Hur kan en person med autism hantera social ångest?

Louise frågar

Jag har autism 1 tillsammans med ADD, och har tyvärr stora svårigheter när det kommer till det sociala. Rädslan att vara social stärks rejält när jag bland annat är runt vissa människor på jobb.

Jag bedömer att de personerna är hårda i rösten, går rakt på sak, otydliga, att deras beteende är väldigt neutralt som om dem följer en rak linje. Jag har svårt att tyda dessa personer och få grepp om dem. Detta gör att jag blir rädd för att få kritik eller tillsägelse som jag inte riktigt vet om jag kommer kunna hantera. Känner mig väldigt övervakad fast att jag inte är det.

Det gör också att jag tar den lätta vägen ut, exempelvis inte sitta i matrummet och äta för att jag är rädd att bli bemött, hålla mig för mig själv osv.

Har snart arbetat med dessa personer i två år och sen början har jag haft dessa svårigheter. Jag har testat att skapa egna strategier, läsa om social ångest vid autism, skapa små utmaningar för mig själv jag ska klara av för att ta mig ur denna rädslan. Men inget har direkt hjälpt.

Hela denna situationen, att det känns som en ond cirkel, att få ångest nästan dagligen över rädslan att möta dessa personer, är väldigt psykiskt krävande.

Är detta något du kan känna igen dig i och har tips eller idéer vad jag kan försöka göra annorlunda?

Paula svarar

Jag känner igen mig till viss del. När jag var yngre var jag ständigt rädd för att vara till besvär vilket i sin tur begränsade mitt liv. När jag bodde inneboende hos en äldre dam klagade hon på att jag städade för dåligt och att jag inte hade kastat soporna. Jag var rädd för att göra fel vilket ledde till att jag slutade använda köket helt. Jag åt istället ute och köpte hem kex, godis och popcorn som jag kunde äta när jag blev hungrig hemma. Jag bodde hos henne i nästan ett år och betalade hyra men använde alltså aldrig köket hemma, inte ens kylskåpet!

Autister tror ofta att andra är arga

Det är faktiskt inte ovanligt att vi autister utgår från att andra är arga på oss. Det finns en studie som har visat att när vi autister feltolkar andras kroppsspråk så brukar vi misstolka dem åt det negativa hållet: när vi ser glada ansikten brukar vi misstolka dem som neutrala, och när vi ser neutrala ansikten brukar vi tolka dem som arga. Självklart finns det individuella skillnader och gäller inte alla med autism. Men det är alltså känt att vi autister på gruppnivå verkar fungera så.

Social ångest kan leda till isolering

Även Tony Attwood har skrivit i sin bok Den kompletta guiden till Aspergers syndrom att många tonåriga flickor med autism har blivit medvetna om sitt annorlundaskap och det faktum att de kan göra sociala tabbar, och att detta i sin tur kan få dem att utveckla social fobi. Detta kan leda till social isolering, menar han. Enligt min erfarenhet brukar även många vuxna autister oroa sig för att göra/ha gjort bort sig av samma anledning: man är medveten om sin autism och sina svårigheter att tolka sociala signaler.

Fundera på hur du vill ha det

Jag tycker att du ska fundera på hur du skulle vilja ha det om du inte hade ångest: är det ett problem för dig att hålla dig för dig själv? Skulle du innerst vilja vilja sitta i matrummet och äta eller känner du att du borde det eftersom dina kollegor gör det? Om du upplever det som begränsande och skulle gärna sitta med i matrummet om du inte hindrades av din ångest kan det vara bra att söka hjälp. Kanske kan du prata med en autismkunnig psykolog som kan hjälpa dig?

Är en del av livet

Du kan också fundera på vad du egentligen är rädd för. Hur kommer det sig att du är rädd för att få kritik? Vad är det värsta som skulle kunna hända om dina kollegor kritiserade dig? Om din rädsla mot förmodan skulle slå in och det skulle visa sig att någon av dina kollegor tycker illa om dig, varför skulle det vara farligt? Försök påminna dig själv om att vi människor är olika och tycker om olika människor. Därför kommer det alltid finnas någon som tycker om oss och någon som tycker illa om oss, och det är en del av livet! Och när du tänker efter gillar du kanske själv inte heller alla människor, eller hur?

Möt din ångest

Försök möta din ångest istället för att fly den. Om du sätter dig i lunchrummet och dina kollegor låter otrevliga, stanna upp i din ångest och uppmärksamma hur den känns i kroppen. Om du börjar skaka och känner en klump i halsen, uppmärksamma det istället för att försöka slå bort känslorna. Konstatera bara neutral för dig själv: ”Nu känns det jobbigt i kroppen, nu känner jag mig skakig o s v”.

Du har två val

När du känner att du inte kan tyda dina kollegor har du två val: antingen accepterar du att du inte kan tyda dem. Då kan du säga tyst till dig själv: ”Nu kan jag inte förstå vad min kollega menar, och osäkerheten känns lite jobbig. Men det är ingen fara för jag behöver inte förstå allt!” Eller så är du öppen med dina känslor. Du kan berätta för dina kollegor att du har autism och att du är rädd för att få kritik och att bli illa omtyckt. Du kan också be dem vara tydliga mot dig! Men det är du som vet vad som är bäst för dig. Om du inte tycker att mina tips hjälper kan det som sagt vara bra att söka stöd från en autismkunnig psykolog!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.