Idag fick jag höra från en av mina bloggläsare att hennes kommentarer inte publicerats på ett tag och jag blev förvånad. Därför gick jag igenom skräppostmappen och hittade till min förvåning flera kommentarer där som inte var skräppost! Där fanns bland annat kommentarer från Mats, Johanna, Gösta, Thomas, Morgan, Anna och flera andra.
Eftersom många av dessa kommentarer är gamla, kommer jag inte svara på dem alla, men det var bra att jag upptäckte problemet nu! Varje gång jag får en kommentar brukar jag få mejl om det, men den här gången hade jag inte fått mejl eftersom WordPress av någon anledning hade sorterat dessa kommentarer som skräppost trots att det inte var det.
Från och med nu kommer jag gå igenom skräppostmappen noggrant varje dag för att förhindra att samma sak händer igen. Men tänkte ändå skriva ett inlägg om det så att ni inte tror att jag ignorerat era kommentarer med mening! 😉
59 svar på ”Kommentarer har hamnat i skräppostmappen”
FInt at du oppklarer. Du vet jo hvor viktig det er for oss å vite, kan vi tolke, blir det hur som helst.
Ja, jag kände att jag ville förklara så att människor inte börjar tro att jag ignorerat deras kommentarer med mening! Hoppas många kommer att läsa det här inlägget 🙂
Aha! Det förklarar varför en del av mina kommentarer inte synts fastän jag skickat iväg dem. 🙂 Varje gång det hänt så har jag trott att det varit fel på min internetanslutning eller webbläsare, så därför har jag inte tänkt på att berätta det för dig. 🙂
Vad bra att det kom fram nu! Det var faktiskt Anna som uppmärksammade mig om det här, så det är henne vi ska tacka för! 🙂 Nu kan jag minnas fel, men jag har för mig att någon kommentar jag skickade till dig någon gång inte publicerades, men det var ett tag sen. Och sen KAN det vara så att det faktiskt var fel på min internetanstlutning!
Jag förstår verkligen inte varför WordPress tror att vissa kommentarer jag får är skräppost. Enligt de inställningar jag har borde endast de kommentarer som kommer från en person som inte kommenterat min blogg tidigare godkännas manuellt, alla andra kommentarer ska publiceras direkt. Om det inte är så att kommentaren innehåller flera länkar, jag har märkt att sådana kommentarer läggs i godkänn-listan. Men tydligen kör WorPress sin egen race ibland och bestämmer att vissa kommentarer är skräppost! 😉
Detta påminde mig om att gå in på min egen blogg och kolla igenom min skräppostmapp. Jag använder mig också av WordPress. Och ja, det fanns en kommentar från Mats där! Jag har nu markerat den som icke skräppost. Nu har jag lärt mig att jag i fortsättningen ska kolla igenom skräppostmappen också, så tack för att du skrev det här inlägget! 🙂
Och ja, det fanns en kommentar från Mats där!
Jag förstår ingenting. Vad gör Paulas farfar i Johannas WordPress? Jag hoppas inte att det är mig han är ute efter. Han kanske blev sur för att jag inte trodde på att han lämnade över två presenter med nycklar till Paula och hennes dåvarande man i Paulas dröm. Jag vågar knappt gå och lägga mig nu. Tänk om farfarn dyker upp i drömmen ooch lämnar över en present till mig visar sig innehålla en bomb. Det är helt omöjligt att veta vad farfars har i paketen pga att han liksom sina barnbarn har ett så socialt avvikande beteende. På autismforum.se påstår de att man föds, lever och dör med Aspergers syndrom. Jag tror de har tagit ut lite väl mycket i förskott när de säger att man dör med Asperger syndrom även om man säkert har kvar Aspergers syndrom om man gör det.
Det sägs att människor med Aspergers syndrom har nedsatt föreställningsförmåga vilket en del påstår innebär att människor med Aspergers syndrom har dålig fantasi. Om det nu är sant som vissa människor påstår dvs att människor med Aspergers syndrom har dålig fantasi så borde väl det också innebära att sannolikheten att drömmar som den Paula drömde om sin farfar är sanndrömmar om de dröms av människor som har Aspergers syndrom? Eller aspergarnas dåliga fantasi kanske bara gäller i vaket tilstånd? Sover diagnosen med aspergaren eller har människor med Aspergers syndrom lika stor, större eller bara en annorlunda fantasi jämfört med normala människor?
Det är intressanta frågor du ställer! Jag har funderat mycket på det här med dålig fantasi hos oss med Aspergers syndrom och vet inte riktigt om jag har det eller inte. Kanske beror det på vilken situation jag befinner mig i? Jag har inte riktigt kommit fram till svaret. Iofs skulle jag har svårt för att skriva böcker som inte var fakta, men däremot var jag jätteduktig på det när jag var barn. På den tiden fick jag höra att jag hade bra fantasi! Det var väl Lorna Wing som sa att Aspergarna har dålig fantasi, men kanske gäller det inte alla?
Jag vet inte riktigt vad de menar med fantasi. Jag kanske inte har tillräcklig föreställnignsförmåga för att föreställa mig fantasi. Nej men ärligt talat så tycker jag att jag både har och inte har fantasi. Det beror precis som du säger på situationen. Och vad man menar med fantasi.
Nej, jag tror inte att alla aspergare har dålig fantasi för då skulle inte jag existera. 😉 Min fantasi är en av mina absolut största styrkor. Jag älskar att jag kan hitta på i princip vad som helst. 🙂 Om jag inte hade haft bra fantasi så skulle jag aldrig ha kunnat skriva noveller, och skrivandet skulle jag aldrig vilja vara utan.
Nu som vuxen kan jag använda min fantasi på ett bra sätt, men som barn var jag lite lurig eftersom jag ljög en hel del. En gång berättade jag t.ex. i skolan att jag och min familj hade flyttat, vilket kom fram under ett föräldramöte när en kompis mamma frågade min mamma om vi trivdes bra med att bo på landet. Min mamma fattade ingenting för vi bodde ju i radhus i stan. 😉 Det visade sig senare att jag hade berättat samma historia för klassföreståndarna och t.o.m. ändrat min adress på klasslistan…
Förlåt, var tvungen att le lite 😀 Tycker att det var gulligt att du t om ändrade din adress på klasslistan! Jag kan tänka mig att det var din fantasi som gjorde att du ljög. Jag ljög också en del under tonåren, men nu i vuxen ålder försöker jag hålla mig till sanningen så långt det går.
Att du är duktig på att skriva noveller visar att du har fantasi! Antingen måste Lorna Wing ha haft fel eller så gäller det inte alla Aspergare att man har dålig fantasi.
Min mamma brukar också le åt de där lögnerna numera, men det gjorde hon inte då. 😉
En annan gång berättade en av mina brevvänner att hon skulle åka till Falsterbo horse show (hästtävlingar) och då hittade jag på att jag också skulle dit. Och inte bara det – jag skulle vara med och tävla också, med en av mina många hästar (i själva verket hade jag ingen häst). Då ville min brevvän förstås att vi skulle träffas där, och när hon sedan ringde och berättade att hon var på tävlingsområdet och undrade om jag kunde komma och möta henne så skämdes jag så mycket för att jag hade ljugit att jag inte klarade av att säga sanningen. Jag har för mig att jag fick panik och sprang ifrån telefonen och att mina föräldrar fick förklara alltihop för den stackars brevvännen.
Får man fråga vad du ljög om?
Vad bra att du håller dig till sanningen nu. 🙂 Jag ljuger inte heller längre, med undantag för små vita lögner då och då när jag inte vill såra. De där stora, fantasifulla lögnerna som jag drog när jag var barn däremot, sådana lögner skulle jag aldrig kunna dra nu. Dels skulle jag förmodligen tycka att det vore jättepinsamt redan från början, dels skulle jag få ännu värre samvetskval än vad jag fick då.
