Hjälp, han pratar bara om sina specialintressen

Emma frågar

Googlade specialintresse och kom till din sida. Min bonusson kan fastna i att bara prata om sitt intresse. Jag märker att det påverkar hans vänskapsrelationer och oroar mig för hans framtid. Då jag kan mycket om autismspektrum via mitt jobb så vill jag hjälpa honom att lära sig prata om fler ämnen, att träna. Innan så söker jag andra som har diagnos autism för att få mer perspektiv och tips på hur jag kan hjälpa honom. Vad tror och tänker du om det?

Paula svarar

För det första är det viktigt att känna till att bortträning av svårigheter vid autism är ett kontroversiellt ämne. Några autister anser att det är bra att träna på vissa saker medan andra inte alls håller med. Vissa tycker till och med att det är rent av förnedrande att använda termen träning i samband med autism! Många som är kritiska till det menar att träning bara skadar autistens självkänsla och att de som uppmanar autisten till att träna förmedlar för autisten att hen inte duger som hen är. Jag själv tillhör de som rent generellt är skeptiska till att uppmana en autist till träning, dock förstår jag nyttan av att öva på vissa saker så länge det verkligen gagnar autisten och sker på hens villkor.

Alla är inte intresserade av vänskap

Du skriver att din bonussons tendens att prata om sina specialintressen påverkar hans vänskapsrelationer negativt. Därför undrar jag om han är medveten om att många tar avstånd från honom på grund av detta och vad han i så fall anser om det. Tycker han att det är okej att förbli ensam om hans jämnåriga inte orkar lyssna på hans monologer? Det är inte alla autister som är intresserade av vänskapsrelationer med jämnåriga vilket även framgår av diagnoskriterierna för autism.

Vissa kanske delar hans intresse

Jag ser det så här: din bonusson har rätt att prata om sina specialintressen, men andra människor har samtidigt ingen skyldighet att lyssna på hans monologer dag ut och dag in. Jag har full förståelse för att många inte orkar lyssna på någon som bara pratar om ämnen som inte intresserar dem det minsta! Nu vet jag inte vad hans specialintresse är, men om han tycker att det tar energi att prata om andra ämnen än specialintresset och han ändå vill ha vänner undrar jag om det finns något forum där han kan träffa andra som delar detta intresse. Det skulle kunna vara en lösning!

Är inte synonymt med lycka

Jag tycker inte att man ska sträva efter att en autist ska få ett normalt liv utan ett lyckligt liv! Om din bonusson tycker att det är okej att förbli ensam ifall han inte lyckas hitta människor som delar hans intresse och han mår bra tycker jag att allt är i sin ordning. Ibland oroar sig vuxna för att ett autistiskt barn inte kommer att hitta ett jobb som vuxen om hen inte tränar på att anpassa sig, men faktum är att långt ifrån alla autister orkar arbeta: vissa har sjukersättning och är jättelyckliga! Att leva ett genomsnittligt vuxenliv med arbete och ett rikt socialt liv måste alltså inte alls vara synonymt med lycka. Dessutom lyckas vissa autister hitta anpassade jobb.

Be habiliteringen om hjälp

Om din bonusson däremot inte förstår hur hans beteende påverkar hans vänskapsrelationer tycker jag att ni ska förklara det för honom. Om det skulle bli aktuellt med träning är det viktigt att han har eget val: vill han träna på att börja prata om andra saker än sina specialintressen? Anser han att det funkar att träna utan att träningen drar ner honom? Tränar han för sin egen skull och inte för att ni vuxna ska bli nöjda med honom? Om svaret är ja på dessa frågor tycker jag att ni ska köra, och ni kan i så fall testa om det funkar att göra det med hjälp av sociala berättelser. Om ni har habilitering där ni bor skulle ni kunna be habiliteringen om stöd!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.