Kategorier
Arbete och sjukersättning

Livet är inte slut även om man inte klarar arbeta

När man har Aspergers syndrom eller autism, är det inte säkert att man känner att man orkar arbeta. Du som är en ung aspergare eller autist kanske har testat att arbeta på heltid men inte klarat det och fått panik över hur det ska gå med dig senare i livet. Och du tror kanske att livet är slut bara för att du inte klarar av att arbeta.

Så var det även för mig när jag var ung! Jag hade till och med blivit uppfostrad i andan att man först behövde skaffa en högskoleutbildning för att sedan arbeta om man ville överleva men att det inte var vilket yrke som helst som dög. Det var inte tillräckligt att utbilda sig till sjuksköterska eller lärare för då skulle man få en så låg lön att man i princip skulle svälta. Ville man leva så var det läkare, jurist eller civilingenjör man skulle bli. När jag förklarade att dessa yrken inte intresserade mig ett dugg utan det var språklärare jag ville bli, fick jag höra att om jag skulle välja att gå lärarutbildningen så skulle jag behöva vara beredd på att vända på varenda krona och leva ett extremt fattigt liv.

Eftersom jag hyste en sådan motvilja mot att bli läkare eller civilinjengör, började jag efter gymnasiet på lärarutbildningen i alla fall även om jag trodde på allvar att lärarna i princip svalt. Men utbildningen med alla dess sociala krav och grupparbeten fick mig att må så dåligt att jag fick ångest och tvingades därför hoppa av. I brist på annat började jag arbeta i andra vanliga yrken utan krav på utbildning så som kassabiträde i matbutik och barnskötare på dagis. Jag upptäckte att det gick hur bra som helst att försörja sig även om jag oftast arbetade endast 75%! Även om jag hade fått höra helt annat under uppväxten.

Efter ett tag kraschade jag en gång till och tvingades även sjuskriva mig från dessa arbeten. Jag var helt slut och orkade helt enkelt inte. I samma veva fick jag mina diagnoser Aspergers syndrom och ADD och levde ett tag på sjukpenning tills den övergick i aktivitetsersättning. Och det var första gången i mitt liv jag mådde bra och var lycklig. Från att ha inbillat mig att man behövde vara läkare eller civilingenjör för att ha ett bra liv så vet jag nu att man kan leva mycket bra och vara lycklig även om man inte arbetar alls.

Det är viktigt att komma ihåg att livet inte behöver vara slut även om man är ung och upptäcker att man inte orkar arbeta! På träffgrupper för personer med Aspergers syndrom har jag träffat flera personer som sedan 20 eller 30 år tillbaka lever på sjukersättning och lever ett bra liv med en mycket god livskvalitet. Därför ska du som är ung och har ångest över att inte klara av arbetslivets krav komma ihåg att det alltid finns alternativa lösningar!

10 svar på ”Livet är inte slut även om man inte klarar arbeta”

Viktigaste av allt är att man mår bra, om det betyder att man inte kan jobba så ska man inte jobba, så enkelt tycker jag det borde vara. Blir väldigt upprörd när politiker står och säger att det viktigaste av allt är att alla kommer i arbete…

Hej Paula! Tack för en jättebra blogg! Jag har läst stora delar av din blogg men aldrig kommenterat förrän nu. Stor igenkänning på det mesta!

Jag klarar inte av att jobba heltid – oavsett yrke – och idag är det extremt svårt att få sjukersättning. Jag håller på och strider för det just nu. Det är svårt att få försäkringskassan att förstå. Jag har ett yrke som de anser är avancerat och menar att jag kanske kan jobba heltid i ett annat ”enklare” yrke (typ Samhall), vilket är helt befängt. Mitt nuvarande yrke passar mig perfekt på alla sätt och vis och är för mig ett ”enkelt” arbete. Här får jag dessutom användning för mina starka sidor. Något annat yrke skulle inte fungera för mig, det skulle vara för svårt och krävande. Det verkar inte försäkringskassan förstå. Stundtals känner jag total hopplöshet över min situation. För att klara mig ekonomiskt så behöver jag få sjukersättning för de procent som jag inte klarar av att arbeta. Och nu hotar försäkringskassan att sluta bevilja sjukpenning på de procent jag är sjukskriven för att jag har varit sjukskriven så länge och de snart måste bedöma min arbetsförmåga mot hela arbetsmarknaden, vilket jag som sagt försöker förklara för dem att det inte finns något annat yrke som jag skulle kunna jobba med! Orkar inte mer…

Ps. Fick min diagnos sent i livet tyvärr.

Hej Maja!

Vad roligt att du gillar bloggen 🙂

Jag vet vad du menar. Mitt jobb har också ansetts vara “avancerat”. Även om det inte är avancerat i den bemärkelsen att det skulle krävas universitetsutbildning för att föreläsa om Aspergers syndrom så verkar folk tro att det skulle vara tröttsamt att åka runt landet. Även min läkare och Försäkringskassan frågade mig förut om jag inte skulle byta mot ett “enklare” jobb. Men att föreläsa är för mig det enklaste som finns! Att städa på Samhall är däremot svårt för jag har ingen bra motorisk förmåga, och därför städar mina boendestödjare mitt hem. I ditt fall verkar inte heller Försäkringskassan förstå att det som är enkelt för andra människor inte nödvändigtvis är enkelt för dig. För om du får använda dina starka sidor på ditt nuvarande jobb är det ju enkelt för dig, och det borde vara det som räknas.

Jag hoppas verkligen att allt löser sig för dig med Försäkringskassan! Precis som du skriver är det tyvärr jättesvårt att få sjukersättning 🙁 Fram tills 2008 var det däremot jätteenkelt.

