Häromdagen funderade jag på hur länge jag egentligen har bloggat. När jag kollade, såg jag att jag började i januari 2014. Helt otroligt att tiden har gått så här fort och att jag nu har bloggat i över ett år!
När jag startade den här bloggen, visste jag ingenting om bloggar. Eftersom jag aldrig hade läst några bloggar i hela mitt liv, visste jag inte om vad man brukade skriva om i bloggar, hur ofta man skulle uppdatera bloggen, hur man fick läsare osv. Fanns det några oskrivna regler man skulle följa när man bloggade? Jag hade överhuvudtaget ingen koll!
Jag minns när jag hörde talas om bloggar för första gången i mitt liv. Det var våren 2009 när jag gick första året på utbildningen till Aspergerinformatör på Ågesta Folkhögskola. Läraren föreslog att vi elever skulle starta en blogg, men jag ställde mig negativ till idén. För det första tyckte jag att det lät krångligt, och för det andra kändes det som en konstig tanke för mig att skriva privata saker om sitt liv utan att ha någon koll på vem som läste inläggen.
Nu efteråt har jag förstått att jag inte var redo att börja blogga på den tiden. Hela min energi gick åt att lära mig att föreläsa om Aspergers syndrom, och därför orkade jag inte påbörja nya projekt just då och lära mig nya saker. Jag är ju känd för att endast kunna koncentrera mig på ett nytt projekt åt gången och göra det riktigt ordentligt, och på den tiden hette projektet att hålla föreläsningar!
När jag hade blivit mer känd som föreläsare, började jag få mer och mer önskemål från åhörarna om att jag skulle starta en blogg om Aspergers syndrom, och det var då idén föddes. Jag tänkte: varför inte? Dels skulle jag kunna svara på människors frågor via kommentarfälten på bloggen, och dels skulle ännu fler människor få reda på att jag föreläser om Aspergers syndrom om jag hade en blogg. Dessutom skulle bloggen vara ett utmärkt sätt att bolla tankar med andra Aspergare och även andra, och på det sättet skulle jag lära mig nya saker och förhoppningsvis bli en ännu bättre föreläsare!
Personalen på Ågesta Folkhögskola såg en smula förvånad ut när jag på hösten 2013 talade om för dem att jag hade bestämt mig för att börja blogga och behövde någon som skulle hjälpa mig att komma igång. Men nu kändes allt rätt och jag kände mig redo för ett nytt projekt. Och detta beslut har jag aldrig någonsin ångrat 🙂
5 svar på ”Historien bakom bloggen”
Jag trodde du hade bloggat i många år,nu blev jag allt snopen…och den här bloggen och Johanna Svenningsson’s blogg är dom första bloggar jag har läst.Trodde inte att jag skulle börja läsa en blogg,ännu mindre att jag skulle kommentera.Det är ju lite spännande när det plingar till i mailen och ett nytt inlägg från dej kommit,känns ibland som jag följer en serie..haha.Och jag som inte ens ser på tv.Ja det är ju bra att det finns bloggar om asperger och fler borde kanske finnas,det syns ju att det är många som är intresserade om asperger/add,säkert finns det många barn och ungdomar med det här med föräldrar som vill läsa så mycket det går.Då är det riktigt bra att du och Johanna bloggar
Nej, så länge har jag inte bloggat 🙂 Men vad roligt att höra att du tycker det är spännande att få mejl varje gång jag skrivit ett nytt inlägg! Det är ni läsare som har gjort att jag har orkat fortsätta med bloggandet!
Själv läser jag inte heller bloggar förutom just Johannas då, men jag började läsa hennes blogg efter att jag själv hade börjat blogga. Jag intresserar mig inte för de flesta bloggar eftersom de flesta bloggar handlar om ämnen jag inte är intresserad av. Men Johanna skriver om sin vardag på ett väldigt intressant och tänkvärt sätt, så jag har verkligen fastnat för hennes blogg! 🙂
Vad roligt att du är nöjd med ditt beslut att börja blogga, och kul att du gillar min blogg! 🙂 Jag tycker att det är superbra att du driver den här bloggen. Det är intressant att få ta del av dina tankar och erfarenheter och jag tror att det du skriver gör skillnad för många, både för personer som själva har Aspergers syndrom men också för personer som inte har det.
Tack Johanna, du gör också skillnad! Du har skrivit så många tänkvärda saker 🙂
Jag såg att din kommentar hade hamnat i skräppostmappen, förlåt att jag inte märkte det igår! Av någon anledning slänger bloggen vissa kommentarer. Jag måste bli mer uppmärksam!
Jag försöker igen för jag tror att kommentaren jag nyss postade hamnade i skräpposten.
Vad roligt att du är nöjd med ditt beslut att börja blogga och att du gillar min blogg! 🙂 Jag tycker att det är superbra att du driver den här bloggen. Det är intressant att få ta del av dina tankar och erfarenheter, och jag tror att det du skriver gör skillnad för många, både personer som själva har Aspergers syndrom och personer som inte har det.