades med dilemmat hur mycket jag borde anpassa mig efter andra människor och deras förväntningar och hur mycket jag borde kräva att andra människor ska anpassa mig efter mig och min autism.

Jag lärde mig mycket användbara strategier för att kunna hantera mitt liv bättre. Saker som kanske kan vara självklara för någon annan men när man inte har insett vissa saker så kan ens liv försvåras otroligt mycket. Men tack vare att jag fick träffa psykologen fick jag med mig en del tips som jag har använt mig av och hållit i minnet sedan jag slutat gå till habiliteringen. Detta fick jag bland annat med mig:

1. Bara för att jag har Aspergers syndrom och andra människor inte har det så betyder det nödvändigtvis inte att de har rätt och jag har fel. Jag må vara ensam mot tio eller rent av hundra personer men även om tiotals personer runt omkring mig anser att det är dåligt för mig att isolera mig för mycket och ha en för inrutad vardag och jag är den enda som tycker annorlunda så betyder det inte att de har rätt. Andra människor kan bara uttala om vad som fungerar för dem själva och för majoriteten av människor men jag har ju asperger och fungerar därmed annorlunda än normen! Det är bara jag själv som vet vad som är bäst för mig.

2. Att det ofta kan ingå i autism att säga vad som faller en in. Och vissa människor uppskattar rakhet, andra gör inte det. Om jag säger något som andra blir sårade av så betyder det inte att jag skulle vara okänslig eller elak eller att andra människor skulle vara för känsliga. Självklart ska inte jag säga vad som helst och när som helst utan att tänka mig för om jag riskerar att såra någon. Men om jag känner att jag alltid måste vakta min tunga i någons närhet så får jag fundera på om det passar mig att umgås med personen i fråga eller om vi är för olika.

3. Att andra människor har fel när de anklagar mig för att använda min diagnos som en ursäkt för att slippa vissa hushållssysslor. Kognitiva svårigheter och svårigheter med automatisering och motorik ingår i min diagnos, och bara för att det finns andra med Aspergers syndrom som klarar av det jag inte klarar av så innebär det inte att jag är lat. Alla autister är olika varandra.

4. Att jag inte behöver komma med ett svar med en gång om jag får en oväntad fråga och inte vet vad jag ska svara. Det är även helt okej att svara ”jag vet inte” eller ”jag vill inte svara på frågan” om det finns en risk för att mitt svar riskerar att såra någon. Det är också helt okej att komma med ett svar senare om jag får en inbjudan och inte vet om jag borde tacka ja till den eller inte. Annars riskerar jag bara att tacka ja för snabbt och ångra mig senare.

5. Att jag duger som jag är ♥ Och inte behöver ändra på mig själv. Svårigheterna i Aspergers syndrom går inte ens att träna bort men däremot kan många aspergare hitta fungerande strategier för att underlätta sin vardag. Och min strategi bör vara att acceptera mig själv som jag är.

Gillar du inlägget? Snälla, dela i så fall det på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Köp min bok

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Gothia Kompetens.

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via Facebook, Instagram, mejl eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Senaste svar på alla blogginlägg

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn

10 svar på ”Detta fick jag med mig från psykologen på habiliteringen”

2. Att det ofta kan ingå i Aspergers syndrom och autism att säga vad som faller en in.Det där har min käft väldigt svårt med för den har så lätt för att skena iväg snabbare än en häst som skenar.Idag känner alla till det så dom tar inte så illa vid sig…..men det är värre när käften skenar bland okända människor.

Som ”nybliven” aspergare följer jag din blogg med stort intresse och får nya insikter varje dag. 😊

Har fått en tid till habiliteringen och hoppas få bra stöd därifrån.
Vet inte vad jag förväntar mig egentligen mer än att få mer kunskap om min diagnos för att kunna leva ett så bra liv som möjligt trots (eller ska jag säga tack vare) Asperger.

Som du varit inne på är det viktigt att lära sig att acceptera sig själv och det är något som jag får träna på. Det är jättesvårt men en förutsättning för en god livskvalitet!
Min psykolog som gjorde utredningen sa samma sak till mig: ”Det är viktigt att du accepterar din Asperger och lär dig att leva med den” sen la han till: ”Kom ihåg att inte vara hård och dömande mot dig själv om du hamnar i en situation där utfallet inte blev som du hade tänkt dig, det är ok ändå”.

