Hejdå Finland, jag kommer att sakna dig

Igår var det dags att säga hejdå till Finland och den här gången troligen ända fram till sommaren. Det känns alltid vemodigt att säga hejdå. Jag har en lite speciell relation till Finland: jag flyttade ju till Sverige för 19 år sedan och har därmed nästan bott lika länge i Sverige som jag bott i Finland. Jag skulle absolut inte vilja bo i Finland igen och jag trivs väldigt bra i Sverige. Men samtidigt har jag ju mina föräldrar och min bror i Finland varför Finland fortfarande på ett sätt känns som mitt hem men samtidigt inte.

Spenderade två veckor i Finland

Jag hann spendera två veckor i Finland men den här gången handlade det endast om en jobbresa. Jag höll ju 3 föreläsningar i Esbo, 2 i Helsingfors och gav en TV-intervju. Det var meningen att jag även skulle gett en tidningsintervju, dock blev den inställd. Det kanske var lika bra för mitt schema har varit rätt så tajt på sistone: sedan den 21:a januari har jag haft hela sex föreläsningar!

Träffade mammas väninna

Som sagt sov jag på hotell i centrala Helsingfors efter tisdagens TV-soffa och föreläsningar. Efter att jag checkat ut från hotellet tog jag en fika med mammas väninna i stan innan det var dags för mig att ta mig till färjeterminalen. Det är jag som har presenterat henne för mamma, och historian bakom är lite speciell: hon hade läst min bok, och när hon hade pratat om boken med sin väninna visade det sig att jag var kompis med dottern till väninnan! Hon hade blivit jättenyfiken och bett sin väninna hälsa sin dotter att hon gärna ville träffa mig någon gång.

Jag förmedlade kontakten

När jag fick träffa den här kvinnan, tänkte jag direkt att hon skulle ha mycket gemensamt med mamma: de var båda intresserade av skönlitteratur och dessutom jobbade hon på exakt samma arbetsplats där mamma jobbade för mer än 35 år sen! De hade aldrig jobbat där samtidigt men de kände ändå samma människor. Allt slutade med att hela våra familjer träffades och min bror blev kompis med hennes son och mamma blev kompis med henne. Och allt alltså tack vare att den här kvinnan hade läst min bok!

Ville inte synas i media

Efter tisdagens TV-intervju tänkte jag hur otroligt roligt det var att få vara med i TV igen. Jag är överraskad över mig själv för förut var min största skräck att bli känd och gjorde allt för att undvika det. Jag tackade nej till större föreläsningar för jag ville vara anonym och föreläste därför endast för mindre grupper. När läraren på Ågesta Folkhögskola frågade mig år 2009 om jag kunde tänka mig att ge en radiointervju tackade jag bestämt nej. Jag tackade till och med nej till att synas på Ågesta Folkhögskolas reklamfilm och webbplats!

Har utvecklats

Dock ville jag gärna ge ut en bok varför jag till slut bestämde mig för att försöka stå ut med att ge några medieintervjuer. I början tyckte jag inte om det och jag var också livrädd för att någon skulle känna igen mig på gatan. Efter ett tag började jag tycka att det gick an att ge medieintervjuer även om jag inte var så jätteentusiastisk utan kände mig snarare neutral inför det. Men ju mer tiden gick, desto mer kul började jag tycka det var. Och nu har jag tydligen till och med börjat tycka att det är jättekul att vara med i TV! Jag har nog utvecklats 🙂

Min bror tog bilder

Som vanligt tog min bror bilder på mig med sin proffskamera när jag var i Finland. Jag har tänkt använda bilder i föreläsningsreklam men publicerar även en här på bloggen för jag har ibland fått höra att jag publicerar alldeles för få bilder!