Jag har autism och blir ofta ghostad, vad gör jag?

Missförstådd frågar

Jag har i hela mitt liv haft problem när det kommer till nära vänskapsrelationer. Det beror med all säkerhet på min autism att jag missförstår eller helt missar andras subtila signaler. Jag har mycket svårt att uppfatta det man ”bör göra” i situationer där den andra t ex ber om tips och råd, jag ger dom sanningen för att hjälpa till och då väljer dom nästan alltid att ta avstånd (ghosting) utan att ens vilja förklara att dom blivit sårade eller att vi eventuellt tycker för olika etc. Jag skulle själv aldrig bete mig så när man är vuxen, barn och ungdomar kan jag begripa men inte när man är fullvuxen. Ändå är så många människor så här.

Under dom senaste åren har jag vigt min vänskap till att enbart omfatta online-relationer, jag tycker det tar mindre energi än vanliga relationer. Problemet som uppstått är att jag fortsätter uppleva samma saker även online även om det sker i betydligt mindre skala. Dom berättar om olika saker, dom ger intrycket av att vara öppna men när jag engagerar mig, så väljer dom ofta avstånd, tystnad för att en dag helt försvinna. Vill folk bara att man ska nicka och hålla med? Det känns så.

Min fråga till dig handlar egentligen om du har någon bra strategi för att dels inte bli alltför engagerad i en ny vänskap? Dels hur man stoppar sin naturliga fallenhet att ge råd och tips (synnerhet i situationer som är uppenbart åt fel håll)? Är trött på att bli besviken och på att människor ger intryck av att vilja något för att sen tvärvända och inte ens våga ge en förklaring. Ger snart helt upp all vänskap.

Paula svarar

För det första kan du fundera på hur du känner inför tanken att förändras för andras skull. Låt oss leka med tanken att du skulle ändra på ditt sätt att vara och du skulle bli omtyckt efter förändringen. Skulle du då uppleva att du inte blir omtyckt för den du är? Anledningen till att jag ställer frågan är att olika autister tycker olika om frågan. Vissa tycker att det är bäst att vänta tills man hittar någon som accepterar en som man är (vilket i många fall kan betyda att skaffa en vän som också har autism), och om man aldrig hittar en sådan person är det enligt dessa autister bättre att vara ensam än att försöka vara någon man inte är. Andra autister tycker istället att det är värt att träna på sociala koder och försöka förändras så att man får lättare att få vänner. Du kan fundera på hur du resonerar kring frågan!

Handlar sällan om falskhet

Om du är säker på att det rätta för dig är att träna på sociala koder kan du fundera på varför andra tar avstånd från dig efter kort bekantskap. Om ingen har sagt något till dig rakt ut kan du inte veta med säkerhet om deras beteende beror på att du gett dem råd eller om det beror på något annat. Det är lätt att göra egna tolkningar av andras beteenden, men det är inte alltid som man tror! Det är vidare viktigt att tänka på en sak: att människor inte säger något till dig måste inte betyda att de är falska utan många tycker att det snällaste sättet är att försvinna utan förklaring/ghosta när man inte känner varandra väl. Jag har själv varit rak många gånger och förklarat rakt ut varför jag velat avsluta en vänskapsrelation. Många har gett mig kritik för detta och sagt att det är okänsligt att göra som jag gjort och att de själva hade föredragit att en vän bara hade glesat ut kontakten och försvunnit om de hade varit i vännens sits. Alla uppskattar alltså inte rakhet! Därför tycker jag inte att du ska döma ut de som glesar ut kontakten utan förklaring, särskilt om ni bara haft kontakt i några månader.

Finns många anledningar

Det finns många saker som andra kan störa sig på och som kan få dem att ta avstånd. Jag kan ta upp några vanliga anledningar, och du kan fundera på om något av detta skulle kunna gälla dig. Pratar du för mycket eller för lite? Om man är för tyst och knappt säger något kan andra bli uttråkade, och om man pratar för mycket kan de också bli avskräckta (här kan jag nämna att många stör sig på att jag pratar alldeles för mycket och snabbt, och jag kan tänka mig att vissa undviker mig på grund av detta). Det är också bra, om man vill bli omtyckt, att tänka på att inte bara prata /skriva om ämnen som intresserar en utan man ska vara säker på att lyssnaren/mottagaren också är intresserad av samtalsämnet. Man ska lägga mycket tid på att lyssna på det andra berättar och kommentera det istället för att byta samtalsämnet till något som intresserar en mer. Man ska också vara öppen för andras upplevelser istället för att försöka få det som de berättar att passa in i ens egen befintliga världsbild.

Bra att undvika privata frågor

Dessutom är det bra att ställa frågor till andra människor, men samtidigt ska man inte vara för nyfiken och ställa för privata frågor. Jag skulle råka dig till att inte ställa frågor till andra människor om politik, religion, ekonomi eller sex. För att vara på den säkra sidan kan det alltså vara bra att undvika att ställa frågor som: Vilket parti röstar du på? Vilken typ av sex gillar du? Hur ofta har du sex med din partner? Hur mycket har du i lön? Hur mycket betalade du/din pappa/din syster för lägenheten du/hen köpte? Hur mycket pengar har du på sparkontot? och så vidare. Dessa frågor är särskilt känsliga i början, men många undviker att prata om dessa ämnen även efter längre tids bekantskap. Om man tar upp dessa ämnen är det viktigt att det verkligen känns bekvämt för båda att diskutera ämnet! Vidare är det vanligt att svenskar (och även nordamerikaner och många andra) blir avskräckta om någon uttrycker för starka åsikter och säger emot andra människor. Här man alltid vara lagom! Är man väldigt engagerad kan det vara bra, om man vill passa in, att uttrycka sig försiktigt.

