Mloca frågar
Jag är ca 50+, fick först adhd 2009. Har väl funkat hyfsad men ändå inte. Inombords ångesten och självhat. Kan inte låtsas vara något som inte är ärligt..
2023 feb fick jag autism. Ja jag är ett barn men hatar mig själv så mycket. Förbaskat jobbigt i huvudet, är alltid ångestfylld. Känner att jag inte förstår och jag har bara speglat andras reaktioner. Levde sånt dubbelliv att mitt intellekt inte hjälper mig direkt.
Min fråga är var tar jag vägen när jag bara vill rymma och fly? Hitta tystnad och inga krav. Behöver sova men vet inte något sånt ställe..Där önskar jag om råd??
Paula svarar
Du får fundera på vad det är du vill fly ifrån. Vilka krav är det du inte orkar leva upp till? Jag vet inte vad du har för livssituation, men om du har sjukersättning och inte har minderåriga barn hemma har du dagarna fria och kan göra vad du vill! Du kan i så fall undvika människor som ställer krav på dig och inte respekterar dina gränser.
Var socialt utmattad
Jag hade förut liknande tankar som du, och jag inbillade mig att jag skulle behöva fly till en öde ö för att få vara ifred. Jag var länge socialt utmattad och brottades med skuldkänslor för att jag inte orkade svara på privata mejl och SMS, men jag orkade verkligen inte! Samtidigt var jag rädd för att mitt beteende skulle tolkas som psykisk ohälsa om jag ”bröt” med alla. Jag trodde inte att det skulle finnas en lösning på mitt problem vilket gav mig panik.
Hittade en lösning
Men så småningom insåg jag med hjälp av en psykolog att jag inte behövde ”rymma” för att få vara ifred eftersom mitt hem kunde vara min fristad. På psykologens inrådan skrev jag ett offentligt meddelande på Facebook där jag förklarade att jag behövde vara ifred på fritiden och att människor i fortsättningen inte kunde vänta sig ett svar från mig om de SMS:ade eller mailade mig privat (jobbmejl är en annan sak). Jag vet att det lät dramatiskt, men det var nödvändigt för mig att låta hård. Tidigare hade jag berättat för människor att jag inte alltid orkade svara och inte kunde lova att jag skulle orka hålla kontakten regelbundet, men det hade inte riktigt fungerat.
Har inte ångrat mig
Efter att ha hört psykologens förslag var min första tanke: ”Men så där kan man inte göra!”. Jag kände nämligen att det gick emot alla tänkbara normer. Men nu har det gått över ett år och jag har inte ångrat mig en sekund! Nu lever jag utan krav på fritiden och kan därför fokusera på mitt jobb och på mig själv. Jag har också lärt mig att sluta vara hård mot mig själv och släppa skulden för att jag inte lever upp till andras krav och förväntningar.
Texten fortsätter längre ner på sidan.
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Gothia Kompetens.
Ta inga förhastade beslut
Om det är de sociala kraven du vill fly ifrån kan du göra som jag och förklara att du vill vara ifred! Då kan ditt hem bli din fristad och du behöver inte fly någon annanstans. Med detta sagt råder jag dig att inte ta några förhastade beslut utan du får i så fall fundera på om detta verkligen är vad du vill. Kanske behöver du bara undvika vissa människor och inte alla?
Fundera på vem du är
Om du är osäker på vad du vill och vad det är du vill fly ifrån kan det vara en idé att prata med en psykolog med spetskompetens om autism. Annars kan du bara ta en social paus i några månader! Men oavsett vad du bestämmer dig för är det bra om du försöker fundera på vem du är och vad du vill så att du inte bara blir någon som andra förväntar sig att du ska vara.
Du kan kontakta sjukvården
Vad gäller ditt behov av tystnad och sömn så kan du undersöka om du kan ljudisolera din lägenhet och få bidrag för ljudisoleringen. Jag fick ljudisolering beviljad för några år sedan vilket har gjort stor skillnad i mitt liv! Att du har det tyst hemma och inte har några krav på dig kan också underlätta för dig att sova bättre. Annars kan du kontakta sjukvården och ta blodprover för att kolla om allt är som det ska med din kropp. I annat fall kan du diskutera om du kan ha sömnproblem och om KBT eller sömntabletter skulle vara en lösning för dig!
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Köp min bok
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Gothia Kompetens.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Senaste svar på alla blogginlägg
Sant! Det är aldrig okej att behandla andra illa.
Håller med om att det är helt galet!
Håller helt med om att alla som ej kan arbeta borde få sjukersättning!
