Kan en autismdiagnos orsaka en depression?

Milla frågar

Min son, 20, har blivit beviljad en formell autismutredning. Tidigare har en psykolog bara gjort en bedömning att han är högfungerande autist, vilket har räckt för att få de anpassningar han behöver i skolan. Jag vet egentligen inte så mycket om bakgrunden till hans önskan, mer än att han vill veta om det kan vara något annat också.

Det som oroar mig och som jag har frågor kring är att jag hört att det är vanligt med en depression i samband med en diagnos. Min son bor och studerar på annan ort så jag har inte koll på honom.

Paula svarar

Finns det någon speciell anledning till att du befarar att din son skulle kunna bli deprimerad av en formell autismdiagnos? Har han exempelvis gett uttryck för att hans liv kommer att vara förstört eller att han kommer att vilja ta livet av sig om han får en diagnos? Om jag förstår dig rätt så har han inte uttryckt något sådant utan han verkar genuint önska att lära sig att förstå sig själv bättre och en gång för alla få svaret på frågan om han har autism eller inte. Och det är en helt normal önskan!

De flesta reagerar positivt

Det finns ingenting som säger att det skulle vara särskilt vanligt att en vuxen autist reagerar negativt på diagnosen. Christopher Gillberg skriver i sin bok Barn, ungdomar och vuxna med Asperger syndrom att man bäst kan hjälpa en autist genom en attitydförändring och en positiv inställning till autistens egenheter. För att detta ska vara möjligt måste personen dock få en diagnos, enligt Gillberg. Tony Attwood skriver i sin bok Den kompletta guiden till Aspergers syndrom att de allra flesta vuxna autister känner eufori och glädje över diagnosbeskedet (även om vissa kan känna viss sorg över att diagnosen kom sent) och att endast en liten minoritet reagerar negativt och förnekar diagnosen! Det är alltså statistiskt sett osannolikt att din son skulle tillhöra den lilla minoritet som reagerar negativt på en autismdiagnos, särskilt med tanke på att han själv vill utredas.

En diagnos ger många fördelar

Det finns många fördelar med en formell diagnos. För det första kan diagnosen skapa en känsla av tillhörighet. Man kan få kontakt med andra autister och få lättare att acceptera sig själv som man är när man får veta att man inte är ensam med sina särdrag och att det finns massor av likasinnade! Genom att ha kontakt med andra autister lär man sig att förstå att man inte är defekt och att det inte finns något som säger att neurotypiker (=människor utan autism) ska utgöra idealet och normen för hur man ska vara. Själv trodde jag förut att det var självklart att jag hade fel och den neurotypiska majoriteten rätt (du kan bara gissa vad det gjorde för min självkänsla!), men umgänget med andra autister fick mig att tänka om. Observera dock att det alltid är viktigt att acceptera sig själv som man är oavsett om man har autism eller ej!

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Diagnosen är en bekräftelse

För det andra finns det många sent diagnostiserade autister som hela livet känt sig dumma och lata och som alltid har lagt skulden på sig själva för att de inte klarat av att leva upp till neurotypikernas förväntningar och krav. Det kan ha känts jobbigt för din son att exempelvis ta emot stöd i skolan utan att förstå varför han behövt stödet och hur det kommer sig att han inte klarat av samma saker som sina klasskamrater. Får han en autismdiagnos kommer han få bekräftelse på att hans hjärna fungerar annorlunda och att han inte kan rå för att han behöver stöd och anpassningar. Själv hatade jag mig själv förut för att jag trodde att jag var lat vilket gjorde att jag överansträngde mig och ständigt var utmattad.

Han kan behöva diagnosen

För det tredje kan din son mycket väl ha klarat grundskolan och gymnasiet utan en formell diagnos, men det betyder inte att hans vuxenliv kommer att bli lika lätt om han inte har autismdiagnosen på papper. Vad händer om han behöver särskilt pedagogiskt stöd på lärosätet där han studerar? Det kan vara svårt för honom att få stöd utan en formell diagnos. Vad händer när han kommer ut i arbetslivet och behöver anpassningar? Med en formell diagnos kommer han omfattas av diskrimineringslagen och kommer dessutom ha lättare att få en lönebidragsanställning eller sjukersättning om han skulle vilja ha det. Dessutom kommer han få tillgång till habiliteringen förutsatt att det finns en habilitering i regionen där han bor. En formell diagnos är ingen garanti för att få sjukersättning och stöd, men att vara utan diagnos kommer att göra livet ännu svårare!

Vissa blir deprimerade

Slutligen må det stämma att vissa som blir diagnostiserade med autism som vuxna blir deprimerade efter diagnosen. Exempelvis kan de autister som tidigare ställt sig negativt till diagnoser och upplevt sig ha blivit tvingade till npf-utredning säkert bli deprimerade över att ha fått en diagnos de aldrig bett om att få, men din son vill ju göra utredningen av fri vilja! Gör han utredningen av fri vilja ser jag ingen anledning till att han senare skulle ångra sig och insjukna i psykisk ohälsa på grund av att han fått en formell autismdiagnos.

Att vara utan diagnos är en större risk

Dessutom är det knappast autismdiagnosen som har orsakat depressionen i majoriteten av fallen där vederbörande har ställt sig positivt till autismutredningen. Själv var jag deprimerad när diagnosen ställdes, men det berodde bara på att mitt liv som odiagnostiserad autist hade varit otroligt tufft. Det var diagnosen som hjälpte mig att komma ur depressionen och den kan till och med ha räddat mitt liv. Att leva som odiagnostiserad autist kan troligen vara en betydligt större risk för depression än att få en autismdiagnos!

Stå bakom hans beslut

Som du säkert förstår tycker jag att du ska stödja din son i hans beslut att göra en autismutredning! Om du samarbetar och berättar öppet och ärligt för utredarna hur din son var som barn kommer du underlätta det för honom. Dessutom kommer han troligen ha lättare att genomgå utredningen om han vet att han har ditt fulla stöd!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.