God fortsättning

Hej Lena! Och vad roligt att du gillar bloggen!

Jag brukar beskriva mitt sociala behov som att äta jordgubbsglass: https://blogg.aspiration.nu/jordgubbsglass/ dvs det inte är viktigt för mig att ha vänner men samtidigt kan det vara roligt också att träffa människor man tycker om även om det inte är viktigt för mig med sociala kontakter.

Som svar på din fråga så har mina sociala kontakter sett olika ut. När jag var yngre så kunde jag umgås med 3 olika människor på samma dag vid olika tillfällen (typ en på morgonen, nästa på eftermiddagen och tredje på kvällen) och på den tiden kunde jag träffa vissa vänner nästintill varje dag. På den tiden hade jag säkert 30 kompisar som jag hade någorlunda regelbunden kontakt med men när jag blev äldre kände jag att det livet inte alls passade mig. För jag behöver mycket ensamtid och kände att jag behövde börja lyssna på min kropp. Därför blev jag tvungen att börja säga ”nej” väldigt ofta när folk ville ses.

Nuförtiden har jag minskat på mitt sociala liv och frekvensen jag träffar folk väldigt mycket och det kan ta många månader mellan gångerna jag fikar med en kompis. Vissa av mina tidigare kompisar har jag inte träffat på 5 år men många skriver till mig då och då och frågar hur det är med mig trots att vi inte setts på länge och så ser man ju ibland hur det är med folk och vad som händer i deras liv när man loggar in på Facebook. För ett par månader sen var det en gammal kompis som jag inte träffat på säkert 4 år som skrev och frågade hur det var med mig. Och när jag åker till Finland ett par gånger per år så träffar jag ofta vårt gamla kompisgäng från gymnasiet och ofta som en grupp tillsammans. Många av dem hängde jag med jämnt som ung, vi reste t om tillsammans och de kom väldigt ofta och besökte mig i Sverige när jag var nyinflyttad i landet men nuförtiden skriver vi sällan till varandra och ses endast vid ett par tillfällen per år istället. Förut var det ofta kompisar sov över hos mig, men numera har jag sagt till alla att jag inte längre orkar ha nattbesök hemma så därför ses vi över dagen istället.

Det är svårt för mig att svara på vad en vän är för något för alla relationer ser olika ut men för att det ska vara vänskap räcker det enligt mig med att båda ska se varandra som vänner! Vissa tycker inte att man kan vara en vän om man inte ses och hörs nästintill varje dag och delar allt med varandra, inklusive ekonomin och att man nästan ska ha fri tillgång till varandras hem. Andra tycker däremot att det räcker med att ses/höras en gång per år för att man ska kunna kallas för en vän. Vissa tycker att man ska stötta varandra i jobbiga situationer och dela både glädje och sorg medan andra tycker att man ska ta jobbiga saker med en psykolog och koncentrera sig på att ha roligt med vännerna istället. Och jag har träffat folk som har internetvänner som de aldrig någonsin har träffat i verkliga livet men ändå betraktar dem relationen som vänskap så allt ser olika ut! Därför har jag inget riktigt svar på den frågan.