Idag kommer den fjärde och sista delen om ämnet kost. Som du förmodligen har förstått så går det inte att planera ett nyttigt kostschema om du inte har klart för dig vad du tycker är nyttigt. En anhängare av Livsmedelsverkets tallriksmodell skulle säga till dig: ”Ät bröd, kolhydrater och frukt. Cola light är okej. Ät margarin så som Lätt och lagom och aldrig Bregott, riktigt smör eller kokosolja.” En LCHF:are skulle istället säga: ”Ät inget bröd. Ät riktigt smör istället för margarin och inta ett par matskedar kokosolja om dagen. Undvik Cola light.”
Vissa tar läror från olika kostparadigm
Något som du borde vara medveten om är vilket kostparadigm du tror på och varför. Jag blir alltid lika förvånad när någon säger bestämt: ”Det är farligt med Cola light och margarin, därför bör man äta riktigt smör och kokosolja. Sedan är det viktigt att äta lax några gånger i veckan.” Då tänker jag bara: ”Vänta lite nu. Du har tagit det här med att man ska äta smör och kokosolja samt undvika margarin och Cola light från LCHF och det här med att man ska äta lax har du tagit från tallriksmodellen (LCHF:s grundare Annika Dahlqvist har varnat för gifterna i odlad fisk). Varför litar du på två olika kostparadigm samtidigt? Är inte det motstridigt?”
Dömer ingen
Om man tror på laxens nyttighet, borde man enligt min logik också följa resten av lärorna i tallriksmodellen, dvs att man äter margarin istället för smör osv. Jag dömer absolut ingen som väljer att lita på två olika kostparadigm samtidigt och jag är själv inte heller en fullvärdig LCHF:are. Men min poäng är att det inte är lätt att ge autister tips om nyttiga måltider när jag inte vet vad de tycker är nyttigt och om de av någon anledning litar på flera olika kostparadigm samtidigt. Därför anser jag att var och en bör planera sitt eget kostschema.
Olika kostparadigm har olika syn
Om du vill konstruera ett matschema i syfte att få i dig tillräckligt mycket näring, bör du vara medveten om vilket kostparadigm du tror på. Om du vill kombinera tallriksmodellen med LCHF, kan det bli knepigt att veta vad ens kropp behöver då LCHF:are inte anser att frukt behövs, och tallriksmodellen förespråkar betydligt mer C-vitamin än vad LCHF gör. Och enligt karnivorister behövs inte frukt och grönt alls då de anser att det här med det enorma C-vitaminbehovet är en myt! Det C-vitamin som behövs får man i sig genom att äta lever, menar de.
Bra att vända sig till en expert
När det gäller de exakta mängderna mat som många har efterfrågat (det är inte alltid lätt att känna hunger- och mättnadskänslor när man har autism varför många vill väga maten) så föreslår jag att du vänder dig till en expert som har kunskap om det kostparadigm du vill följa! Om du däremot tror på LCHF kommer du knappast behöva väga maten då det fiffiga med LCHF är att kroppen känner automatiskt när den inte vill ha mer mat. Fett är väldigt mättande! Till och med jag känner mättnad nu vilket jag inte gjorde när jag åt enligt tallriksmodellen.
Ångest och oro varningssignaler
Observera att jag absolut inte rekommenderar någon med ätstörningar att skaffa en matvåg. Matvåg kan däremot vara ett utmärkt hjälpmedel för oss som har svårt för att känna i kroppen hur vi mår, dvs om vi är hungriga, mätta, har ont mm, och det fungerade utmärkt för mig att ta hjälp av den! Dock måste man absolut inte väga maten varje gång. Reser du bort och får ångest av att inte ha någon matvåg tillgänglig är det troligen en varningssignal om att det inte passar dig att använda en matvåg. Ett hjälpmedel ska underlätta ens liv, inte ge en ångest!