De där stora, fantasifulla lögnerna som jag drog när jag var barn däremot, sådana lögner skulle jag aldrig kunna dra nu.
Johannas lögner påminner mig om Htiler som lär ha sagt: ”Vill man ha de breda massornas sympati måste man berätta de dummaste och mest naiva saker för dem.”. Kanske var det så enkelt att Johanna precis som Hitler ljög för att få massornas sympati?
Men jag är inte så säker på att det var taktiskt rätt av Johanna att sluta med ”de där stora, fantasifulla lögnerna”. Jag tror tex inte att gänget bakom Trustorhärvan oroar sig för om Försäkringskassan ska bevilja aktivitetsersättning eller inte. De har fixat försörjningen på annat sätt.
När Paula läser min förra kommentar så tänker hon: Trustorhävan? Det låter som en riktig härva men jag har aldrig hört talas om den härvan. Var Madonna och Lady GaGa inblandade?
Nu tror jag inte att Paula bryr sig och det gör hon kanske rätt i att inte göra men för er som inte känner till Trustorhärvan och som är nyfikna så kan ni läsa mer här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Trustorh%C3%A4rvan
Och lyssna mer här: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/83892?programid=2519
Haha, du kunde läsa mina tankar! 😉 😀 Jag klickade på Wikipedialänken men måste erkänna att texten verkade så tråkig att jag tyvärr inte orkade läsa. Men någon annan kanske orkar 🙂
Åh, kan tänka mig att du fick panik när du skulle förklara allt för brevännen! 😉 Snällt av dina föräldrar att fixa situationen och förklara.
Hmm, vad ljög jag om? Jag levde i en viss slags fantasivärld, jag tror att denna värld skyddade mig från mobbingen. Jag fantiserade t ex om att jag hade minst 10 syskon och hade jätterika föräldrar, jag hade hittat på namn och åldrar för alla syskonen och i min fantasi bodde vi i en stor villa med pool. När jag var mobbad, tänkte jag att jag snart skulle få komma hem och leka med dessa fantasisyskon och simma i poolen!
Varje gång jag åkte buss med min kompis, sa jag till henne att vi måste låtsas att vi är syskon och prata högt om vår villa och pool och våra andra 10 syskon så att de andra passagerarna skulle höra. Jag sa till henne vad syskonen skulle heta, hur vår villa såg ut osv. Jag kunde t ex säga högt att vårt hembiträde tyvärr inte hade städat poolen ordentligt, och sen började vi diskutera om vilken av vårs syskon eller våra andra hembiträden skulle få städa poolen istället. Vi talade alltid jättehögt, och jag var glad när jag ibland såg andra passagerare titta på oss för då visste jag att de hade hört vårt samtal och trodde att jag/vi var jätterika. Konstigt nog var min vän alltid med på noterna när jag ville diskutera vår fantasifamilj offentligt, antar att hon också tyckte att det var roligt! 😀
Sen ljög jag också för mina klasskamrater och sa att jag hade vänner som i verkligheten inte existerade. Jag gjorde det eftersom andra hade skrattat åt mig tidigare för att jag alltid hade varit ensam, och t om läraren och mina föräldrar tyckte att man skulle ha många vänner. Därför hade jag fantasivänner och hade hittat på namn och åldrar åt dem. En gång ville min vän att jag skulle bjuda dessa fantasivänner på min födelsedagsfest, och det blev lite panik för mig för jag fick hitta på någon förklaring varför ingen av dem dök upp.
Jag slutade ljuga helt när jag blev äldre och blev för ”ärlig”, då kunde människor bli sura när jag sa till dem rakt ut vad jag tyckte och svarade på deras frågor rakt ut. Det var då jag fick lära mig att total ärlighet inte alltid funkade i alla situationer. Idag har jag börjat dra vita lögner i vissa situationer. Men försöker även undvika vita lögner för jag tycker inte om att ljuga, men ibland hamnar man i en situation då man måste göra det. Om jag t ex får en present så kan jag inte säga att den är hemsk och att jag inte blev glad över den även om jag skulle tycka så, då får jag ljuga lite och säga något annat! 😉
Jag känner igen mig i delar av det du skriver men för mig handlade ”ljugandet” om att fantasivärlden var mycket roligare än verkligheten och inte om att jag ville göra mig mer intressant inför andra människor.
