Hur lär man känna sig själv om man har autism och adhd?

Fia frågar

Tack för din blogg och dina böcker! Jag är 37 år och blev diagnosticerad med ADHD för 3 år sedan, men ska nu även utredas för autism. Du skrev i ett inlägg: ”Diagnosen fick mig att acceptera mig själv som jag är och sluta träna på färdigheter där jag ändå inte har utvecklingspotential, och det var det som äntligen fick mig att må bra.” Hur har du kommit fram till var du har utvecklingspotential och inte?

Jag känner ofta att jag trots 37 års livserfarenhet bara fortsätter dunka huvudet i väggen i mina försök att agera ”normal” arbetstagare, dotter, vän, fru, mamma. Tack vare ADHD-medicinen kan jag göra det, men när effekten ebbar ut känner jag mig som en urblåst ballong, som från början blåste upp sig bara för att roa och tillfredsställa andra.

Jag har ganska bra koll på mina styrkor och svagheter, men oftast känns det som att styrkorna har svårt att komma fram, medan svagheterna gör sig påminda dagligen. Och det gör mig trött, ledsen, irriterad och missnöjd med livet. Hur har du gjort för att lära känna dig själv och dina gränser?

Paula svarar

Tack för en viktig fråga! Det finns många med autism och adhd som har liknande funderingar som du. Innan jag svarar på din fråga är det viktigt att känna till att alla med autism och adhd har olika livssituationer. Själv har jag inga barn så jag kan lägga all min energi på mig själv på fritiden. Däremot måste föräldrar till minderåriga barn lägga energi på att tillgodose barnens behov. Har du minderåriga barn kan du kanske inte följa alla mina råd rakt av, men du ska samtidigt hålla i minnet att du inte är skyldig att lägga din energi på någon annan än dig själv och dina barn.

Visste ingenting om autism och adhd

Det har varit en lång process för mig att lära känna mig själv. I början hade jag ingen aning om vem jag var. När jag fick diagnoserna autism och adhd visste jag ingenting om npf. Jag trodde att det neurotypiska var idealet och att jag borde sträva efter att bli så neurotypisk som möjligt, det vill säga någon utan autism. När jag hela tiden kraschade och inte ville leva fick jag hjälp av en psykolog med att förstå att när något får mig att må dåligt så bör jag inte lägga energi på att träna upp den färdigheten, och detta eftersom utvecklingspotentialen saknas.

Majoriteten kan ha fel

Psykologen fick mig också att inse att jag duger som jag är, men det tog lång tid innan jag tog in det. I början hade jag svårt att förstå att alla andra kunde ha fel om mitt liv och jag kunde ha rätt. Om tjugo personer sade till mig att jag mådde dåligt av att ha aktivitetsersättning och jag var den enda som tyckte att aktivitetsersättning var bra för mig så kunde jag alltså ändå ha rätt även om det var tjugo personer mot en. Det var en helt ny insikt för mig att majoriteten kunde ha fel och att någon som tänker och känner annorlunda kunde ha rätt. Men så är det! Andra människor vet kanske vad de själva mår bra av, men de kan inte veta vad någon med autism och adhd mår bra av.

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus (pris 275 kr, fri frakt över 249 kr för privatpersoner) och Adlibris (pris 275 kr, frakt 39 kr).

Jämför dig inte med andra

Som nydiagnostiserad trodde jag att om det fanns vissa autister som klarade av vissa saker så som att jobba på ett vanligt jobb eller att städa så borde jag också klara av samma sak. Uppmaningar som ”det finns andra med autism och adhd som klarar av X och Y, därför borde du också sikta högre” blev direkt skadliga för mig. Det tog tid innan jag förstod hur farligt det är att jämföra sig själv med andra med autism! Du ska alltså utgå från dig själv och strunta i hur mycket eller lite andra kvinnor med autism och adhd klarar av. Om du har andra gränser än andra npf:are är det helt okej!

Lyssna på DIN kropp

Något som också är farligt är att lyssna på andra när de har åsikter om hur mycket eller lite energi en viss aktivitet borde ta. Efter att jag började jobba insåg jag att jag inte orkar hålla kontakten med olika människor och att det faktiskt tar energi att svara på ett kort SMS eller mejl där någon frågar hur det är med mig. Jag mår bra men orkar inte berätta om mitt liv! Andra människor tycker att man ”borde orka” och att ”det bara tar ett par minuter”, men jag har lärt mig att tidsåtgången inte har något med energibortfallet att göra. Jag kan typ skriva ”grattis” när någon fyller år men orkar inte skriva mer än så. Strunta alltså i att tillfredsställa andra!

Testa dig fram

Om du är osäker på vad du mår bra av, testa dig fram! När du testar olika saker måste du utgå från hur DU känner och strunta i vad samhället eller din omgivning tycker att du BORDE känna. Själv testade jag att leva ett riktigt isolerat liv under Covid-pandemin och märkte hur otroligt bra jag trivdes med det! Det var då jag upptäckte att eftersom jag har autism så orkar jag inte både jobba OCH ha ett rikt socialt liv samtidigt. Först trodde jag att mina känslor var fel eftersom ”alla” påstår att det är viktigt att ha vänner och att det är skadligt att isolera sig för mycket.

Vågade lita på mina egna känslor

När jag tog upp det med en psykolog fick hon mig att förstå att det är en myt att en kvinna utan barn måste orka ha väninnor. Det öppnade mina ögon och fick mig att våga lita på min egen bedömning om vad jag mår bra av. Tidigare hade jag inbillat mig att man inte hade rätt att må bra om man inte hade träffat människor på ett halvår och att jag kanske också mådde dåligt utan att förstå det själv. Men så småningom förstod jag att om jag känner att jag mår bra så är det så! Och eftersom jag har autism och adhd mår jag bra av andra saker än de flesta människor.

Se upp med fällorna

När du börjar lära känna dig själv finns det ett par fällor att se upp med. När du väl börjar må bra ska du absolut inte återgå till ditt gamla liv för andras skull. Andra människor kan tycka att eftersom du nu har fått energi så borde du orka gå med på diverse saker för att tillfredsställa dem, oavsett om det handlar om att träffas och ta en fika, delta i fester eller svara på mail. Men du får tänka på att du har rätt att må bra och att du inte är skyldig att tillfredsställa andra bara för att du har fått mer ork. Du behöver alltså inte utforska hur mycket du skulle orka tänja på dina gränser innan du börjar må dåligt igen.

Alla förändras med åren

Slutligen ska du tänka på att vi alla förändras med åren, även vi autism och adhd. Bara för att du lär känna dina gränser idag så betyder det inte att dina gränser kommer att vara desamma om tio år. Det är inte ovanligt att vi med autism och adhd blir tröttare och tröttare med åren. Var ödmjuk mot dig själv och bejaka dessa förändringar! Du har rätt att ta ett steg tillbaka i vilken ålder som helst och förändra ditt liv oavsett hur ditt tidigare liv har sett ut!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.