På mindre än en vecka har antalet följare på min blogg stigit från 182 till 413. Och de senaste veckorna har jag fått oerhört många mejl från er, mina kära bloggläsare, med bland annat frågor om Aspergers syndrom och autism. Jätteroligt att min blogg intresserar så här många, jag blir jätteglad 😀 Hur gärna jag än skulle vilja svara alla personligen, har jag insett att tiden inte alltid räcker till: antingen måste jag välja att svara på personliga mejl eller så kan jag koncentrera mig på bloggen för tyvärr räcker inte tiden till båda 🙁 Jag tror att jag nu svarat på nästan alla mejl jag fått, men om Du inte fått svar på just Din fråga, betyder det inte att Ditt mejl inte skulle vara viktigt utan det handlar helt enkelt om tidsbrist.
För att kunna hjälpa så många som möjligt bestämde jag mig för att skriva ett inlägg med de viktigaste frågor jag brukar få om Aspergers syndrom och mina svar på dessa. Jag skulle uppskatta om ni framöver kunde ställa alla era frågor till mig här på kommentarsfälten i bloggen istället för att mejla till mig personligen. Genom att ställa frågorna på bloggen kommer alla de som undrar över samma sak som Du få del av mina svar, och då kan jag hjälpa så många som möjligt samtidigt 😉 Det går bra att vara anonym, och de mejladresser ni uppger publiceras inte.
Så, här kommer frågorna:
1. Jag misstänker att min vän har Aspergers syndrom, bör jag ta upp det med h*nom och hur isåfall?
Svar: Det är en mycket svår fråga. Förut visste jag inte om att jag hade Aspergers syndrom, och jag hade personligen blivit glad och tacksam om någon på den tiden hade talat om för mig att jag eventuellt hade kunnat ha någon diagnos. Men därmed inte sagt att alla fungerar som jag. Vissa är tvärtom väldigt känsliga och kan ta illa upp, så om din vän är extremt känslig, kan det vara bra att vara försiktig.
Jag kan personligen ändå tycka att det kan vara bra att ta upp frågan lite försiktigt, speciellt om din väns liv inte fungerar som det ska och en eventuell diagnos skulle kunna hjälpa h*nom. Om din vän är känslig, kan du kanske säga försiktigt att du hört att Asperger-personer har liknande svårigheter som h*n men att de å andra sidan kan ha talanger utöver det vanliga. Och sedan fråga vännen om h*n har funderat på att h*n kanske också skulle kunna ha drag av Aspergers syndrom. Om man formulerar sig på det här sättet, har man inte sagt rakt ut att h*n troligen har Asperger utan man har varit väldigt finkänslig.
2. Jag misstänker att jag har Aspergers syndrom och vill genomgå en neuropsykiatrisk utredning, vem ska jag vända mig till?
Svar: Ta upp frågan med din husläkare eller vänd dig till öppenpsykiatrin. Tyvärr har många läkare, även de som jobbar inom psykiatrin, väldigt dåliga kunskaper om Aspergers syndrom och det kan hända att de ställer sig negativt eller skeptiskt till en utredning. Isåfall får du stå på dig och förklara hur en eventuell diagnos skulle kunna hjälpa dig! Om du fortfarande möter motstånd, kan du i värsta fall byta läkare.
3. Mitt barn har fått en Asperger-diagnos, bör jag berätta det för barnet och när och hur isåfall?
Svar: JA, jag tycker definitivt att du ska berätta, och gärna så fort som möjligt! För ett mer utförligt svar, se mitt tidigare inlägg.
4. Kan man fejka att man har Aspergers syndrom eller kan läkare genomskåda sådant?
Svar: Eftersom jag inte är någon läkare, kan jag tyvärr inte svara på frågan. Men jag hoppas naturligtvis att det inte går att fejka, och jag hoppas och tror att en kunnig läkare kan genomskåda fejk. Personligen är jag en mycket dålig skådespelerska och jag hade inte kunnat fejka. När man gör en utredning, vill läkaren dessutom träffa föräldrarna för att få veta hur man var som barn, och även föräldrarnas svar har betydelse för en eventuell diagnos.