Jag inser också när jag läser vad du har skrivit att jag hade mycket mer fantasi när jag var barn än jag har i dag. Jag tror det är ganska naturligt att barn har mer fantasi än vad vuxna men samtidigt så blir jag lite ledsen när jag tänker på hur fantasifull jag var som barn jämfört med i dag. Jag minns hur spännande, intressant och roligt det var att ”leva i” fantasivärlden jämfört med verkligheten. Det kan ha handlat om att fly från ångest men det kan också bara ha handlat om barnets normala fantasier. Jag vet inte men när jag tänker på mina fantasier som barn så längtar jag tillbaka till den tiden och de fantsierna.
Jag höll dessutom mina fantasier för mig själv så om det var någon jag ljög för så var det mig själv.
Jag längtar också på ett sätt tillbaka till den tiden för det var roligt att fantisera! Tack vare min fantasi var jag förmodligen bra på att skriva upphittade historier för jag fantiserade ju hela tiden. Men jag är ändå glad över att jag inte är barn längre för nu är jag lycklig på riktigt, jag behöver inte längre fantisera. Nu menar jag inte att mitt liv skulle vara dans på rosor hela tiden, jag menar bara att jag är nöjd 🙂
Åh, vad gulligt med poolen och hembiträdena! 😀 Jag kan verkligen se dig och din vän sitta i bussen och prata om er pool och era hembiträden. 🙂
Lite sorgligt ändå med vännerna som inte fanns. 🙁 Tyvärr tror jag att den typen av lögner är ganska vanliga. Det är många barn som skäms för att de är ensamma, bara för att normen säger att alla ska ha så himla många vänner.
Nej, precis. Det funkar inte att vara 100% ärlig i alla situationer. Jag har också blivit ärligare med åren, men är fortfarande väldigt finkänslig och tror att jag egentligen skulle kunna vara rakare i många situationer. Ändå är jag det inte, eftersom det skulle kännas obekvämt för mig att vara sådär rak. Dessutom vill jag absolut inte såra någon.
Ja, nu efteråt känns det lite sorgligt att jag fick ljuga så mycket bara för att jag inte kände mig accepterad som jag var. Jag ljög också många gånger och låtsades vara sjuk, ibland för att jag var för trött att gå till skolan och ibland för att jag var rädd för vissa lektioner, speciellt för hemkunskapen. Jag gjorde alltid något fel och förstod inte instruktionerna.
Även mina klasskamrater undrade ibland om mina fantasivänner existerade och de konfronterade mig, det var ju lite konstigt att jag alltid pratade om en massa vänner som de aldrig fick träffa! Därför bad jag en annan vän (hon som jag brukade högt på bussen med) att ljuga för mina andra vänner och säga att hon visste att dessa människor jag låtsades umgås med på helgerna existerade för hon hade träffat dem! Hon gjorde det faktiskt för mig, hon låtsades att jag hade presenterat dessa vänner för henne 🙂 Hon frågade mig aldrig om en förklaring, hon gjorde det bara!
Ibland har jag hört påståendet att personer med Aspergers syndrom inte kan ljuga, men våra historier visar att det inte stämmer, iaf inte i vårt fall! Jag har frågat mina vänner som också har Asperger och de har sagt samma sak: de kan absolut ljuga! Visst, vissa är kanske väldigt raka och inte drar lika mycket vita lögner som många andra, men de kan absolut ljuga ändå!