En fråga: när du var på habiliteringen träffade du en logoped då?

Vad bra att du ska börja hos habiliteringen! Jag hoppas att du blir lika nöjd med dem som jag blev. Vilket bra råd du fick från psykologen!

Jag träffade en arbetsterapeut, psykolog och kurator hos habiliteringen. En logoped fick jag inte träffa eftersom jag inte har en språkstörning. Dock måste jag erkänna att jag faktiskt frågade dem om jag skulle få tid hos deras logoped i syfte att träna bort min finska brytning (en udda fråga kanske men min brytning var något jag verkligen hade ångest över) men fick till svar att det inte gick. Anledningen till att jag inte kunde uttala vissa ljud var ju att jag inte är svensk, och mina uttalssvårigheter har därmed ingenting med min funktionsnedsättning att göra!

Svara

Oj, vilket snabbt svar! Trodde inte att du var aktiv på helgen. Kul, tack! 🙂

Hur tänker du kring din finska brytning idag? Vet att du har bott många år i Sverige och jag tror jag har sett något klipp med dig på Nyhetsmorgon men har inget minne av att du bröt på finska (dålig research från min sida).

Jag reagerade på att jag ska träffa en logoped eftersom jag inte har någon språkstörning. Bryter inte på finska sist jag kollade men däremot är jag från Småland. De kanske ser det som en brist?! 😂
Jag var tvungen att googla logoped och fann det här:

”Logopeder arbetar med att stödja människor i alla åldrar som har svårt att kommunicera, det vill säga har brister vad gäller röst, tal, språk eller samspel med andra. Att stödja personer som har svårt att äta och svälja ingår också i logopeders verksamhetsområde.”

Jag har alltid haft den uppfattningen att en logoped kopplas in för att hjälpa en med att träna upp talförmågan.
När jag var liten gick jag hos en logoped eftersom jag hade problem med öronen och som gjorde att mitt tal inte utvecklades i samma takt som med mina jämnåriga.
Men nu ser jag ju att det innefattar mer i att vara logoped.
Det kanske finns ett syfte med att träffa en logoped trots allt eftersom jag har svårt för samspel med andra.

Nu avviker jag lite från ämnet men är det vanligt att som Aspergare känna sig tom, som om ingenting betyder någonting och att vara uttråkad/understimulerad? Har du känt/känner så?
Du har skrivit att det är vanligt med depressioner hos de som har Aspergers syndrom.
Låter som att det kanske det jag har?!

Haha, egentligen behöver jag inte blogga på helgerna men gör det ibland ändå och svarar också på bloggkommentarer då om jag har tid. Denna gång gjorde jag det också för att jag varit upptagen med föreläsningar igår och idag och har inte hunnit logga in på bloggen alls, så den här gången kunde jag inte svara lika snabbt!

Jag hör ju själv inte min egen brytning men folk brukar märka direkt att jag kommer från Finland och brukar också kommentera min brytning 🙂 Jag skulle fortfarande vilja bli av med brytningen egentligen, men samtidigt har jag accepterat att jag troligen kommer att ha kvar den för resten av mitt liv eftersom jag flyttade till Sverige som vuxen, och det är svårt att bli av med en brytning som vuxen.

Vad intressant att logopeder även arbetar med annat än att träna upp patientens talförmåga. Att få träna kommunikation är nog något som många autister skulle bli hjälpta av. Jag hoppas att det är habiliteringens tanke bakom att låta dig träffa en logoped och inte det här med att du är från Småland! 😉

Det här med att vara understimulerad och uttråkad är intressant. Jag känner mig nämligen aldrig någonsin uttråkad om jag får styra mina dagar helt själv och får göra vad jag vill på dagarna. Jag var t.ex aldrig uttråkad under åren då jag levde på aktivitetsersättning, och jag blev förvånad när jag fick höra att många arbetslösa blir uttråkade.

