Nu har FDUV publicerat en artikel för att uppmärksamma mina och Svenny Kopps föreläsningar i Helsingfors i syfte att synliggöra flickor med Aspergers syndrom och autism. Vi kvinnor med autism behöver uppmärksammas då diagnoskriterierna snarare beskriver hur autism brukar ta sig uttryck hos pojkar och män än hos flickor! Konsekvensen blir att vi drabbas hårt och riskerar att vänta alldeles för länge på rätt diagnos. Därför förblir vi inte sällan utan adekvat hjälp.
Vi blir inte ens förstådda efter diagnosen
När vi väl fått diagnosen är inte allt frid och fröjd. Då måste våra biståndsbedömare och lärare övertygas om att vi inte har bara har en ”mild” form av autism och att vi inte överdriver när vi beskriver våra svårigheter. Även vår omgivning sätter gärna käppar i hjulet för oss: det är kvinnor som traditionellt sett har tagit hand om hem och familj varför pressen kan vara mycket hård på autistiska flickor.
Autistiska flickor har lätt för att smälta in
Jag brukar säga att min allra största svårigheter är att jag i likhet med många autistiska kvinnor har alldeles för lätt för att anpassa mig och smälta in. Jag har varit alldeles för snäll och nej, det handlar bara inte om att jag lyssnat på andra människors problem alldeles för mycket eller att jag skulle bjudit på en granne lite för många gånger på middag utan problemet är i en helt annan dimension. Vi autistiska tjejer kan ha lätt för att bli utnyttjade utan att vi förstår vad som händer. Det beror på att våra mentaliseringssvårigheter kan vara osynliga för omgivningen.
Autistiska flickor tänker mycket på andras behov
Vi autistiska kvinnor kan gå väldigt långt för att tillfredsställa andra människors behov. Jag har själv i min ungdom bytt telefonnummer med främmande män på gatan och gått på dejter med dem mot min vilja trots att jag inte varit ett dugg intresserad och lidit mig igenom dejterna. Och ändå gick jag med på att träffa dem igen, igen och igen! Detta för att jag trodde att det var det enda rätta att göra och att jag skulle vara elak om jag skulle tänka på mina egna behov och tala om för dem att jag inte ville träffas igen.
Föräldrarna misstänker sällan autism hos flickan
Precis som Svenny Kopp konstaterar i artikeln är det vanligt att föräldrar till autistiska flickor inte tror att deras dotter kan ha autism i och med att föräldrarna sällan upplever att dottern uppfyller diagnoskriterierna. Snarare tänker de: ”Det är något med henne men vad?” Föräldrarna brukar tro att det bara handlar om depression, social fobi eller ADD och känner inte igen sin dotter i diagnoskriterierna för autism, inte ens efter att dottern fått diagnosen. Detta eftersom dottern är mer social än autistiska pojkar och har lättare för att smälta in.
Autism hos flickor kan misstas för social fobi
Om du är kvinna och inte upplever att autism beskriver dig beror det förmodligen just på att du är en typisk autistisk kvinna! Enligt Kopp är detta även fallet hos vissa autistiska män. Själv trodde jag länge att jag var en otypisk autist eftersom jag inte upplevde att beskrivningarna stämde in på mig, men när jag lyssnade på Svennys föreläsning förstod jag att jag visst är en typisk autistisk kvinna i alla fall! Så om du inte tror att du eller din dotter har autism och endast misstänker social fobi, se till att en autismutredning ändå blir gjord. Det är totalt värt det!