Svara

Hej Maja! Vi är flera i liknande sits!

Sjukpenningen drogs in för ett par år sen med en spydig kommentar från fk att jag borde fatta att jag inte kan få sjukpenning med det arbetet jag hade. Och så försökte jag förklara och förklara, men fk *vill inte* förstå. Försökte arbeta halvtid, men blev istället sämre än innan. Arbetsförmedlingen har varit mer förstående, vilket var en stor lättnad för mig. Nu har jag aktivitetsstöd. Min handläggare ser att jag är på rätt plats, där jag har praktik, men måste kanske hänvisa mig till nåt annat för att fk ska bli nöjda. Väntar på besked om sjukersättning. Också diagnosticerad sent. Paula har rätt i att man kan få ett bra liv även om man inte arbetar. Men väldigt kämpigt innan man når en hållbar situation. Nu får vi inte ge upp!

Jag harvade i 100% minst i 10år tills jag blev sjukskriven för 3år sedan, är förutom den outtömliga depressionen och de stora sömnsvårigheterna osv fantastiskt glad att jag hamnade hos rätt läkare till slut som fick mig att göra en utredning men som också håller stånd mot försäkringskassan så jag får ha kvar mitt hem.
Jag börjar nu komma till insikt att jag måste förändra mina levnadsvillkor och försöka mig på att lyckas komma tillbaka halvtid i framtiden men också att förutsättningen är att jag kommer underfull med vad som kan vara roligt att göra i en arbetssituation, vilket fortfarande är en tanke i genomgång.

Som vanligt ett fantastiskt inlägg som skaver i märgen, tack

Vilken tur att du kom till rätt läkare och att läkaren förstår varför du inte orkar arbeta. Och bra att det har fungerat med Försäkringskassan! För att motivera en sjukskrivning för Försäkringskassan krävs det verkligen en läkare med autismspecifik kunskap.

Jag håller tummarna för att du kommer att klara av att arbeta deltid i framtiden om det är det du vill! Det är inte alltid lätt att veta vad som passar en i arbetslivet så ibland får man helt enkelt prova sig fram. Men tyvärr är det enkelt att bränna ut sig! Jag hoppas att allt går bra för dig.

Svara

Jag har tyvärr fått sjukersättning det finns ju inget man kan göra då som tyder på liv eftersom allt kostar pengar och det bara går till precis det nödvändiga vill återvända men alla arbetsmarknad är stängd varje gång så blir det ett NEJ och att ligga hemma bara är inte vad jag kallar liv. Hade man haft råd hade det vart en annan sak men när ersättningen är så låg som jag har runt 10000kr varav jag själv får hantera 3000 kronor i månaden vad räcker det till när man dessutom har en son som är yngre och står utanför arbetsmarknaden som man anser också behöver känna till hur det är att leva och inte bara existera. Med allt vad ett liv har att erbjuda resor och nöjen som arbetare gör på sin fritid. Så hur kan ni påstå att det går att leva jag har inte kommit på det än? Har levt med bidrag och är idag 52 år.

Jag tror att du har rätt att arbeta upp till 5 timmar/vecka med sjukersättning på heltid utan att ersättningen minskar. Du kan också begära att din sjukersättning ska vila på hel- eller deltid något år om du vill prova på att arbeta ännu mer. Du får kolla med Försäkringskassan först så den inte får för sig att du fuskar.

Hej Anneli!

För det första vill jag säga att jag verkligen beklagar din situation. Mitt blogginlägg var inte tänkt att provocera någon utan det var tänkt för att ge hopp så att folk förstår att man kan vara lycklig som sjukpensionär även om alla sjukpensionärer inte trivs med sin situation. Jag levde själv i flera år på aktivitetsersättning och var lycklig och har även själv träffat många andra lyckliga sjukpensionärer. Alla mina blogginlägg är skriva ur ett inifrånperspektiv, och jag upplevde att jag kunde leva, inte bara existera, trots att min aktivitetsersättning var ca 1000 kronor lägre än garantinivån. Detta för att jag inte hade SGI och var relativt nyinflyttad i Sverige varför min garantinivå inte var lika hög som svenskarnas. Dock har jag full respekt för att inte alla sjukpensionärer upplever situationen på samma sätt som jag, och alla har olika behov och olika utgifter.

Nu vet jag ingenting om din situation och vet inte om du har ansökt om bostadstillägg, men många har missat att man ofta har rätt till det. Tack vare bostadstillägget hade jag drygt 5000 kronor kvar efter att hyran var betald och det räckte för mig för el, Wi-Fi, hemförsäkring, mat, sjukvårdskostnader mm även för shopping och fritidsaktiviteter även om jag såklart inte kunde leva på samma sätt som de som arbetade. Utan bostadstillägg hade jag däremot haft det väldigt jobbigt!

Om du bara har 3000 kronor kvar efter att hyran, elen, hemförsäkringen och nödvändiga sjukvårdskostnader är betalda så kan du ha rätt till försörjningsstöd. Den möjligheten skulle du också kunna kolla upp! Tyvärr tar socialtjänsten inte hänsyn till skulder och de kan kräva att man flyttar till en billigare bostad, men har man skäliga boendekostnader och utöver det betalar el, hemförsäkring och nödvändiga läkarkostnader och då får 3000 kronor kvar så kan man ha rätt till det under förutsättning att man inte har sparade pengar och inte äger ett fritidshus. Nu vet jag som sagt ingenting om din situation och du kan redan ha kollat upp möjligheterna till bostadstillägg och försörjningsstöd, men jag vet att det är många som missar dessa möjligheter.

Återigen beklagar jag din situation och skickar en varm kram till dig!

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.