Alla är olika , själv kan autistiska vara elaka också , finns inga ursekter för att behandla andra illa.Arbetade ideellt…
De finns även människor med if som blivit utförsäkrade, bara för de varit ” duktiga ” på sin dagliga verksamhet.…
De handlar inte om ett beroende av bidrag, de handlar om att ge sjuka och funktionshindrade en bra tillvaro, har…
Du är inte ensam om att ogilla dem. Har också svårt att förstå att vissa med diagnoser kan rösta på…
Det stämmer att sådana särdrag även kan förekomma vid adhd!
Tack Cindy! 🙂 Ja, omgivningen kan verkligen göra problem av saker som inte är ett problem för mig.
Vad tråkigt att höra!
26 svar på ”Har autism och orkar ej med alla krav, vart kan jag fly?”
Det är svårt att avgöra med någon man inte känner. Men jag *tror* att det Paula skriver här kan vara det viktigaste av allt:
”…oavsett vad du bestämmer dig för är det bra om du försöker fundera på vem du är och vad du vill så att du inte bara blir någon som andra förväntar sig att du ska vara.”
Det finns ju flera problem med sen diagnos. Man kan behöva lära sig att dra gränser för att må bra (som Paulas exempel med fritid som verkligen är fri). Man kan behöva utforska vilka anpassningar man behöver göra – det kan vara något helt annat man måste tillåta sig, och därmed strunta i sociala normer. (Så länge det inte handlar om att skada sig själv och/eller andra, förstås.)
Men det jag tycker är jobbigast är just detta att man kan ha tappat bort sig själv och samtidigt lärt sig att hata sig själv under alla år som man tvingat sig att verka normal. Försökt vara normal. Och samtidigt mer eller mindre medvetet uppfattat att man inte skulle bli accepterad om man visade sitt sanna jag. Det är ett starkt recept för ångest och självhat.
Har man tur kan man diskutera detta med vårdpersonal/habilitering. Min erfarenhet är dock att de mer är inriktade på att lära autister uppföra sig ”normalt”. Dvs. det som man som sent diagnosticerad redan har gjort större delen av livet, och mått allt sämre av.
Så. Om du har möjlighet skulle jag rekommendera en tids retreat. Bli av med alla krav utifrån. Det kan vara i ditt eget sovrum, om du har möjlighet att få vara i fred där. OBS: se till att bunkra upp med lättillagad mat och dryck.
Ingen ro i ditt eget sovrum, eller ”bara” att det inte känns rätt?
Kanske skulle det gå att få en tids vistelse på kortidshem enligt LSS. Sådana ska ske på dina egna villkor, efter dina egna önskemål. Jag är absolut ingen expert, men det kan vara värt att kontakta handläggare på socialkontor eller kolla av direkt med korttidshem i närheten av var du bor. Sök ’korttidshem LSS’ på nätet – när jag gjorde det fick jag träffar med bra beskrivningar från flera olika kommuner.
Tror korttidsboende är mera för avlasta anhöriga. Men åka på retreat , fara på en weekend nånstans. Sen så är ju hemmet ens Borg
Nej. Sök nätet innan du hittar på. Korttidsboende är för LSS-berättigade som har behov av rekreation/miljöombyte *eller* för avlösning av vårdande anhöriga. Sen är det en annan sak att många kommuner tolkar lagen som att det, i vanlig ordning, bara är barn och unga som ska få tillgång till insatsen fast det även ska gälla vuxna.
Hittar inte på , har själv hört vad handläggaren sa till min syster eftersom jag var med. Sen vette tusan om man får lugn och ro, hon ville vara där för att få gemenskap och göra saker som bowla, se på film .
Om ni hade överklagat kommunens beslut hade handläggarens argument om att ”korttidsvistelse endast är till för att avlasta de anhöriga” inte hållit i rätten! Kommuner kan ju fatta mycket godtyckliga beslut, men det betyder inte att besluten är lagenliga. Det är ytterst domstolen som avgör det, och i detta fall har domstolen yttrat sig om vad korttidsvistelse har för syfte!
Eftersom LSS-insatserna bör anpassas efter den enskilde hoppas jag att man på ett korttidshem får vara ifred om man önskar det! Men jag har faktiskt ingen aning.
Jag får mest återhämtning i hemmet! Jag älskar att bo på hotell, men om jag verkligen är utmattad och behöver vila trivs jag bäst i mitt eget hem.