Åh! Så himla gulligt av kompisen att ”bekräfta” fantasivännerna för din skull! 😀 Hon verkar ha varit en väldigt fin vän, för det är nog bara äkta vänner som gör sådant. 🙂
Ja, det var fint att hon gjorde det! Det var lite roligt att hon aldrig frågade mig varför jag hade ljugit, hon kanske undrade lite 😉
Jag tror människor med Aspergers syndrom kan ha en nedsatt förmåga till att ljuga men att aspergare inte skulle kunna ljuga stämmer uppenbart inte.
Vem vet, det kanske finns någon Aspergare någonstans som inte kan ljuga alls! Jag kan bara tala om mina egna erfarenheter.
Jag undrar om det kan vara så att människor ibland tror att en person med Aspergers syndrom inte kan ljuga om hen inte drar vita lögner. Men i sådana situationer kan det handla om att Aspergaren har svårt för just vita lögner eftersom det kan ta energi och hen inte förstår att sanningen sårar. Vissa av mina vänner tror att jag aldrig ljuger, och därför frågar de mig om råd eftersom de vet att jag vågar säga sanningen rakt ut till dem. Men att jag säger sanningen till dem betyder inte att jag inte skulle kunna ljuga i andra situationer om det behövdes, även om jag vill undvika lögner så långt det går.
Med detta sagt har jag träffat föräldrar till barn med Aspergers syndrom som sagt att deras barn är väldigt ärliga. Om barnet har gjort något otillåtet och föräldern frågar barnet om det gjort det, har barnet varit ärlig och svarat ”ja” trots att det inneburit konsekvenser och ingen skulle ha behövt få reda på sanningen om barnet inte berättat. Dessa barn har iaf en nedsatt förmåga till att ljuga, men om de är oförmögna till att ljuga helt vet jag inte riktigt.
Dessa barn har iaf en nedsatt förmåga till att ljuga, men om de är oförmögna till att ljuga helt vet jag inte riktigt.
Johanna har isf haft en uppsatt förmåga till att ljuga. Uppsatt är aspigt.
Vi kanske borde skriva nya Aspie-kriterier i stil med: ”Uppsatt förmåga till att tänka öppet och att ifrågasätta normerna” osv 🙂
Det visade sig senare att jag hade berättat samma historia för klassföreståndarna och t.o.m. ändrat min adress på klasslistan…
Adressändringen är pricken över i:et. Det är det där lilla extra som gör berättelsen riktigt, riktigt rolig. 😀
Hur reagerade dina föräldrar, klasskamrater och lärare när din ”lilla” lögn uppdagades?
Jag tycker att Johannas ljugande som barn låter lite som att Johanna blandade ihop fantasi och verklighet. Jag tror att det är ganska vanligt att barn inte klarar av att hålla i sär fantasi och verklighet men johanna kanske gick längre än normalt. Man undrar vad det isf berodde på. Var det ett sätt att kompensera sociala svårigheter genom att göra sig mer märkvärdig eller var det aspergerhjärnans oförmåga att hålla i sär fantasi och verklighet som låg bakom Johannas ljugande?
Det där är en intressant fråga! I mitt fall handlade ljugandet om att jag ville fly till en fantasivärld, det var nog ett sätt för min hjärna att hantera ångesten. Jag visste om att det var en fantasivärld, men det gav mig en kick att främmande människor trodde att jag faktiskt var rik och bodde i en stor villa. Däremot vågade jag inte säga det till mina klasskamrater för det hade varit en stor risk att sanningen hade kommit fram.
När jag ljög för mina klasskamrater om mina fantasivänner, var det däremot ett sätt för mig att kompensera för mina sociala svårigheter. Då hade jag också något roligt och intressant att berätta för andra människor istället för att bara säga att jag hade varit ensam hela tiden.
Tyvärr var det helt och fullt medvetna lögner i syfte att imponera på andra och få bekräftelse. Jag fick inte så mycket bekräftelse hemma eftersom mina föräldrar var upptagna med bl.a. ekonomiska bekymmer, pappas vredesutbrott och att försöka få min lillasyster att göra läxorna.