5. Vad har det för nytta att skaffa en neuropsykiatrisk diagnos?
Svar: Många upplever att en diagnos är viktig av följande anledningar:
a) Man får bekräftelse på att man duger som man är och att man inte är dum och lat trots att man kanske misslyckats med många saker som är lätta för många andra. Många har kämpat hårt för att försöka passa in, och det kan vara en enorm lättnad att få veta att man faktiskt kämpat mer än de flesta människor och att man inte behöver försöka ändra på sig själv längre.
b) Diagnosen kan även behövas för omgivningens skull. Omgivningen kan enligt min erfarenhet ha lite lättare att acceptera att man inte orkar städa eller arbeta om den minskade orken beror på en medfödd funktionsnedsättning än om ”man bara som person fungerar på det här sättet”.
c) För att få hjälp enligt LSS, behöver man en diagnos.
Om det sedan är viktigt för just dig att skaffa en diagnos vet bara du svaret på! Alla känner inte att de behöver en diagnos, och det är helt okej.
6. Jag har en anhörig som troligen har Aspergers syndrom, men h*n vill inte genomgå en utredning. Men jag tycker att h*n skulle behöva en diagnos. Vad kan jag göra?
Svar: Det går inte att tvinga någon att genomgå en neuropsykatrisk utredning. Om man har blivit tvingad, är det inte ens säkert att man kan ta till sig diagnosen. Jag har träffat sådana personer, och många av dem har inte alls varit glada över att ha fått en diagnos och de har inte heller velat söka hjälp enligt LSS.
Men däremot kan du absolut ta upp frågan med din anhörig och förklara varför DU tycker att en eventuell diagnos skulle kunna hjälpa h*nom. Ta gärna även upp fördelarna med Aspergers syndrom, se gärna Tony Attwoods positiva Aspie-kriterier. Många ser diagnosen bara som någonting negativt, och för att få höra positiva saker kanske kan ge h*nom en tankeställare. Men som sagt bör du varken tvinga eller tjata, annars kan det bara ge en motsatt effekt!
7. Jag är orolig för mitt barn som alltid är ensam på fritiden, och jag vill att h*n ska få kompisar. Hur hittar man vänner när man har Aspergers syndrom?
Svar: För det första måste du vara helt säker på att ditt barn verkligen VILL ha vänner. Det vill inte alla människor med Aspergers syndrom, utan vissa trivs helt enkelt med att vara ensamma. Läs gärna mitt tidigare inlägg Vad innebär lycka?
Men om du vet att ditt barn verkligen vill ha vänner för sin egen skull och inte bara för att man ”ska” ha det eller för att h*n vill göra dig nöjd, så beror det lite på barnets ålder hur man kan gå tillväga. Om barnet har specialintressen, kan h*n kanske hitta vänner genom intresset. Själv har jag alltid tyckt om att skriva, och som barn hade jag brevänner varav jag träffade flera i verkliga livet. Så om ditt barn också tycker om att skriva, kan det kanske vara en idé att skaffa brev- eller mejlvänner.
Om ditt barn är vuxen så finns det träffar för vuxna med Aspergers syndrom i många städer. Dessa träffar annonseras ut på bland annat www.aspergerforum.se under fliken ”träffar”, och man kan även skriva en egen kontaktannons på aspergerforum om man vill lära känna likasinnade. Kolla gärna även på Attentions hemsida om de har träffar i din hemstad. Sedan kan man alltid ansöka en kontaktperson via LSS.
8. Vad kostar din bok och var kan man köpa den? Finns den som ljudbok?
Svar: Boken kostar ca 200 kr, och man kan bland beställa den på bland annat bokus.com, Adlibris eller Attentions webbutik. På finska finns den att köpa bland annat här. Dessutom säljer jag boken själv på många av mina föreläsningar, och då finns det även en möjlighet att få boken signerad. Tyvärr finns den inte som ljudbok i dagens läge.