Syftet bör vara en god hälsa
Dessutom rekommenderar jag ingen att börja följa extrema kostparadigm, t.ex. frukterianism och karnivorism, om man inte är väldigt påläst och börjar försiktigt. Och som sagt bör syftet med ett kostschema aldrig vara att banta utan uppnå en god hälsa! Vidare rekommenderar jag alla att även läsa om negativa erfarenheter av alla kostparadigm och inte enbart positiva. Själv tror jag inte på frukterianism och karnivorism överhuvudtaget, dock vill jag inte döma ut de som säger sig må bra av att följa dessa kostparadigm och få enorma hälsovinster.
Viktigt att göra en omvärdering
Om du tvärt ändrar ditt kostschema och går ifrån ett paradigm till ett annat, är det viktigt att vara försiktig. Känn efter: hur mår jag? Har jag fått magproblem, har jag fått sämre immunförsvar (dvs råkar ut för förkylningar lättare), har jag fått en lägre energinivå och har jag utvecklat nya konstiga hälsobesvär? Om svaret är ja på någon av dessa frågor, besvären är inte övergående och problemet försvinner direkt när du börjar äta din gamla kost igen, är det något som är allvarligt fel med ditt nya kostschema. Då bör du sluta följa det omedelbart!
2 svar på ”Hur planera sitt kostschema vid autism? del 4”
Tack för dina inlägg om kost. Jag håller med dig om att matrutiner är viktiga. Jag är 40, fick autismdiagnos när jag var 36, hetsätit sen jag var 13. Nästan jämt haft 3-20 kg övervikt men äntligen hittat mitt sätt att äta balanserat. Håller nu normalvikt!
För ett år sedan vägde jag 80 kg. Räknade ut följande: En hälsosam vikt för mig skulle vara ca 66 kg, dvs bmi 21,5. När jag väger 66 kg och tränar medelintensivt 3-5 ggr/v behöver jag 2200 kcal/dag. Kroppen tar inte upp alla kalorier därför har jag lagt till 200 kcal/dag. Äter jag mindre är det svårare att stå emot suget att hetsäta. Genom att äta ca 2400 kcal/dag kommer jag successivt närma mig målvikten 66 kg. 2400 kcal är alltså ingen bantning utan den mängd jag behöver äta även efter viktnedgången.
Jag delade upp måltiderna så att jag åt 600 kcal kl 8, 500 kcal kl 12 och 15 och 800 kcal kl 18.
Jag tyckte bara det var roligt att räkna kalorier. Efterhand gick det jättesnabbt.
Det tog ett år att gå ner men jag mådde bra hela tiden, var inte hungrig och kände mig väldigt duktig som följde min matplan. Nu när vanan är etablerad känns matplanen som min superkraft. Jag äter precis det jag vill och har koll på att jag får i mig allt jag behöver.
Som du säger Tilly, det passar verkligen inte alla, men det är värt att berätta om vad som funkar för mig!
Vad roligt att du har hittat en matplan som fungerar för dig! Och grattis till att du uppnått en normalvikt och lyckats behålla den. Det är jättebra för hälsan!
Jag förstår vad du menar med att du njöt av att räkna kalorier. Jag gjorde det med. Egentligen var det inte jag utan min personliga tränare som hade räknat mina kalorier och jag höll mig till matplanen till punkt och pricka. Det var jätteroligt, och lika roligt som mina andra vardagliga rutiner.
Jag kunde aldrig förstå varför vissa människor ansåg att mina matrutiner var skadliga men att mina andra vardagliga rutiner inte var det. Men det beror troligen på att folk saknar kunskap om att inte alla tjejer förknippar mat med ångest. Vissa känner sig hindrade av en matplan och förknippar den med ångest och andra tycker bara att det är roligt att följa en matplan. Tillhör man den första skaran bör man absolut inte följa en matplan, men i annat fall förstår jag absolut inte varför det skulle vara dåligt.