I skolan fick jag inte heller så mycket uppmärksamhet eftersom jag var den där tysta, ordentliga personen som alltid gjorde läxorna, aldrig störde på lektionerna och hade bra betyg. Jag såg inte att det fanns någonting verkligt som kunde ge mig den där bekräftelsen, göra mig sedd, så då var lögnerna väldigt effektiva. Och så fick ju alla se vilken vacker adress jag hade. 😉 När någon har en adress som skiljer sig mycket från de andra så sticker den ut, blir synligare, och det var precis vad jag ville.
Jag mådde bra av ljugandet ett tag, kände plötsligt att jag var någon, men när jag så småningom började må dåligt så blev det svårt att ta sig ur det eftersom jag hade nästlat in mig för mycket.
När någon har en adress som skiljer sig mycket från de andra så sticker den ut, blir synligare, och det var precis vad jag ville.
Jag tror att det är så många vuxna människor som byter namn tänker. Det försöker bli sedda genom att ta ovanliga namn som sticker ut. Amatörpsykolog Mats säger att de postar fler selfies på Facebook än vad vanliga människor gör också.
Det ligger säkert något i det! Iofs har jag en vän som har bytt namn och hon har inte facebook, men hon är nog ett undantag. Och dessuton sticker inte hennes nya efternamn ut så mycket ändå!
Det gör de definitivt! 🙂 Postar fler selfies alltså.
+1 till amatörpsykolog Mats!
Mina föräldrar var INTE glada. 😉 De blev väldigt arga och sa att de var trötta på att klara upp mina lögner och att det var väldigt pinsamt även för dem. Dock var de ändå schyssta och försökte inför andra släta över lögnerna med ”det måste ha blivit något missförstånd” och ”Johanna har väldigt livlig fantasi”. Vad jag minns så sa inte lärarna någonting alls till mig, men däremot var det en klasskompis som konfronterade mig och undrade om jag bara hade hittat på alltihop. Tyvärr var jag för feg för att säga sanningen, så jag bortförklarade alltihop med någon ny lögn, vilken minns jag dock inte. Sedan pratade jag aldrig, aldrig mer om mina åtta hästar eller min stora gård på landet. 🙂
Vad jag minns så sa inte lärarna någonting alls till mig, men däremot var det en klasskompis som konfronterade mig och undrade om jag bara hade hittat på alltihop.
Lärarna är lärare. Det talas nog fortfarande i lärarrummet om den där eleven Johanna som bodde på en stor gård ute på landet och som hade åtta hästar. Klasskompisen arbetar nog med att utreda människor för autismspektrumstörningar i dag.
*skratt* I så fall skulle jag väldigt gärna vilja höra vad de säger. 😉 Flera lärare på den där skolan var tyvärr inte lämpade att vara just lärare…
Nope, klasskompisen jobbar med politik. Men det hadeju varit roligt om hon jobbat med neuropsykiatriska utredningar. 😀
Jadu, tänk om det är du som han är ute efter för det fanns flera av dina kommmentarer där! 😉 Och även i Johannas WordPress, helt otroligt! Hoppas du vågade lägga dig ändå! Nej men allvarligt talat så är det du som brukar skicka flest kommentarer till bloggen, och därför är det logiskt att många av kommentarer som fanns i skräpposten var från dig.
Men nu har jag sorterat dem som ”ej skräppost”, hoppas WordPress fattar snart att du aldrig skickar skräppost!
Från och med nu kommer jag gå igenom skräppostmappen noggrant varje dag för att förhindra att samma sak händer igen.
Det tar tid att gå igenom skräppostmappen noggrant varje dag. Har du verkligen energi till det Paula? 😉 Nej men seriöst så gäller det att blogga nyttigt för att orka blogga i längden.
Ett alternativ till att du ska behöva gå igenom skräppostmappen varje dag är att du lägger in en text i anslutning till kommentarsformuläret vilken ber kommentatorerna att posta kommentaren igen eller skicka ett mejl till dig om kommentaren inte dyker upp bland alla andra kommentarer direkt efter att de har skickat den.