Hej ja det skulle vara kul vitamin explosion om jag säger det week-end sol, plats öppna sinnesintryck öppna vidder, ja fly…. önskar att jag bara kunde våga vara som den jag är inuti real stuff som innan skola och att kan säga nej som jag inte kunnat …
lösa allas sitsar aldrig hittat min plats…kan ”spela teater” men på scenen är jag rak och är..
svårt att vara på låtsas nog! jag slåss liksom mot mig själv över mig själv och alla roller jag gör mig beroende situation…kan massa fakta men ingen manual hur jag ska ta in det i funktion maskinen det har varit många mörka trasslande alien år men jag är fortfarande så helt inläst på adhd kan inte djup kunnande om Autism sen barndomen! Alla kriterierna…. m.m känner mig så energi lös, inte mycket igång för jag är överladdad i huvudet som ilska jag vet inte annat än slå på mig själv
Tack för dina tips, Anna! Jag håller med dig om att det ofta orsakar stor ångest och psykisk ohälsa att undertrycka sitt sanna jag.
Det är mycket anmärkningsvärt att det finns personal på habiliteringen som rekommenderar autister att uppföra sig som en neurotypiker. Jag hade tur för det var tvärtom i mitt fall: psykologen på habiliteringen fick mig att inse att jag INTE behöver bete mig som omgivningen förväntar sig medan jag var emot och tyckte att man självklart måste leva upp till omgivningens förväntningar. Hon sade också att andra människor förmodligen skulle bli arga och besvikna på mig men att jag inte skulle bry mig om det. Men det finns säkert stora skillnader habiliteringar emellan.
Tack kära du jo jag dömer mig själv grymt hårt. vet inte exakt varför..vet inte vem jag är På riktigt äter en hel del mediciner o sömnmedel o insomning har stesolid men har långa långa skov som nu selektivt ätande inte ofta helst glass är konstnär men har inte skapat på drygt 1½år jag var kreativ på många sätt, men känner bara ingen lugn och ro inom mig klättrar på väggar dock min måste grej-FILM O KUNSKAPSTÄVLINGAR . känner även starka energier runtomkring etc… o mitt intellekt hjälper mig inte direkt eftersom hela mitt jag är verkligen ett barn… jag har haft en hård barndom där jag blev vuxen vid5-6 så ä r det ju trögt men vad visste de på 70 talet jag blev väldigt bra på att spegla… ingenting var ju fel… gu’ ja strunt samma nu är nu tack fina du!
Vad tråkigt att du hade en svår barndom! Jag hoppas att mitt svar och bloggläsarnas kommentarer har hjälpt dig lite grann.
skulle så gärna vilja prata för ditt svar kändes bra fast inte fullkomligt har medicin mot ångest, stabilare… sömn o insomning nu funkar inte så mycket nu…..
Tyvärr har jag ingen möjlighet att prata med mina bloggläsare privat. Om du vill ha någon att prata med, kan du kontakta habiliteringen ifall din region har en sådan. Jag hoppas verkligen att det löser sig för dig!
”Min fråga är var tar jag vägen när jag bara vill rymma och fly? Hitta tystnad och inga krav. Behöver sova men vet inte något sånt ställe..”
Hotell? Dyrt dock…
Det citerade är en fruktansvärt bra fråga.
att kunna använda sin bostad som fristad är såklart en enorm lyx.
att kunna få ljudisolering och få det att fungera kräver en bra bostad och bra miljö i övrigt och det är också en lyx.
Och har man inte den lyxen så kan sjukvården inte hjälpa till.
Jag håller med om att det är en lyx att få ljudisolering beviljad. Det är inte säkert att man får det, men det kan vara värt att testa! Jag blev i alla fall väldigt nöjd med resultatet.
Hotell är ett bra förslag, om det inte vore för priset precis som du skriver. Själv älskar jag att bo på hotell!
Korttidsboende är till för att avlasta de anhöriga. Det är ingenting som avlastar den som är LSS-berättigad. Det är svårt att få som vuxen och det är inget som ger lugn och ro.
Att korttidsboende enbart skulle vara till för att avlasta de anhöriga är inte sant. Korttidsboende är en LSS-insats som heter ”Korttidsvistelse utanför det egna hemmet”. Högsta förvaltningsdomstolen har slagit fast att insatsen kan vara endast för rekreationsändamål eller endast för att anhöriga ska få avlastning (se dom RÅ 2006, ref. 66). Vissa kommuner kan givetvis påstå annat, men då är det bara att hänvisa till denna dom!
Däremot håller jag med om att insatsen är svår att få som vuxen, men det skadar inte att ansöka om det!
Nej, jag vill inte heller låtsas. Det är visserligen sant att man inte behöver visa allt för alla i alla sammanhang, men om man känner att man ständigt måste dölja sidor hos sig själv så blir det ju inte lättare att försöka känna det som att man själv duger. Jag har dock inte problem med självhat längre, men däremot med skam.
Okej, ja, det kan inte vara så lätt att få diagnosen så sent. Jag fick den i en känslig ålder i tonåren då det heller inte var så lätt. Menar du att du försökt vara någon du egentligen inte är?
Ja, sova är ofta bra och gråta ut om man behöver det. Jag tror att vi alla behöver fly lite ibland, men det gäller att hitta lagom och lämpliga sätt utan att det blir destruktivt. Där är vi ju alla olika och vi har även ett antal grundläggande behov. Jag älskar själv att fotvandra och att resa iväg några dagar eller en vecka ibland. Sen är det ju mycket man kan fly till hemma också en stund, men fastnar för mycket så blir det också ångestfyllt. Tror det gäller att hitta balansen och ge sig själv den tid och det rum man behöver.
Vad bra att du har lärt känna dig själv och vet att du mår bra av att fotvandra. Själv kan jag inte vara hemma för mycket för jag tröttnar aldrig på mitt hem. Det blev väldigt påtagligt under pandemin: jag tyckte att livet hemma var lugnt och skönt. Men jag tror faktiskt att väldigt många andra fungerar som du och behöver balans.
Vad det gäller sociala krav så är det svårt. Jag känner mig väldigt ensam, men när jag väl får kontakt med några personer så kan det dröja veckor innan jag svarar – inte för att jag inte uppskattar kontakten eller att det är för mycket i sig utan för att jag har nog med mig själv och mina egna vardagsproblem. Sömn är hopplöst redan som det är och jag kan t.ex. ligga vaken hela nätterna med magproblem. Just nu är det dock grannarna över mig som är det stora problem. Ibland håller de liv hela nätterna, skriker, bankar, slår, stampar i golvet, flyttar möbler så det dånar om det, springer ut i trapphuset och skriker på varandra, röker så att jag får in rök i min lägenhet och det är förmodligen inte vanlig cigarettrök det handlar om – särskilt som det luktar väldigt sött.
Vad jobbigt att du har sådana grannar! 🙁 Jag skulle må jättedåligt över det. Om du inte vågar säga till grannarna (vilket jag förstår) tycker jag att du kan ringa till störningsjouren. Du ska inte behöva stå ut med haschlukt och skrik, särskilt inte på nätterna!
Jag gjorde felanmälan (som det står man ska göra vid störningar). Dörren till lägenheten är det en glipa över så det anmälde jag också. Jag fick ett samtal om att det skulle fixas härom dagen. Men eftersom jag blev störd hela natten var jag inte bara fysiskt utmattad utan även psykiskt och sov en och en hav timme på förmiddagen. Därför var jag inte uppe när personen skulle ringa. Så… Jag kanske kan skicka sms och berätta exakt varför jag inte hade telefonen på. Jag tror det är han som tar emot felanmälan om störiga grannar också.
Som jag kanske sagt? – minns inte – så har jag inte kvar min kontaktperson och nu väntar jag även på ny god man. Jag har kvar min gamla så länge, men eftersom jag klagat hos överförmyndaren så känns det obehagligt att begära hjälp och dessutom så har ju kommunikationen fungerat bra, vilket är anledningen till att jag försökt få en ny. Sen är jag dessutom lite rädd ibland, eftersom det verkar vara droger inblandat. Men kommer det rök in på natten borde jag egentligen ringa polisen. Men jag är lite rädd att råka illa ut. Vill egentligen höra med några andra grannar, men har svårt för det där att ta kontakt.
Jag tycker att du ska skicka SMS och förklara varför du inte var uppe! Oftast kan man dessutom ringa till störningsjouren direkt vid störningar, d v s man gör ingen felanmälan utan ringer till störningsjouren mitt i natten när störningen pågår. Jag vet inte hur det är hos din hyresvärd, men oftast behöver man inte ens uppge sitt namn så dina grannar kommer inte ens veta att det är du som har ringt! Du kan säga att du vill vara anonym.
Jag förstår att du inte vill ha hjälp av den nuvarande gode mannen. Jag hoppas att du får en ny snart!
De kanske är olika vart man bor när de gäller korttidsboende. Men många gånger bor man tillsammans med andra och uppmanas vara med dem, bättre att fråga kommunen om de finns möjlighet till en stuga där man kan vara för sig själv . Rekreation kan man få via svenska kyrkan. Har en varit på de även om jag inte är religiös så var de rogivande.
Tack för tipset om kyrkan! Och en stuga låter också som en bra lösning för någon som vill undvika människor.