Hur ska jag tolka min vuxne son med autism?

Tarja frågar

Min son har ADD/Autism, men har fungerat någorlunda bra. Hans sambo har ADD/Asperger/Autism. De har bägge två stark social ångest och kan inte söka hjälp. Är rädda pga social fobi. Vad kan jag som mamma göra? Sambon säger bla att jag som mamma ska erkänna mig vara skyldig (till vad?) och sedan fråga om jag kan hjälpa till. Men de accepterar inte någon som helst hjälp. De kan gå med på något men så säger sambon att ” Det finns en annan sida jag ska tänka på. Jag ska tolka även deras kroppsspråk, vad de vill säga med tystnad mm.

Jag hamnade i konflikt för att jag inte kunde tolka vad de ville när de först sa ja till ett förslag men nej med kroppsspråket. Jag kunde inte tolka! Ville de eller inte? Och fick motta väldigt mycket anklagelser, fick skuldkänslor, osäkerhet mm. Hur kan jag hantera det här? Jag är bara en människa, mamma som vill väl men son inte alltid vet hur jag ska tänka. De är väldigt intelligenta och jag har svårt att förstå att de inte kan förstå det. Hjälp mig!

De har ångest, social fobi som blir hela tiden värre känns det som och sambon han tex fått sparken från jobbet. Är det bara omgivningen som måste anpassa sig och hur i all världen kan man förstå och tolka att ett nej är ja och tvärtom. Annars får dom panikångest och ännu mer social fobi och det är mitt fel! Men jag får inte veta hur jag kan rätta till det som gick fel med kommunikation, jag är bara skyldig..

Min son har en väldig ångest och klandrar mig för att jag inte klarar av att tolka alla sambons signaler, att han är emellan oss. De säger att de inte klarar av någon hjälp, att läkare mm klarar inte heller av det de behöver. Vad kan jag som mamma till ett vuxet barn göra? Var lär jag mig tolka det för mig omöjliga? Kan inte de som har ADD, högpresterande Asperger och autism inte förstå att jag vill väl men kan göra och säja, tolka fel? Jag behöver verkligen hjälp!!!

Paula svarar

När jag läser ditt meddelande anar jag frustration och en känsla av att vara oskyldigt anklagad. Då din son och hans sambo bägge har autism föreslår jag att du skriver ett gemensamt mejl till dem där du förklarar att du ibland har svårt att förstå vad de menar. Förklara att du vill hjälpa dem att må så bra som möjligt men att de i så fall måste vara tydliga i sin kommunikation så att du vet vad de vill. Skriv mejlet utan anklagelser, och be dem ge dig ett skriftligt svar där de förklarar vad de vill att du ska göra exakt. Många av oss med autism föredrar skriftlig kommunikation eftersom skriftlig kommunikation ger oss betänketid för att fundera på hur vi ska formulera oss.

Autister är ofta raka

Vi autister är väldigt olika varandra, men generellt sett brukar vi säga det vi menar och mena det vi säger. Undantag finns naturligtvis, men sannolikheten är ändå relativt stor för att det inte finns några dolda budskap mellan raderna i autistisk kommunikation. Kroppsspråket kan ge missvisande budskap då vi autister inte alltid använder kroppsspråket på samma sätt som ni neurotypiker gör. När sambon säger att du måste ta hänsyn till deras kroppsspråk, vad säger din son om det? Håller han med sin sambo eller brukar han i likhet med många autister vara rak? Är hans sambo medveten om att det kan vara svårt att tolka en autists kroppsspråk? Hur kommer det sig att de inte vågar använda rak kommunikation trots att du har svårt att tolka deras kroppsspråk? Be din son och hans sambo skriva mejlet tillsammans så att de båda har koll på vad som sagts. Och be gärna dem skriva anvisningar om hur deras kroppsspråk ska tolkas.

De kan känna ambivalens

En annan möjlighet är att deras psykiska ohälsa skapar känslor av ambivalens hos dem. De kanske pendlar i sina känslor. I ena stunden vill de kanske ha hjälp av dig och i nästa stund vill de inte det. I så fall är det inte omöjligt alls att de själva inte har en aning om vad de vill. Att de skyller på dig kan bero på att de mår dåligt och överför sin ångest på dig. Vem vet, de kanske känner sig trygga med dig vilket kan vara anledningen till att de vågar släppa ut alla sina känslor när de umgås med dig.

Du behöver inte acceptera påhopp

Med ovanstående sagt ska du inte behöva stå ut med att bli oskyldigt anklagad. Förklara för din son och hans sambo att du vill väl och att du gärna vill hjälpa dem under förutsättning att de vill ha din hjälp men att du inte accepterar personliga påhopp. Fråga dem gärna också om deras frustration egentligen beror på att de upplever dina hjälpförslag som påträngande. I så fall tycker jag att du ska backa och låta paret lösa sina egna problem. Det är jättefint att du som mamma vill hjälpa till, men ibland kan vuxna behöva stå på egna ben!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.