Han har troligen autism, hur förbättrar jag vår relation?

Kristina frågar

Min äldste son, 45 år, högfungerande och forskare, har haft utbrott mot oss föräldrar sedan han flyttade hemifrån, men jämna/långa mellanrum. Han har blivit rasande utan att vi har förstått vad som har hänt. Det har gjort oss väldigt ledsna och det går inte att prata med honom om det. Nu är min man död sen 10 år och jag får ta raseriet. Han är gift, 4 fina barn och bra fru (men som inte ”bidrar” till att konflikterna löses).

När han skäller är jag tyst för det är så konstiga saker han anklagar mig för. Text att jag är en ”oviktig” person för honom och jämför mig med en i släkten som ställde till konflikter. Jag har varit tillsammans med hans familj mycket och tagit hand om de fyra barnen veckovis för att föräldrarna ska få vila. Han menar att jag har gjort det på mina villkor, inte på hans.

Jag förstår inte. Jag har gått i terapi och terapeuten säger att min son har svårigheter som liknar Aspergers. Det kom som en blixt från himlen. Plötsligt blir situationer som hänt logiska. Jag hade berättat om min familj, där två bröder har autistiska drag, kanske även min pappa. Alla utom en bror var mycket högfungerande. Har jag varit blind? Min andra son fungerar på ett helt annat sätt, men han tror att det är jag som är boven i konflikterna.

Var ska jag börja? Jag kämpar för att ha kontakt med barnbarnen. Ingen av föräldrarna hindrar mig att ha dem hos mig men det är jobbigt när min son inte kommunicerar med mig.

Den senaste konflikten/utskällningen är att jag har träffat min ungdomskärlek och vi är mycket förälskade och dessutom ”gamla”. Så gör man inte, säger min son och vägrar träffa min partner. Dessutom insinuerar han att han kan vara pedofil och sonen måste då värna sina barns ”säkerhet”. Det är nästan kränkande men framför allt blir det så obegripligt.

Jag fattar inte hur han klarar sitt jobb som forskningsledare på nationell toppnivå om han gör så här på jobbet. Jag har sett att han är lite konstig som pappa men ändå kärleksfull. Hans viktigaste är jobbet och familjen. Mig, sin mamma, verkar han inte bry sig om längre.

Jag tror att hans bror börjar förstå att det är något annat än att jag har startat bråken. Jag har inga konflikter med andra sonen.
Varför har jag inte sett hans svårigheter? Och vad gör jag? Jag tror att det är bra att jag inte har argumenterat med sonen.

Paula svarar

Det är svårt att säga vad hans beteende beror på. Kanske mår han dåligt och avreagerar sig på dig eftersom han känner sig trygg med dig och vet att du alltid kommer att finnas där för honom? Kanske stör han sig på ditt beteende av någon okänd anledning? Det är omöjligt att säga om han har autism eller autistiska drag om han aldrig har gjort en autismutredning. Därför är det bara spekulationer!

Han tar din hjälp för given

Det låter som ett märkligt beteende från hans sida att anklaga dig för att hjälpa honom på dina villkor. Kanske kan det finnas något som jag har missat, men att få hjälp av mor- och farföräldrarna med barnpassning är ett privilegium, ingen rättighet! I min värld är det normalt att hjälpa andra på de villkor som också passar en själv. Varken hjälpgivaren eller hjälpmottagaren ska bli överkörd, och passar inte den hjälp man har att erbjuda kan mottagaren alltid tacka nej. Det är inte okej att ta andras hjälp för given!

Skriv ett brev till honom

Det du kan göra är att skriva ett brev till din son och fråga honom varför han är arg på dig och hur han vill att er kontakt ska se ut. Hyser han kanske agg mot dig på grund av tidigare konflikter? Kände han sig inte älskad som barn? Finns det något du skulle kunna göra för att er kontakt kan förbättras i framtiden? Av vilken anledning anser han sig ha fog för att misstänka att barnen skulle kunna råka illa ut hemma hos dig? Du behöver ju inte lämna din partner ensam med barnen eftersom din son inte verkar känna sig trygg med att någon han inte känner så väl passar barnen (helt förståeligt om man frågar mig!). Eller är pedofilmisstankarna bara en ursäkt från hans sida för att han av någon anledning inte vill att du ska ha kontakt med barnen? Ställ dessa frågor till honom!

Anklaga honom inte

Anklaga honom inte för något utan inta en öppen och nyfiken inställning! Och gå absolut inte i försvarsställning om han skulle svara att han anser att du gjort fel. Förbättras inte er relation efter brevet kan en autismkunnig familjeterapeut vara en lösning, men det förutsätter naturligtvis att din son är villig att reparera relationen. Är han inte villig till det kan du säga till honom att du gärna träffar barnbarnen ändå, förutsatt att du vill ha kontakt med dem och det är okej för din son. Kanske kan hans fru i så fall lämna barnen hos dig och hämta dem igen när ni har umgåtts klart?

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn