Förra veckan var jag extremt aktiv: jag fyllde i och skickade iväg flera blanketter, jag ringde till Alfa-kassan och min läkare, och detta helt ensam utan boendestödjarens hjälp! Som många av er förmodligen redan vet har jag extremt svårt för att ringa till myndigheter, men förra veckan var jag extremt duktig och klarade det. Visst, det tog energi och jag var tvungen att vila för resten av dagen, men jag gick inte under!
”Har Paulas svårigheter försvunnit nu?”, undrar du kanske. Nej, det har de inte gjort. Jag har fortfarande lika mycket Aspergers syndrom som förut, men den senaste tiden har jag haft färre föreläsningar, och de flesta av de få föreläsningar som jag höll i april månad var i Stockholmsområdet. Därmed har jag inte behövt lägga lika mycket energi på föreläsandet och resor, och därför har jag tillfälligt orkat göra saker som jag inte klarat av att göra på länge, och mina exekutiva funktioner har också fungerat lite bättre. Jag har alltså tillfälligt orkat lägga min energi på att tvinga mig själv att ta tag i viktiga saker.
Om LSS-handläggarna i kommunen hade sett mig ringa dessa samtal, fylla i blanketterna och att diska helt ensam, hade de kanske trott att min funktionsförmåga alltid är på den här nivån, men så är det inte alls. Att jag tillfälligt klarade av att göra vissa saker helt självständigt betyder inte att jag skulle klara det i längden, och speciellt inte om jag började föreläsa mer igen.
Precis som de flesta andra människor klarar jag av att överanstränga mig under en begränsad period, men därefter måste jag vila. Precis som många människor skulle klara av att sova tre timmars nattsömn några nätter i rad men inte mer än så, klarar jag också av att sköta vissa saker ensam under några dagar förutsatt att jag får vila efteråt. Att ringa flera myndighetssamtal kan nästan vara samma sak för mig som att springa ett maratonlopp.
I likhet med många andra med Aspergers syndrom måste jag välja noggrant vad jag lägger min energi på eftersom jag inte har lika mycket energi som många andra människor. Problemet är att LSS-handläggarna ibland tror att om en person med Aspergers syndrom klarar av att arbeta, behöver h*n inte boendestöd heller, men ofta är det precis tvärtom! Om jag föreläser mycket, går nästan all min energi åt det, och då borstar jag inte tänderna och håret varje dag. Ju mer jag jobbar, desto mer boendestöd behöver jag känns det som.
8 svar på ”Känner mig duktig”
Så underbart att läsa det du skriver. Känner igen mig så mycket.
Tack vare din blogg så kan vi nog få andra att förstå.
Vad kul att höra att du känner igen dig, Johanna! 🙂 Och jag hoppas verkligen att bloggen hjälper även andra att förstå hur vi som har Aspergers syndrom kan ha det.
Hei! Jeg leser deg hver dag du blogger. Du er dyktig bare med å være til! Jeg har blogget i dag jeg også, på http://aspergerinformator.com, om arbeid og sånt. Sånt som mange aspergere ikke har energi eller mulighet til. Jeg skrev om det i dag siden det er arbeidernes internasjonale fridag. Og da tenkte jeg på deg, som foreleser. Det er også en viktig jobb. Så, jeg skriver for å gratulere deg med dagen. Det er klart du fortsatt har Asperger! Det vil du ha hele livet. Men det er godt å kjenne at man mestrer innimellom, også det man har vanskelig for. Jeg syns du kan klappe deg selv på skulderen og si Bra, Paula.
Tack så mycket! 🙂 Vad bra att du har skrivit om arbete i din blogg, det är ett viktigt ämne.
Det er viktig, og det er viktig å huske på at mennesker som ikke kan jobbe også er viktige!
Det har du helt rätt i, och jag håller med dig helt och hållet!
Bravo!! 🙂 Jag tycker verkligen att du ska känna dig duktig när du gjort så många energikrävande saker! Att myndigheter (och ibland även andra) så ofta förutsätter att om man klarar av att jobba så klarar man också av att ta hand om sitt hem och vice versa, är verkligen ett stort problem. Det tyder också på en okunskap kring vad en ojämn begåvningsprofil och en ojämn energinivå faktiskt innebär.
Även för mig är det så att jag kan klara av vissa riktigt svåra och/eller utmattande saker om jag prioriterar bort mycket annat. Förra helgen hade jag t.ex. bestämt mig för att ha en riktigt rolig helg där jag både hängde i stallet och gick på kulturnatten. Det gick bra, men det hade aldrig gått om jag inte hade vilat flera dagar i förväg. Jag fick också prioritera bort saker veckan efter, som t.ex. att inte diska varje dag, inte laga mat varje dag, inte bädda sängen, inte fira Valborg o.s.v.
För mig så har allting ett pris på så vis att det kostar si och så mycket energi. Precis som jag har en begränsad ekonomi och inte kan köpa dyra saker utan att spara pengar väldigt länge, så kan jag heller inte göra energikrävande saker utan att samla kraft.
Tack Johanna! Många människor skulle förmodligen inte se mig som duktig utan de skulle nog tycka att det jag gjorde var självklarheter. Men för mig kändes det som att bestiga berg, och det är därför jag är stolt över mig själv 🙂 Och du har helt rätt i att många inte förstår vad en ojämn energinivå och en ojämn begåvningsprofil innebär även om dessa är vanliga drag hos oss som har Aspergers syndrom.
Jag förstår verkligen att du var tvungen att bortprioritera många saker för att klara av helgen förra veckan! Precis som du brukar jag jämföra energidepåerna med pengar. Om jag gör alldeles för mycket saker, börjar jag svälta om jag inte är försiktig med återhämtningen.