Det är många som har läst min debutbok från 2013 där jag beskrev att jag hade ett specifikt kostschema jag följde. Att veta vad och hur mycket man ska äta är ju inte det enklaste när man har Aspergers syndrom eller autism. Därför kan det i vissa fall vara vettigt att planera ett kostschema så att man får i sig alla viktiga näringsämnen.
Inte sällan får jag frågan om jag inte skulle kunna skriva det exakta kostschemat jag följde, dvs vad jag åt och exakt hur många gram. Men tyvärr kan jag inte det på grund av följande:
1. Det kan vara farligt att följa någon annans exakta kostschema
Och då syftar jag på strikta kostscheman där man väger alla sina måltider. Mängderna i mitt kostschema var designade för mig. För att bedöma hur mycket man ska äta (så att man inte äter för lite) måste man dels ta hänsyn till hur lång man är och hur mycket man väger och dels även hur ofta man tränar, hur man tränar och med hur tunga vikter. Mitt kostschema var anpassat efter min längd, vikt och mitt träningsschema med tung, frekvent styrketräning och därför bör ingen annan följa det! Jag har ingen kunskap om hur andra borde äta.
2. Ett kostschema passar inte alla
Jag tror personligen inte att ett strikt kostschema passar någon som antingen har eller har haft ätstörningar, någon som har en negativ kroppsbild (dvs hatar sin kropp) alternativt får skuldkänslor efter måltider eller när man tvingas avvika från kostschemat. För mig var kostschemat inget annat än ett roligt intresse! Jag har varken haft ätstörningar eller haft en negativ kroppsbild utan det var något som bara förgyllde min vardag på samma sätt som mina andra specialintressen gör det. Jag fick aldrig dåligt samvete om jag avvek från schemat!
Jag har ingen aning om ifall de personer som mailar mig och frågar hur mitt kostschema exakt såg ut förknippar mat med ångest och om de haft ätstörningar vilket är en ytterligare anledning till att jag inte kan låta någon okänd ta del av de exakta mängder jag åt. Jag vill absolut inte ta på mig ansvaret för någon annans hälsa för jag tror starkt att ett kostschema endast passar vissa typer av personer, dvs sådana som tycker att det är roligt att följa det, inte känner sig hindrade av kostschemat och inte förknippar mat med ångest.
3. Jag kommer inte ihåg mitt dåvarande kostschema
Det var länge sen jag följde kostschemat så jag kommer själv inte ihåg mängderna längre! Jag älskade att följa det, trivdes väldigt bra med rutinerna och kan absolut tänka mig att följa ett nytt kostschema någon gång i framtiden igen! Den enda anledningen till att jag slutade med kostschemat var att jag började äta mycket mer LCHF-inspirerat (dock inte strikt LCHF). Eftersom jag numera äter mycket fett märker min kropp automatiskt när den inte vill ha mer mat, och därför behöver jag inget kostschema just nu.
Styrketränade hårt
Även om jag aldrig kommer att delge de exakta mängderna på bloggen har jag inget emot att berätta vad mitt kostschema innehöll: havregrynsgröt, mjölk, frukt, grönsaker, blåbär, mandlar, olivolja, ris, fisk, kyckling, en äggula och flera äggvitor samt kvarg (kan ha glömt bort något men jag tror att det var allt!) Jag åt små måltider var tredje timme. Observera att kostschemat var mycket proteinrikt eftersom jag styrketränade hårt.
Fick hjälp av en personlig tränare tillika dietist
Många har också frågat mig vem det var som hjälpte mig med kostschemat och vad jag betalade för tjänsten. Jag anlitade en person från mitt gym för att designa ett kostschema till mig samt för att hjälpa mig med gymövningar. Jag minns inte vad hon hette men hon var både personlig tränare och dietist. Om jag minns rätt anlitade jag henne för 10 gånger och betalade 600 kronor i timmen, dvs sammanlagt 6000 kronor. Jag har för mig att hon egentligen skulle varit dyrare men att jag fick ett paketpris eftersom jag bokade väldigt många tillfällen.
Levde snålt
På den tiden var jag sjukpensionär och hade sparat ihop pengarna från min aktivitetsersättning. Jag var en fena på att spara pengar från aktivitetsersättningen genom att leva sparsamt och endast lägga 800-900 kronor i månaden på livsmedel, utöver det lade jag endast pengar på el, internet, telefoni (den sistnämnda gick på max 90 kronor i månaden), hemförsäkring och läkarbesök samt läkemedel (gick dock på högkostnadsskydd) och ibland billiga kläder men mer köpte jag inte. Aldrig godis och chips, aldrig halvfabrikat eller någon annan dyr mat, aldrig läsk, aldrig inredning till hemmet, aldrig fikabesök, endast en 12 år gammal Nokia-telefon mm.
Planerade alla inköp mycket noggrant
Eftersom jag valde att ha extremt låga utgifter (Wi-Fi, el, hemförsäkring och telefoni kostade trots allt extremt lite), jag åt billig havregrynsgröt på morgnarna och jag valde att endast köpa mat som hade röda prislappar p.g.a. kort bäst före datum (jag kunde få typ 1 kg köttfärs för typ 40-50 kronor eller 5 stycken kycklingklubbor som räckte till 5 måltider för 22 kronor) fick jag en slant över som jag förde över till sparkontot varje månad och hade till slut råd med en personlig tränare!
Vill inte döma ut andra
Anledningen till att jag skriver detta är att många har varit nyfikna på hur jag som sjukpensionär kunde spara ihop 6000 kronor trots att min aktivitetsersättning p.g.a. mitt finska ursprung var lägre än svenskarnas, men det gick! Mitt syfte är absolut inte att framställa de sjukpensionärer som inte vill eller kan spara som dåliga utan den enda anledningen till att jag redogör detta är att jag har fått minst 10 frågor om detta under de senaste månaderna. Eftersom det är tidskrävande att svara alla personligen skriver jag ett helt inlägg om ämnet.
Kräver enorma uppoffringar
Alla ni som har frågat mig om tips om hur man som sjukpensionär kan spara ihop pengar till en personlig tränare ska vara medvetna om att man måste leva mycket sparsamt om man vill anlita en personlig tränare! Ingen fika, ingen i-phone, endast kranvatten som dryck, inget godis, ingen Netflix, endast matlagning från billiga basvaror (så att livsmedel kostar ca 800-900 kronor i månaden max), endast extrapriser, inga bönor på burk utan endast torkade mm. Ja, ni fattar! Man måste vara helt säker på att man är beredd att göra de uppoffringar som krävs. Har man barn eller något annat i sitt liv som kostar pengar går det förmodligen inte ens att spara.
Uppmanar ingen att ta efter
Även om det passade mig att spara ihop pengar från min aktivitetsersättning och att jag valde att följa ett strikt kostschema som innehöll de matvaror som jag angav är det inte säkert att det passar alla. Därför uppmanar jag ingen att spara ihop pengar från sin aktivitetsersättning för att anlita en personlig tränare eller att börja äta exakt samma livsmedel som jag åt! Den enda anledningen till att jag skriver om kost, personlig träning och ekonomi är att många har varit nyfikna på det.
Fortsättning följer
Jag upprepar: ingen personlig tränare behövs, det var bara jag som ville ha det för jag har mina motoriska svårigheter. Däremot tror jag att de flesta av er som bett mig om hjälp med att planera ett kostschema i syfte att få i er tillräckligt mycket näring kommer att klara av att lägga upp era kostscheman själva.
Imorgon kommer jag skriva om hur man kan tänka när man planerar sitt kostschema och vad det finns för kostparadigm, dock kommer jag inte ge några råd om vilket kostparadigm som är bäst för de är totalt olika varandra. Jag vill inte att ni blir påverkade av mina värderingar utan jag kommer att beskriva allt neutralt för att ni ska kunna bilda er egen uppfattning.