Bra att vänta tills man blir bjuden

Det är också bra att vänta på att bli bjuden istället för att fråga om man kan hälsa på hos andra. Många kan störa sig väldigt mycket på människor som frågar saker som: Får jag komma hem till dig på torsdag? Får jag komma och hälsa på dig i din sommarstuga nästa sommar? I synnerhet när det gäller andras privata sfärer som hem och sommarstuga är det bra att vänta på att bli bjuden istället för att ta initiativet till inbjudan själv. Det kan nämligen vara jobbigt och obekvämt för många att säga nej när man frågar om man är välkommen. Men allt beror såklart på. Har man etablerat en nära relation och den andre har förmedlat att det är okej att man känner sig hemma hos hen och och att man när som helst är välkommen att komma och hälsa på är det såklart en annan femma!

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Viktigt att inte vara för negativ

Sedan tar många avstånd från negativa människor, d v s personer som klagar mycket och ältar gamla oförrätter och/eller allmänt har en negativ syn på omvärlden. Människor blir på ett betydligt bättre humör om man pratar mycket om sin före detta lärare i skolan som var snäll och förstående än om sina före detta klasskamrater i skolan som ständigt mobbade en. Människor blir nämligen ofta smittade av andras negativa sinnesstämningar. Självklart ska den positiva livsinställningen vara äkta för är man för tillgjord kan andra människor också tycka att det är jobbigt. Men försök gärna ändå vara positiv och fokusera på det andra människor gör rätt istället för att haka upp dig på det de gör/gjort fel.

Alla söker inte råd

Vad gäller att ge råd så är det ett faktum att många, särskilt kvinnor, inte alltid söker råd när de pratar om sina problem utan de vill bara ha någon som lyssnar med en empatisk inställning utan att döma. Jag tycker mig själv ofta ha lösningar på andras problem. Om någon klagar på sina ohälsosamma matvanor får jag ibland lust att säga: ”Lösningen är enkel. Börja göra som jag! Sluta äta transfetter och vitt, raffinerat socker helt och se till att dina matportioner är lagom stora och innehåller bra fetter.” Men jag låter bli. De flesta vet ju vad de borde göra men klarar ändå inte av det i praktiken. Bara för att det är enkelt för mig betyder det inte att det är enkelt för alla. Som lyssnare kan man däremot säga på ett ödmjukt sätt: ”Jag vet inte om du vill ha råd, men jag har haft samma problem som du. Om du vill kan jag berätta vad jag gjorde för att lösa problemet, men jag vet inte om tipset skulle funka för dig eller om du ens orkar ta emot råd just nu. Annars lyssnar jag bara!”

Sök gärna kontakt med andra autister

Du kan också fundera på vilka slags människor du söker kontakt med. Socialpsykologer har konstaterat att människor bäst trivs med personer som liknar dem själva och att de ofta blir vänner med sådana personer. Det här med att motsatser dras till varandra är alltså bara en myt, i alla fall om man ska tro på vetenskapliga studier! För många är det lätt att göra felet att söka sig till människor de ser upp till och beundrar eftersom dessa människor inspirerar dem och kanske ger dem goda råd, men samtidigt har de i slutändan inte tillräckligt mycket gemensamt med dessa personer vilket kan göra att dessa personer tar avstånd. Det kan med andra ord vara bra att söka sig till människor som man verkligen har mycket gemensamt med (och inte bara beundrar) och som också uppskattar att få raka råd och tips för det ökar chansen för en hållbar relation. Jag vet inte om du försökt söka kontakt med andra autister, men det kan vara värt ett försök! Det kan också vara värt att tala om för andra att du har autism och be dem att säga till dig rakt ut om de tycker att du gjort fel. I så fall får de åtminstone veta att du inte tar illa upp av rakhet, men om de sedan känner sig bekväma med att vara raka är dock en annan femma!

Det är upp till dig

I slutändan är det som sagt du som bestämmer om du vill förändras och i så fall hur mycket. Du skriver att du har en naturlig fallenhet att bli engagerad och ge råd så du får fundera på om du vill bejaka detta personlighetsdrag hos dig eller inte. Du kan alltid göra en plan om hur du vill vara med nya vänner i fortsättningen och utvärdera kontinuerligt hur det går, men det ska såklart kännas bra för dig! Själv är jag inte villig att börja prata mindre och långsammare för att bli omtyckt. Jag lärde mig nämligen från psykologen från habiliteringen att det bästa för mig är att söka mig till människor som tycker om mig som jag är. Däremot har jag full förståelse för att andra autister kan vilja göra ett annat val än jag, och det är i vilket fall som helst bra att bli medveten om vad andra möjligtvis kan störa sig på hos en för då kan man göra ett medvetet val!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.