När bloggen slänger mina kommentarer så får jag ingen information alls vad jag minns. Om allt fungerar så dyker kommentaren upp direkt efter att jag har skickat den och efter att sidan automatiskt har laddat om. Och om jag postar från en ny epostadress så möts jag istället av texten att kommentaren inväntar granskning efter att sidan har laddat om av sig själv.
Jag brukar trycka Ctrl+A och Ctrl+C innan jag klickar för att skicka längre kommentarer för att omformulera kommentaren och skicka igen om den inte dyker upp bland kommentarerna direkt efter att jag har skickat den. Det går inte att skicka exakt samma kommentar igen för då säger bloggen att jag redan har sagt det även om bloggen har placerat kommentaren i skräppostmappen. Kortare kommentaren brukar jag inte kopiera innan jag skickar och om bloggen slänger dem så struntar jag i att kommentera och det har faktiskt hänt vid några tillfällen. WordPress jävlas med dig Paula. Jag vet inte om det är pluginet som hanterar kommentarerna som ställer till det eller om det är inställningarna i WP men någonting är det som spökar med bloggen. Det kanske är farfar som försöker meddela sig denna gång genom att slänga bloggens kommentarer? 😉
Kommentarer som postas av betrodda människor ska aldrig slängas, kommentarer som postas av flaggade spammare ska alltid slängas och kommentarer som postas av okända människor ska behöva förhandsgranskas innan publicering.
När du ändå strular med kommentarerna så kanske du kan förlänga listan ”Senaste kommentarer” på bloggens högersida? Jag vet inte om det bara är jag men jag tycker att det är väldigt smidigt att följa kommentarerna genom att titta under ”Senaste kommentarer”. Nu är det så många kommentarer efter varje inlägg att det bara går att följa de senaste kommentarerna via listan. Det hade varit smidigt om listan hade varit dubbelt så lång.
Ärligt talat så tog det faktiskt energi igår, jag var helt slut efter att jag hade gått igenom skräppostmappen så det skulle jag inte orka göra varje dag! Men nu har jag ju redan gått igenom allt, och ska framöver endast gå igenom de kommentarer i skräppostmappen som kommit den dagen. Det kommer inte ta mycket energi för jag kommer inte längre behöva bläddra på det sättet som jag gjorde igår! 🙂
Tidigare postades alla kommentarer till bloggen direkt, men sen började det dyka upp spam som du kanske minns. Därför ändrade jag inställningarna och endast kommentarer från personer som tidigare har fått en godkänd kommentar i bloggen postas direkt, andra kommentarer måste jag godkänna manuellt. Men av någon okänd anledning går vissa kommentarer tydligen till skräppostmappen direkt! Vad bra att jag fick veta det.
Ja, WordPress verkar jävlas med mig på riktigt! Kanske gillar den inte mig? Vad orättvist att den jävlas just med mig, jag kan ingenting om bloggar och vet inte vad man kan göra något åt saken! Den borde börja jävlas med någon som är mer kunnig än jag! 😉
Jag vet itne vad som är fel men någonting är det och det är inte bra att WP slänger vissa kommentarer. Det har inte bara drabbat mig så WP slinter i filtreringen ibland. Knas.
Ja, det är verkligen inte bra! Nästa gång jag träffar någon som kan om bloggar får jag kanske be om hjälp att flytta bloggen någon annanstans. WordPress är ju gratis, men jag skulle inte bry mig om jag behövde betala en mindre summa. Det viktigaste är ju att allt fungerar som det ska.
Nästa gång jag träffar någon som kan om bloggar får jag kanske be om hjälp att flytta bloggen någon annanstans.
Det tycker jag inte att du ska göra. Byta bloggplattform alltså. WordPress är en av de mest använda och supportade bloggplattformarna som finns så jag tror du riskerar att få mycket större problem om du byter bloggplattform. Den konkurrerande plattformen Drupal är knappast enklare. Det är säkert enklare att blogga på wordpress.com jämfört med att som du gör nu blogga med WordPress på Binero men du hade inte alls haft lika stora möjligheter att konfigurera bloggen. Jag rekommenderar att stannar kvar hos Binero och fortsätter att blogga med WordPress. WordPress är bra och Binero är ett av de bästa svenska webbhotellen. Gör inget förhastat Paula!
Oj, jag trodde att WordPress inte var bra eftersom det är en gratistjänst. Vad bra att du sa det och att du håller koll på att jag inte gör något förhastat! Annars skulle det kanske gå åt blåbärsskogen med min blogg som du brukar säga 😉
Ja jag är rädd att det kommer att gå åt blåbärsskogen med din blogg om du byter bloggplattform och i blåbärsskogen vill vi hitta blåbär och inte en gammal aspergerblogg som ligger och skräpar ute i naturen. Bloggen gör sig bäst med WordPress på Binero och inte bland alla blåbären.
Jag håller med! Endast blåbär hör hemma i blåbärsskogen, och inte Asperger-bloggar och liknande. Så bäst att hålla sig till WordPress!
PS. Jag får försöka komma på en lösning, när jag har tid ska jag kolla om jag kan klura ut hur man lägger till texter på kommentarsformuläret. Men nu kommer ju alla kommentarer som inte är skräppost publiceras senast nästa gång jag loggar in på bloggen eftersom jag kommer att gå igenom skräpposten varje gång!
Jag får också försöka kolla om jag vet hur man förlänger kommentarlistan för det vill jag gärna göra, jag visste inte ens att det gick men det låter som en bra idé! Tyvärr kan jag inte lova till 100% att jag gör det om det krävs att man ska installera något, det vågar jag nog inte för det är komplicerat. Men om man kan ändra på det genom inställningarna gör jag det jättegärna! Ska försöka kolla senast imorgon.
Kommer svara på dina andra kommentarer senare idag, nu måste jag iväg 🙂
Jag tror att du kan ställa in längden på listan i The Recent Comments Widget om du hittar den: http://en.support.wordpress.com/widgets/recent-comments-widget/
Om du orkar titta på film i 47 sekunder så kan du se hur du ändrar längden på kommentarlistan här: http://wordpress.tv/2009/08/03/the-recent-comments-widget-for-wordpress-com/
Jag tror du hittar The Recent Comments Widget under Appearance > Widgets i administrationspanelen.
Du ska inte behöva installera något. Det svåraste är att klicka sig fram till The Recent Comments Widget och hitta inställningarna för den där. Jag tror man ska klicka på namnet The Recent Comments Widget när man ser den i administrationsgränssnittet för att ”fälla ut” inställningarna för wudgeten. Jag kan inte svära på att det är så för det var ett tag sedan jag lekte med WordPress.
Hey, det funkade!! 🙂 🙂 🙂 Och det gick dessutom hur enkelt som helst! Nu visas de 30 senaste kommentarerna.
Tack Mats, ska kolla snart om jag hittar efter att jag svarat på alla kommentarerna! Nu är jag inloggad som Paula, måste logga ut sen och logga in som admin istället.
Vad bra att jag sa till om att mina kommentarer inte publicerades då 😀 Var lite orolig ett tag att du hade blockerat från bloggen av någon anledning 😉
*blockerat mig
Det var verkligen jättebra att du sa till, jag är jättetacksam för det för annars hade det säkert kunnat gå en jättelång tid utan att jag hade märkt någonting! Jag hade verkligen inte blockerat dig 😉 Jag har endast blockerat några människor som skickat skräppostkommentarer istället för att kommentera inläggen, och dessa skräppostkommentarer har inte ens varit på svenska. Men dig och er andra som brukar kommentera min blogg skulle jag naturligtvis inte blockera 😉
Vilken tur att jag inte blivit blockerad 😉
Det behöver du verkligen inte oroa dig för, jag uppskattar verkligen dina kommentarer 🙂
Och jag uppskattar att läsa din blogg! 🙂
Tack! 🙂 🙂 🙂