9. Jag vill komma och lyssna på din föreläsning. Föreläser du i min hemstad?
Svar: De flesta av mina föreläsningar är utbildningstillfällen för t ex lärare eller elever i en viss skola, anställda inom en viss kommun etc. och sådana föreläsningar är tyvärr inte öppna för allmänheten. Men däremot anordnar Medalgon Utbildning några öppna föreläsningar med mig varje termin, och höstens öppna föreläsningar kommer att vara i Stockholm, Uppsala och Västerås. På deras hemsida kan man alltid hålla utkik efter mina öppna föreläsningar.
När det gäller mina öppna föreläsningar i Finland så annonseras några av dem ut på den finska facebooksidan. Den 25 november kommer jag att ha en öppen föreläsning i Lahtis, den 2 december i Korsholm bredvid Vasa och den 18 december i Riihimäki. Alla dessa föreläsningar kommer att vara på finska. Sedan kommer jag även föreläsa på engelska i World Autism Congress i Kuwait den 13 november, men dit har de flesta av er troligen en mycket lång resväg 😉
Om ni har fler frågor, tankar eller refektioner, mina kära bloggläsare, antingen om Aspergers syndrom, mina föreläsningar eller min bok, skriv gärna era tankar eller frågor i kommentarfältet så får ni ett svar! Tack för att ni finns, ni är underbara! 🙂
6 svar på ”Frågelåda om Aspergers syndrom”
Tack för intressanta inlägg! I vissa landsting är det habiliteringen som gör utredning av NPF. I Sthlm är det BUP/Psykiatrin. Hälsningar! Tina
Tack för informationen, Tina! Jag måste faktiskt erkänna att jag inte visste om att habiliteringen gör utredningar i vissa landsting. Själv bor jag i Stockholm, och jag blev utredd på Sankt Görans neuropsykiatriska avdelning som inte finns längre kvar.
Tack för din blogg Paula!
Jag jobbar på en Ungdomsmottagning som kurator och vill berätta att ungdomar som funderar på om de har något NPF kan komma till oss. Om vi inte har möjlighet att ge den rätta hjälpen, hjälper vi ungdomen vidare.Jag kan tex. skriva remiss till BUP eller habiliteringen för utredning.
Karin
Tack för informationen, Karin! Vad kul att du gillar min blogg 🙂
Tack för dina goda råd och svar på undringar som många lämnat.
Angående om man kan ”fejka” till sig en diagnos så tror jag personligen att det är svårt. Utredningen omfattar många delar av ens liv, både privata delen, studier, arbeten, socialt osv. Därtill kommer olika funktionsbedömningar. Och som du säger intervjuer man föräldrar och i fall det går lärare från tidiga åren osv. Ibland så kan man inte göra det, fldr kanske inte lever längre eller inte vill bli intervjuade eller det finns andra hinder.
Man gör en helhetsbedömning av allt, bland annat på hur skolan och arbetslivet samt umgänget med andra har fungerat. Det är här man ofta kan se vissa ”kännetecken” som kan härledas till autistiskt syndrom.
Själv fick jag diagnosen på Sankt Görans neuropsykiatriska avdelning, och utredningen som jag gjorde var mycket grundlig och omfattade många delar, precis som du skrev, Stina Muna! Så jag hade INTE kunnat fejka! Men däremot påstår vissa människor att utredningen inte är lika grundlig på vissa ställen och att det skulle vara lätt att fejka Aspergers syndrom på ett sådant ställe om exempelvis föräldrarna inte lever längre. Så jag vet inte riktigt! Men jag håller med dig om att det borde vara svårt, och jag har svårt att se hur man skulle kunna fejka om utredningen är proffsigt gjord.
Sen tycker jag också att det är ganska ointressant att diskutera om det går att fejka eller inte för de allra flesta med Aspergers syndrom fejkar definitivt inte! Om jag inte missminner mig så var det någon som lurade läkarna och Försäkringskassan genom att låtsas sitta i rullstol, men det betyder inte att människor som sitter i rullstol i allmänhet skulle fejka eller att det skulle vara lätt att låtsas sitta i rullstol.