Glad midsommar 2020

Idag är det midsommarafton som jag kommer att fira i lugn och ro hemma. Även om de flesta inte jobbar på midsommaraftnar bestämde jag mig för att slänga iväg en midsommarhälsning på bloggen och berätta för er vad jag sysslat med och funderat på under den senaste tiden.

Har gett tidningsintervjuer

Nu är alla vårens Zoom-föreläsningar förbi sedan några veckor tillbaka och det finns inte mycket arbetsuppgifter för mig att göra. Men å andra sidan har jag ju blivit korttidspermitterad fram till den 31:a augusti och jag kommer dessutom ha semester snart. Däremot har jag inte varit helt sysslolös: jag har gett två tidningsintervjuer under de senaste två veckorna varav båda genomfördes via Skype. Fotograferingarna kommer att ske nästa vecka, visserligen inte på distans men däremot ute i skogen. Social distans kommer därmed garanteras!

Har funderat på en del saker

På arbetsfronten är det alltså lugnt men däremot har jag funderat på en del annat. Låt mig ta allt från början. Ni som följt min blogg ända sen från början minns kanske att jag på hösten 2014 föreläste i Världsautismkonferensen i Kuwait där jag var den enda föreläsaren från Norden och där jag också hade äran att få lära känna och ta en fika med den saudiska prinsessan Samira, dottern till den dåvarande kungen. Jag fick även lära känna många andra människor från hela världen, inte minst en amerikansk kvinna som jag kommer att kalla för X för att skydda hennes anonymitet.

X ville bota autism med hjälp av rörelseterapi

X var, precis som jag, i Kuwait för att föreläsa om autism men ur en helt annan synvinkel än jag: hennes syfte var att behandla autism så att de autistiska egenskaperna skulle försvinna och en introvert personlighet skulle förvandlas till en extrovert sådan. Inte ens autism med hög begåvningsprofil var gott nog ifall autisten var socialt annorlunda. Lösningen var, förutom social exponering och rätt kost, en så kallad rörelseterapi för att bota autism. Hennes bevis var alla de otaliga föräldrar vars barns autism hade försvunnit tack vare hennes rörelseterapi.

Hon var en eldsjäl

X hade svårt att acceptera att jag ville dra mig undan istället för att vara med i de gemensamma sociala aktiviteter som anordnades i Kuwait vilket jag tyckte var jobbigt. Samtidigt spenderade jag tid med henne, och vi åt ofta tillsammans. Snart kunde vi konstatera att trots att vi båda betraktades som eldsjälar tänkte vi helt olika kring autism. Vi pratade en del och jag började tycka att hon trots våra olika värderingar var trevlig. Jag upplevde att hon genuint ville hjälpa autistiska barn även om hennes tillvägagångssätt inte kunde ha varit mer annorlunda än min.

Fortsatte hålla kontakten

Efter att jag kom hem fortsatte jag att hålla kontakten med X då och då. När jag föreläste på en internationell autismkonferens i Danmark 2016 var det meningen att vi skulle ses där, men tyvärr hade hon fått förhinder. När min mormor gick bort 2017 hörde hon av sig till mig och beklagade sorgen. Även om vi inte höll regelbunden kontakt fortsatte vi höras då och då trots att det hade gått några år sen Världsautismkonferensen. Jag har nämligen inställningen att man bör försöka respektera andras värderingar även om de avsevärt avviker från det man själv tror på.

Känns overkligt

Under den senaste tiden hade vi inte hörts någonting, men för några dagar sedan fick jag plötsligt veta att hon gick bort förra veckan! Detta kom totalt oväntat för mig. Även om jag inte kände henne väl och hon hade just ett sånt synsätt om autism som jag försöker motarbeta på mina föreläsningar fick jag ändå världens chock och blev berörd. Trots att jag aldrig kommer att hålla med henne om vissa saker tror jag ändå att X var en riktigt fin människa. Det känns så overkligt att hon är borta. Jag kan knappt tro att det är sant!

Kan inte åka till Finland

Annars har jag inte gjort speciellt mycket och kommer inte göra det nu i sommar heller p.g.a. Covid-19. Jag kom nyss på att det här är den första sommaren på 17 år som jag inte åker till mina föräldrar i Finland vilket känns konstigt och ovant. Den senaste gången jag inte åkte till Finland på sommaren var 2003. Det känns som en konstig känsla för mig att inte få träffa mina föräldrar i sommar, men samtidigt fick jag ju spendera flera veckor hos dem i vintras tack vare föreläsningar och andra uppdrag i Finland.

Trevlig midsommar! Vi hörs på måndag igen.

Snälla, hjälp mig att sprida budskapet genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X (f.d. Twitter), WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, fråga mig om autism, följa min blogg och låna mina böcker.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn