Glad påsk!

Nu är påsken här! Trots att jag aldrig gillat högtidsfirande speciellt mycket, är det skönt att få varva ner några dagar helt utan föreläsningar och andra måsten. Det är vad jag behöver. Men förutom vila är påskdagar för mig som vilka andra dagar som helst. Jag har alltid känt mig främmande inför sådana här traditioner och har aldrig känt något behov av att fira påsk bara för att omgivningen gör det.

För ett par år sedan frågade omgivningen mig vad jag skulle göra på påskhelgen, och jag svarade att jag skulle vara ensam utan att göra något speciellt. Då undrade många varför jag inte firade påsk min dåvarande pojkvän. Var jag kanske deprimerad? Hade jag bråkat med min pojkvän eller med min egen familj? Har jag dålig relation till dem? Någonting fel måste det vara tyckte de, och då blev jag fundersam. Jag hade nämligen inte alls bråkat med någon och allt stod rätt till. Jag firade inte påsken ihop med min dåvarande pojkvän helt enkelt eftersom vi inte kände något behov av det. Vi kunde lika gärna träffas någon annan dag, varför skulle det vara just på en nationell helgdag?

Jag kan tänka mig att omgivningen hade ifrågasatt mitt val av ensamhet ännu starkare om det varit julafton. Av någon anledning verkar julen vara den allra viktigaste högtiden som man inte bör spendera ensam, i alla fall inte av fri vilja. Vi Aspergare skylls ofta för att vara oflexibla och rutinbundna, men kan inte många normalstörda ibland vara lika rutinbundna när det exempelvis handlar om högstidsfirande? Julen måste ju alltid firas på ungefär samma sätt. Och man bör inte äta semlor och memma (traditionell finsk påskrätt) på julafton för man brukar inte göra så. Nej, på jul bör det ätas kalkon och skinka istället. Och jul måste firas just den 24 december, varken en vecka tidigare eller senare. Det skulle ju vara en katastrof annars.

Glad påsk på er alla mina bloggläsare!