Som ni vet befinner jag mig i Finland just nu. Igår föreläste jag i Lahtis som ligger på en ungefär timmes tågresa från Helsingfors. Jag hade inte köpt tågbiljetter i förväg mellan Helsingfors och Lahtis eftersom jag inte visste vilket tåg jag skulle hinna till. Det är ju lite si och så med tiderna när man stiger av Finlandsfärjan, det bildas köer och man kan behöva vänta länge för att bli utsläppt.
Har svårt för biljettautomater
Jag promenerade från Skatuddens färjeterminal till Helsingfors Centralstation, en promenad på cirka en halvtimme. Promenaden var ett måste! När man har Aspergers syndrom kan man ibland ha riktigt svårt för vissa saker i vardagslivet, och själv har jag svårt för biljettautomater: jag kan därför inte ens köpa spårvagnsbiljetter! De gamla goda tider då man kunde köpa biljetter till spårvagnen på Vikingterminalens kiosk är nämligen sedan länge förbi.
Var framme i föreläsningslokalen i god tid
Den tidspessimist jag är var jag framme i föreläsningslokalen i Lahtis två timmar innan min föreläsning skulle börja. Men det var 20 minuters promenad från Lahtis tågstation till föreläsningslokalen, och jag visste inte om jag skulle hitta vägen direkt eller om jag skulle behöva irra runt. Jag visste inte heller om tåget skulle hålla tiden eller inte. Finska VR fungerar enligt min erfarenhet betydligt bättre än svenska SJ, men man vet aldrig ändå. Men allt gick smidigt, och därför var jag framme i föreläsningslokalen betydligt tidigare än vad jag hade räknat med.
Många åhörare kände igen mig
Jag väntade på min tur utanför föreläsningssalen, men väntetiden gick fort. Tillställningen jag skulle föreläsa i var nämligen i full gång när jag dök upp, och många deltagare kom fram till mig och pratade med mig efter att de känt igen mig från TV och tidningar. Många hade även läst min bok och hade anmält sig till tillställningen bara för att få höra mig föreläsa, vilket kändes jättekul.
Föreläsningen var för förskolepedagoger
Alla som deltog i tillställningen var förskolepedagoger. Det var rätt så stor åhörargrupp och alla var kvinnor! Inte en enda man satt det bland åhörarna. Förskolan är ju en kvinnodominerande arbetsplats, men jag hade väntat mig att det åtminstone skulle sitta någon man i publiken. Men icke.
Min föreläsning var 1,5 timme lång, men jag blev lite förvirrad mitt i för jag misstänkte att jag hade glömt att ställa om min klocka till finsk tid. Därför började jag fundera på hur mycket tid jag egentligen hade kvar, men sen kom jag på att jag inte hade ställt om klockan till rätt tid och jag därför skulle behöva ta hänsyn till att klockan var en timme mer än vad min klocka visade!
Publiken var väldigt social och öppen
Den här åhörargruppen var väldigt speciell för det var jättemånga som kom fram och pratade med mig efteråt. Det kändes precis som hemma i Sverige! Svenskar är jätteöppna och pratiga (den som påstår annat har aldrig varit i Finland!), och det brukar vara jättestor skillnad på att föreläsa i Finland och Sverige!
När det bjuds på mat vid föreläsningstillställningar, är det självklart i Sverige att jag sitter vid samma bord som åhörarna, men inte i Finland. I Sverige är det självklart att folk kommer fram och berättar personliga saker för mig efter föreläsningarna och under rasterna, men inte i Finland. Men den här åhörargruppen var väldigt svensk till sättet i den här bemärkelsen, vilket var jättekul!
Inte första gången jag föreläser i Lahtis
Det var inte första gången jag föreläste i Lahtis: jag har föreläst där vid två tillfällen tidigare vilket är lite speciellt med tanke på att Lahtis inte är någon storstad direkt. Vad som är ännu mer speciellt är att kunden inte visste om att jag hade föreläst i Lahtis innan. Oftast får jag nya föreläsningar genom att någon hör mig föreläsa någonstans och bokar mig igen. Men den här kunden hade sett mig i TV och kommit ihåg mig så det var bara en slump att föreläsningen var just i Lahtis!
Föreläsningen var på finska, och den gick jättebra. Efteråt övernattade jag på hotell i Helsingfors (jag bokade faktiskt hotell i Helsingfors, inte i Lahtis), och nu kommer det bära av hemåt till Stockholm igen!
4 svar på ”Föreläsningen i Lahtis avklarad”
Det var rosorna på din klänning som gjorde att de pratade mera kanske 🙂 Svart och rosa.
Blir det båt eller flyg på hemvägen mot Stockholm?
Haha, kanske det 🙂
Det blev en färjeresa tillbaka hem, och jag är fortfarande kvar på färjan men kommer till Stockholm om några timmar! Jag har för mig att det var Gabriella den här gången.
Var kan man lära sig mera om aspergers syndrom på svenska här i Finland? Missä vois oppia lisää aspergerista ruotsiksi täällä Suomessa tai etenkin pääkaupunkiseudulla? Mua kiinnostais vähän.:-)
Hej Antti!
Jag vet faktiskt inte var man kan lära sig om Aspergers syndrom på svenska i huvudstadsregionen. Jag bor själv i Sverige sen snart 19 år tillbaka och hade inte min diagnos när jag bodde i Finland så jag har inte riktigt koll på Finland. Men jag föreslår att du kontaktar Finlands Svenska Autism- och Aspergerförening, de kanske har träffgrupper där du kan träffa svenskspråkiga aspergare? Om de inte har det så lär de i alla fall veta vart du ska vända dig till!