Däremot blir jag ofta uttråkad när jag inte får styra mina dagar själv vilket är fallet när man arbetar eller studerar och tvingas sitta på möten/lektioner osv. Jag är också väldigt ofta uttråkad på fester och andra sociala tillställningar, men aldrig när jag får vara ensam! Som barn var jag väldigt ofta uttråkad i skolan och framför allt på rasterna då det var då jag tvingades leka med mina klasskamrater.

För mig låter känslan av uttråkning som ADHD snarare än asperger, men samtidigt finns det ingenting som säger att en aspergare inte kan vara uttråkad. Jag tror nog att de allra flesta människor blir uttråkade om de tvingas leva ett liv som inte passar dem!

Svara

Tack för dina långa och utförliga svar! 🙂 Det väcker mycket tankar i mig.

Nej, jag tycker inte att du ska göra dig av med din brytning. Finlandssvenska är fint och det låter så tryggt och hemtrevligt om det make sense. 😉

När det gäller logoped kan det ju vara så att det är ren rutin vid första besöket på habiliteringen att denne är med och studerar alla och se vad/om det behövs någon insats.
Ska bli intressant att se hur de jobbar.

”…Jag tror nog att de allra flesta människor blir uttråkade om de tvingas leva ett liv som inte passar dem!”

Så är det förstås. Det är ju det jag har gjort i tjugo år.
Just nu är jag i en brytningstid, att gå från ett liv som jag inte klarade av att leva till att gå till ett liv som jag inte vet vad jag ska fylla det med än.
Jag har inga planer mer än att jag ska göra det jag tycker är roligt.

Jag hoppas att du hittar något meningsfullt att fylla dina dagar med! Har du inget jobb kan du alltid ansöka om daglig verksamhet enligt LSS, men det är såklart inte alla som hittar meningsfullhet i dagliga verksamheter. Vissa gör det och andra gör inte det. Annars är det alltid bra att skaffa en hobby! Det låter iaf som en bra plan att börja göra saker du tycker är roliga.

Det jag hade ångest över var att det inte är finlandssvenska jag talar utan svenska med finsk brytning. Finlandssvenska är modersmål för nästan 300 000 personer (finlandssvenskar), men jag är ju inte finlandssvensk utan en finne med finska som modersmål. Därför bryter jag även i finlandssvenskarnas öron då finlandssvenskarna kan känna igen mig direkt som icke-modersmålstalare. Men många svenskar hör nog inte skillnaden, och jag blir såklart alltid glad att höra att många av er svenskar tycker att den finska brytningen är fin! 🙂

Svara

Tack Paula! Ja det är nog bara en tidsfråga.

Jag har gjort en riktig resa:
På nästan fjorton månader har jag hunnit med att bli sjukskriven för utmattningsdepression pga hård arbetsbelastning på jobbet (jobbade heltid) i kombination med dålig sömn och återhämtning, genomgått rehabilitering, gjort utredning för autism och blivit diagnostiserad med Asbergers syndrom, blivit friskförklarad för utmattning och sagt upp mig från jobbet. 🙂

Efter flera år av stora psykiska påfrestningar på jobbet och privat vill jag bara ha lugn och ro!
Känna att det är jag som styr mitt liv och inte anpassa mig till något som bara skadar mer än gör nytta.

För mig blev sjukskrivningen och utredningsresultatet ett uppvaknande. Jag vill att livet ska vara roligt och att det jag gör är av egen fri vilja. Sånt går inte att kompromissa bort.
Genom att ta ett sabbatsår vill jag tänka igenom saker och komma fram till lösningar.

Daglig verksamhet är säkert bra för de som behöver det men själv är jag lite skeptisk till om det är rätt för mig.
Jag är nog för mycket individualist och lärt mig att börja gå min egen väg.

Vad bra att du fick en diagnos och fått nya insikter! Jag hoppas att du lär dig mer om dig själv och kommer underfund med vad du vill av livet. Det låter som att det var ett bra beslut att säga upp sig från jobbet.

Jag resonerar likadant som du om daglig verksamhet! Många som behöver daglig verksamhet trivs där, men jag är precis som du individualist och vill styra mina dagar själv. Det passar mig bäst!

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *