Marie frågar
Min dotter 27 år har, sedan hon var 15 år, haft ätstörning. Just nu går hon ner mer och mer i vikt och har börjat utesluta frukost och därför äter hon endast två mål om dagen.
Har du något förslag hur jag kan nå henne och få henne att förstå hur viktigt det är med maten? Hon blir så frustrerad på mig då det har varit så mycket tjat från min sida under åren..
Paula svarar
Tyvärr har jag ingen erfarenhet av ätstörningar. Det jag däremot är desto mer kunnig om är samtalstekniker då min arbetsplats Misa Kompetens bland annat håller utbildningar om den evidensbaserade samtalsmetodiken Motiverande samtal, förkortad MI, som bland annat används vid ätstörningar. Bakgrunden till MI är det kända faktum att tjat inte hjälper utan riskerar istället att öka personens motstånd ytterligare. Önskar man att åstadkomma en förändring ska man aldrig ge personen oönskade tips eller tala om för personen vad den borde göra utan istället låta vederbörande behålla sin autonomi.
Fokus ligger på det positiva
I MI ska man fokusera på det positiva snarare än det negativa, det vill säga uppmärksamma personen om vilka positiva saker en förändring skulle medföra istället för att lägga alltför mycket fokus på personen vad personen kommer att förlora med status quo. Hemligheten ligger i att låta personen själv tala sig till en förändring genom att ställa öppna frågor till hen i stil med: ”Hur tror du att din hälsa skulle kunna förbättras om du började äta normalt? Hur vill du att ditt liv ska se ut om 20 år?” osv osv. Det centrala är att inte börja argumentera då det riskerar att leda till att personen talar sig själv till status quo. När personen börjar försvara sig kommer hen nämligen kanske säga: ”Mina matvanor fungerar utmärkt och jag är inte ens hungrig”. Då kommer hen höra sig själv att uttala dessa ord vilket kommer att göra hen ännu mer övertygad om att status quo är det bästa alternativet.
Press ska undvikas
Det är viktigt att personen inte känner press utan allt ska utgå utifrån vederbörandes vilja. Detta för att undvika att tanken på en förändring börjar framkalla negativa känslor. Jag kan varmt rekommendera Millers och Rollnicks bok om MI! Med detta sagt är det oftast omöjligt att utföra MI på en närstående då det riskerar att leda till konflikter och irritation vilket skett i ert fall. Att starka känslor uppstår är totalt förståeligt då du är orolig vilket din dotter förmodligen känner av. Därför är det viktigt att hon kommer i kontakt med vården. Jag hoppas att du lyckas få henne att vilja följa med dig till läkaren utan att hon upplever press och tjat. Kanske kan du utlova henne en belöning i utbyte mot att hon går med på det?
Utgår ifrån att hon har en ätstörning
I mitt svar har jag utgått ifrån att din dotter verkligen har en ätstörning och att hennes hälsa ligger i fara, men i din beskrivning låter det som att så är fallet. Själv äter jag numera också två måltider om dagen, men jag äter å andra sidan LCHF-inspirerat. När jag åt enligt tallriksmodellen skulle mitt blodsocker ha gått ner direkt med bara två gånger om dagen, men med LCHF är det annorlunda. Anledningen till att jag uppmärksammar dig om detta är att annorlunda ätbeteenden ibland misstolkas som ätstörningar. Själv har jag anklagats för att ha en ätstörning p.g.a. att jag uteslutit vitt, raffinerat socker från min kost, men jag mår ju fysiskt och psykiskt bra, är inte underviktig, lider inte av näringsbrister och jag förknippar inte maten med ångest! Med detta sagt tvivlar jag inte alls på att din dotter verkligen har en ätstörning, och får hon ångest av mat är det viktigt att hon får vård.
Det finns behandling
Psykiatern och docenten Allgulander hänvisar i sin bok till anorexiforskaren Per Södersten som dementerar myten om att anorexi bör ses som en psykisk sjukdom. Enligt Södersten kan anorexi härledas till biologiska faktorer i och med att hjärnans belöningssystem förändras av långvarig svält. Poängen Södersten vill lyfta fram är att de psykiatriska symptomen kopplade till anorexi beror på svälten istället för tvärtom och att även friska personer kan få anorektiska symptom av svält. Behandlingen bör enligt honom gå ut på att lära patienten att äta igen. Nutritionsbehandling utgör en vanlig behandlingsmetod mot anorexi, men samtidigt kan KBT och antidepressiva vara aktuella i vissa fall. Det är med andra ord viktigt att din dotter får vård! Jag förstår att du är orolig för henne och jag hoppas verkligen att hon får den behandling hon behöver.
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Köp min bok
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Gothia Kompetens.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Senaste svar på alla blogginlägg
Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter, Nelly! Vad bra att du har en fin relation till…
Tack Linda! 🙂 Vad bra att du har ett självständigt liv! Jag upplever också egentligen innerst inne att jag har…
Jag känner så väl igen mig i din situation, och jag önskar att jag hade känt till den här bloggen…
Fint svar, Paula! 😊 Det där med ”självständigt liv” krånglar till det myndighetsmässigt. Jag är utan IF och är både…
Vad tråkigt att autismens bredd inte belystes! Enligt min erfarenhet brukar medier älska att lyfta ett fenomen utifrån endast ett…
Tycker det var ett ganska bra program. Clara spred en bra bild av autism. Men det skulle behöva förklarats att…
Absolut, håller helt med dig! Vad tråkigt att höra om din syster 🙁
De är även svårt att få äldreboende, min syster blev dement och fick inget äldreboende förrän hon var nivå 2…
https://stambyte.se/
Vad bra att du blev utredd och fick diagnosen!
10 svar på ”Min dotter har en ätstörning, vad ska jag göra?”
Hej Marie
Att det inte fungerar med maten kan vara en reaktion på att något annat i din dotters vardag inte fungerar. Det kan vara extremt tufft att leva/överleva med autism i den här världen och utöver det kan man drabbas av allt annat som människor kan drabbas av och reagera på det med psykisk ohälsa. Det du beskriver låter inte det minsta konstigt men jag kan tänka mig att det är mycket belastande för er.
Utifrån egna och andra autisters erfarenheter skulle jag råda att se bakom de olika destruktiva beteenden autister kan ha, i detta fallet ätstörningar. Destruktiva beteenden är vanligen uttryck för något och vad som orsakar symptomen din dotter har kanske hon behöver hjälp med att undersöka? För din dotter vet väl redan hur hon bör äta samt vad? Hon behöver väl inte mer information om det? Kan ni bli hjälpa av att pröva att lägga fokus även på det som orsakar symptomen?
Destruktiva beteenden kan klinga av om man lyckas komma tillrätta med och bearbeta orsakerna, d v s orsakerna till att man ö h t behöver ångestlindra. Det kan man få hjälp med t ex i olika samtalsterapier (förutsatt att terapeuten är tillräckligt införstådd med autism/har autismspecifik kompetens). Även ni i hennes omgivning kan fråga er (eller andra t ex proffs) hur ni själva kan förändra era egna beteenden för att bemöta henne på bästa sätt utifrån hennes autism. En autist kan reagera som din dotter gör så länge hen inte får rätt anpassat bemötande.
Om ni inte redan gjort det kan ni har nytta att fördjupa er i vad som tar hennes energi, vad stressar henne såpass att hon måste ångestlindra. Det kan ni göra genom att ”Stress- och energiinventera” t ex aktiviteter, platser, personer ..
När kaoset som hon sannolikt upplever minskar ökar chanserna till att hon kommer längre ifrån behovet att ångestlindra genom att kontrollera maten. Och i bästa fall blir hon till sist helt fri.
Mvh
Per Södersten har väl inte forskat på anorexi/ätstörningar vid autism? Utan om anorexi rent allmänt och vad som hjälper de flesta? Det behöver inte överensstämma med vad som är rätt hjälp för en autist.
Men det han rekommenderar kan vara värt att pröva såklart. Man får ta det som finns och i bästa fall hörsammas ev önskemål.
Mycket bra skrivet, Kritan! Tack 🙂
Du har rätt i att Per Södersten troligen inte forskat på anorexi vid autism. Jag vet inte om Maries dotter har autism eftersom det inte framgick av frågan, men hon kan faktiskt ha det eftersom frågan ställdes på en autismblogg. Du har en mycket viktig poäng i att ätstörningar vid autism brukar vara ett uttryck för något och att fokus bör läggas på vad som orsakar symptomen.
Tack för mycket bra råd till Marie, hade inte kunnat skriva det bättre själv!
Tack:)
Hoppas Marie läser tråden och våra svar och kan välja de råd hon tror passar just i hennes och hennes dotters unika situation:)
Jag tror det är jätteviktigt kunna se bortom ”de synliga resultaten” olika destruktiva handlingar kan ha t ex ytliga ärr eller viktnedgång.
Ångesten behöver t ex inte alls avtagit bara för att man lyckats tillfredsställa omgivningen och kunnat sluta med synliga destruktiva handlingar. Det går att fortsätta fast med mindre synliga handlingar. (Jämför med risken att vid missbruk/beroende bli av med sitt beroende men samtidigt behöva fortsätta med ett annat minst lika destruktivt beteende).
D v s risken finns att autisten bara byter sätt till ett annat (i längden) icke hållbart sätt att ångestlindra på om man inte samtidigt angriper orsaken!
Du har så rätt! Det gäller att gå till botten av problemet så att inte destruktiviteten börjar ta en annan form.
”Min dotter 27 år har, sedan hon var 15 år, haft ätstörning.”
Det framgår inte av din fråga om ni har sökt professionell hjälp för din dotters ätstörningar. Om ni inte har gjort det så kanske det är på tiden att ni gör det?
”Har du något förslag hur jag kan nå henne och få henne att förstå hur viktigt det är med maten?”
Jag tvivlar på att hon inte förstår betydelsen av att äta (näring). Ätstörningar handlar nog mer om ångesttillstånd, tvångssyndrom, selektivt ätande eller liknande.
Det framgår inte av din fråga om din dotter har autism men eftersom du har ställt frågan i Paulas blogg så misstänker jag att din dotter har autism. Anorexia och selektivt ätande är vanligt hos autister så problemet kan hänga ihop med din dotters autism OM din dotter har autism.
Om din dotter har autism eller ADHD och ätstörning så kanske det här poddavsnittet kan vara till hjälp: https://habilitering.podbean.com/e/matvanor-2-sambandet-mellan-atstorning-autism-och-adhd/
Mer om överlappningen mellan autism och ätstörningar. https://www.gu.se/gnc/har-autism-och-anorexia-nervosa-nagra-gemensamma-atbeteenden
Din dotter kan ha restriktiv ätstörning utan rädsla för viktuppgång (ARFID).
https://www.habilitering.se/fakta-och-rad/temasidor/tema-matvanor/arfid-nytt-namn-pa-kand-atstorning/
Gränsdragningen mellan anorexia och ARFID kan vara svår men det är viktigt att skilja på anorexia och ARFID. Ätstörningar i ARFID beror på t ex överkänslighet mot matens konsistens medan ätstörninge i anorexia innebär rädsla för viktuppgång.